Jag beslutade mig för att prova. Jag fick botoxen injicerad i käkarna, i bakhuvudet, på sidorna av huvudet och på flera punkter i pannan. Jag var varken vegan eller vegetarian under den här perioden och hade inga som helst tankar på att ta reda på om botox testades på djur eller inte. Första gången jag fick botox injicerat var alltså för drygt sex år sedan, och jag är så glad över att jag provade. Botox är det enda jag funnit som nästan helt eliminerar mina besvär och som gjort att jag idag inte känner det dagliga behovet av Alvedon, vilket är anledningen till varför jag kommer tillbaka till kliniken en gång per år för att underhålla effekten.
[…] Kliniken jag går till heter FormaVita och min läkare Carl. FormaVita använder sig av Allergans muskelavslappnande medel och min läkare har försäkrat mig att medlet inte är testat på djur och fritt fram att användas av veganer, vilket jag också fått bekräftat av flera vänner och bekanta veganer som besöker samma klinik för medicinsk eller kosmetisk botox.//Therese

Therese Lindgren skriver det här inlägget mot sin vilja men hon känner sig nödgad att göra så eftersom hon fullkomligt dränkts i kommentarer, mail och till och med ovälkomna hembesök – vilket jag bara måste fördöma å det skarpaste! 
Tyck och skriv din åsikt men åk aldrig, aldrig hem till någon du följer på sociala medier! Det är aldrig, ALDRIG okej!!!

Efter att ha läst Therese inlägg om hur hon fått botox injicerat i ansiktet så förstår jag att hon fått det av exakt samma anledning som jag fick det.
Jag hade överdimensionerade käkmuskler eftersom jag ständigt gick och bet ihop käkarna och nästa klapprade med dem på samma sätt som en katt som jagar fåglar genom fönsterrutan, något som ledde till sjuk huvudvärk.
Jag injicerades i nacken, i svålen, i käkarna och mellan ögonbrynen och under de första 6 månaderna kunde jag inte rynka ”argt” på ögonbrynen, men det var också det enda stället man kunde se effekten av botoxet.

På grund av botox så ”tvingades” mina käkmuskler att försvagas eftersom de blev tillfälligt förlamade och tack vare det och en hel del andra behandlingar för att minska mina stressnivåer så har jag aldrig behövt injiceras med botox igen, men skulle smärtan komma tillbaka skulle jag inte tveka på att göra det igen.

Så, så var det med det!
Jag antar att det inte är den smaskiga sanning som många kanske hade önskat men om ni fortfarande vill hoppa på Therese för att hon injicerar botox så kan ni hoppa på mig samtidigt som hämtade ut min injektionsvätska på Apoteket för att den injicerad av min smärtläkare.
900 kr tror jag den kostade men om den ingick i högkostnadsskyddet minns jag faktiskt inte.

Så medicinsk botox?
Fortfarande moralpanik eller är Therese förlåten?

Det har varit ett himla engagemang kring Therese Lindgren och ifall hon har använt botox eftersom det lite strider mot de värderingar som ofta omringar veganismen i och med att substansen testas på djur. 
Sverige var ett av de första länderna i världen att 2012 slopa djurförsök vid test av botox men ute i världen sker det fortfarande.

Det var i boken ”Kalla mig galen” av Christian Dahlström som Therese berättade om att hon testat botox och den gavs ut i oktober 2017, men när intervjun gjordes framgår inte.
Therese har berättat att hon började äta en helt vegansk kost sommaren 2016 och la i samma veva ut sina designväskor till försäljning eftersom hon inte längre ville ha några skinnprodukter.
Kanske började hon se över andra aspekter av livet i samband med det? Bara för att man bestämmer sig för att ”bli vegan” så betyder det ju inte per automatik att man helt plötsligt vet exakt vad alla produkter i hela världen innehåller, används till eller hur de testas.
Jag hade fram till att jag tog emot min första kommentar om det här inte en aning om att botox testas på djur i länder utanför Sverige.

Kanske visste Therese om det? Kanske inte men frågan borde vara ”Använder hon botox NU efter att hon fått reda på att det testas på djur efter att hon helt tagit avstånd från alla produkter som inte är veganska”?
Att jaga henne med en imaginär högaffel på nätet för någonting som kanske handlat om ren okunskap och/eller ändrade värderingar är inte riktigt rättvist tycker jag.
Och samtidigt som jag skriver den meningen så inser jag att jag gjort lite likadant med saker Bella sagt under sitt äktenskap med Odd.
Med den insikten färskt i minnet så kommer jag i framtiden fokusera på saker som är fakta, inte ifall Bella bytt ut sin mjölkchoklad mot en mer barkliknande substans med 92% kakao.

Jag vet inte varför Therese vägrar bemöta frågor om detta på sin blogg.
Kanske för att hon ångrar sig, kanske ångrar hon sig inte alls? Kanske var det en engångsföreteelse, kanske inte?
Om hon använt sig av svenskt botox som inte testas på djur, är det okej då? Ur en rent vegansk aspekt då med den ”förebildska” aspekten lagd åt sidan.
Den kommer med största sannolikhet plockas upp om det visar sig att hon injicerat icke djurtestat botox, men tills vidare är vi bara arga på henne å djurens vägnar, eller hur?

Tack för tips!

Saxat från Therese Lindgrens blogg.

Det här inlägget rör ett problem som är utbrett, inte bara på Youtube utan i hela vårt samhälle.
Ida på Svenska Youtubers gav ett lysande exempel på hur granskningen kan se ut, beroende på om det är en man eller kvinna som är satt under lupp.
Skillnaden är markant.

Vad tycker ni om det hon skriver?
Varför är det så här och hur tusan ska man ändra på det? Jag undrar om en av anledningarna kan vara att tjejer omedelbart tar åt sig, försöker bemöta kritiken samtidigt som de målar in sig i ett hörn, medan killar lättare skakar av sig kritik och struntar i den vilket gör det ytterst tråkigt att kritisera en man.
Mycket enklare att få en reaktion av tjejer som gör allt för att inte fucka upp,  medan killarnas ”härliga och uppsluppna” attityd förblir mer eller mindre okritiserad.

Jag tror knappast att lösningen är ett börja nagelfara manliga Youtubers på samma sätt som de kvinnliga blir, men jag har heller inget förslag på någon lösning…

Har ni?

Therese Lindgren bemöter alla de spekulationer om att hon gjort diverse skönhetsingrepp, men när jag läst hennes text så inser jag att hon inte svarat på frågan om huruvida hon modifierat sitt utseende med hjälp av skönhetsingrepp.

Det är intressant som hon säger – damned if you do, damned if you don’t.

Ponera att jag mår så dåligt över min fula näsa att jag väljer att operera den och sedan berättar på youtube, ja då skulle jag kallas för dålig förebild som triggar unga att operera sig. Skulle jag operera näsan men INTE berätta om det gör jag OCKSÅ fel eftersom att jag då ger unga en skev bild av verkligheten eftersom att jag ”lurar” barn att tro att ett icke-naturligt utseende är uppnåeligt. Förstår du vad jag menar?//Therese

Vad är egentligen bäst?
Att få folk att sluta med skönhetsingrepp är ungefär lika troligt att Tjocka Hetästarkatten slutar vara hungrig eller att jag slutar med rumstempererad Cola Zero så hur ska man göra?
Berätta om det?
Inte berätta om det?

Jag kan spontant känna att det inte riktigt är så enkelt.
Om en person som aldrig skriver om utseende mm gör ett skönhetsingrepp så är det inte så mycket att ojja sig om, medan om en person – som exempelvis Bella som kapitaliserat på att vara ”naturlig”, ”size me” och som högt och tydligt deklarerat att hon är emot plastikkirurgi och att hon aldrig skulle lägga sig under kniven eftersom hon vill vara ett bra föredöme för sina barn – helt plötsligt gör en kovändning där utseende helt plötsligt är det viktigaste som finns och allting de tidigare stått för kastas ut genom fönstret, då är det mer av ett problem.

Så. Summa summarum.
Om du inte pratat utseende innan så behöver du inte heller göra det efter.
Men… har du mer eller mindre gjort en karriär av att vara emot skönhetsingrepp och stolt proklamerat att du minsann aaaaaaldrig skulle lägga dig under kniven, så kan en förklaring vara på sin plats när detta ställningstagande helt plötsligt slopas och ersätts med en utseendefixering av sällan skådat slag .

Vad tycker ni?