Det här skulle egentligen kommit upp kl 09 i morgon men ni får det nu istället då många av er verkar vara vakna. 🙂
God jul!
Jag anser mig själv ha en relativt grov humor och sekundärskämtade glatt om f*ttpiercingar på tvååringar – från Magnus Betnér – i ett inlägg från igår, men ser ut som ett frågetecken över vad Fru Schulman med entourage sysslar med.
Är det här roligt? Har jag missat något?
Jag har själv gått på Elaine ganska hårt och skämtat om att jag inte förstår hur hon kunnat bli hela retorikvärldens Leif GW Persson, ett skämt som hon …eum…inte riktigt uppskattade till en början, och jag tycker själv att jag är rätt bra på att se humor och poänger i det flesta skämt.
Här måste jag dock sälla mig till skaran fågelholkar då jag inte förstår någonting. Eller jo, jag fattar ju vad hon pompöst raljerar över men det roliga i det, nej..det ser jag inte riktigt…
Vad ska krävas för att Herr och Fru Schulman inte längre ska uppskatta sin vän Sigges pedofilhumor?
Att de personligen drabbas? Ska det verkligen behövas för att poletten ska trilla ner?
Och kommer det räcka? Det gjorde det ju inte för Anton ”Mr Cool” Magnusson – han kunde inte förstå hur hans ”musik” skadade offer för de vidrigheter han framförde, trots att han själv ska ha börjat gråta på scen av en roast där hans kollegor skojade om en av hans personliga tragedier. Då var det helt plötsligt inte humor, inte när han själv var drabbad…
Men om det inte räcker med ”takes one to know one” för att kunna visa empati så vet jag inte vad som krävs och jag är inte säker på att jag vill veta det heller…
Är det här kul?
Jag får mest vibbar av en pompös och raljant överklasshumor där de äldre Lundbergseleverna skrockar åt de yngre som tvingas utföra förnedrande sysslor åt dem, allt medan de dricker vin och röker cigariller ur långa munstycken med rester av gåslever i mungiporna och föraktet som en lång dreggelsträng som dinglar från hakan.
Men jag har kanske bara livlig fantasi som utläser allt detta ut en bild och lite text?
