Theo och Tone – två flunsor som gick till Melodifestivalens final igår.
De tävlade i gårdagens semifinal, någonting som tidigare var känt som ”Andra chansen”.
Flunsigt i finalen!!
Tjoho, vad tycker ni om det?
Igår gick den andra deltävlingen av Melodifestivalen av stapeln, och bland bidragen hittade vi bland annat influencern Tone Sekelius som lyckades ta sig till semifinal med låten ”My Way”.
(Semifinal är det som tidigare hette ”Andra Chansen”)
Tone Sekelius är den första transpersonen någonsin att tävla i Melodifestivalen. En ära och ett tillfälle att utbilda, menar hon.
– Mycket transfobi bygger på okunskap. Allt ifrån att man kanske inte vet vad begreppet innebär och blandar ihop det med transsexuell. Jag vet inte varför man gör det, för det är inte en sexuell läggning, sa Tone Sekelius, född Thomas Sekelius, till Expressen i december 2021.
Till final gick John Lundvik och Liamoo.
Tone Sekelius tar med sig Alvaro Estrello till den semifinal som avgörs lördagen den 5 mars 2022.
Först får vi den första transpersonen i en svensk regering genom att Lina Axelsson Kihlbom, 51, blir ny skolminister på utbildningsdepartementet, och sedan blir Tone Sekelius den första transpersonen att tävla i Melodifestivalen.
Men nu räcker det väl? Nu har väl ändå transpersonerna fått tillräckligt mycket uppmärksamhet att de faktiskt borde vara nöjda, eller hur? Måste de vara överallt med sitt transande?
Ja, det skulle jag nog säga att de måste.
Och så länge som reaktionerna låter som den röda texten här ovanför – som jag själv komponerat med hjälp av några kommentarer från den här bloggens papperskorg – så behövs fortfarande den här typen av uppmärksammanden.
Det handlar inte om en ”trans-kvot” som måste fyllas för att alla ska bli nöjda och glada, utan om människor som borde ha en lika självklar plats i en regering, musiktävling eller samhälle, som någon som inte är trans.
När Ellen DeGeneres kom ut som gay 1997 så lät det ungefär på samma sätt, fast tusen gånger värre. ”Måste hon verkligen trycka upp sin homosexualitet i ansiktet på folk” när sanningen var den att hon bara ville bli accepterad för sin sexuella läggning och behandlad på samma vis som alla andra som inte var gay.
Här kan du läsa mer om det.
Idag är det ingen som ens höjer ett ögonbryn om en offentlig person är gay, och det är förmodligen mycket tack vare Ellen Degeneres och sättet hon gick i bräschen för sin rätt att vara den hon är och älska vem hon vill.
Jag ser fram emot att slippa skriva den här typen av inlägg, men så länge som det ramlar in kommentarer som de i rött här ovan, så kommer jag enträget fortsätta.
Precis som med alla andra inlägg så går det bra att bara skrolla förbi om just detta inte faller dig i smaken.
*skrolliskrolliskroll*
Det sägs ofta att influenceryrket in är ett riktigt jobb, att de gör någonting av ingenting, och det kan i många fall vara en helt korrekt analys.
Sen finns det tillfällen som det här, där Brämhults juice anlitar Tone Sekelius för att marknadsföra deras nya frukt och grönsaksshot och där hon faktiskt lyckas få till både en röd tråd OCH att göra den lite smålyxig med hjälp av smink och en smula strass.
Vad mer känns otippat att glamma till?
Reklam för sophämtning? Återvinningsstationer?
Nä, jag kan reda visualisera Tone högst uppe på ett berg av wellpapp, i glitterklänning och skor med absurt hög klack och en sådan här skylt:
Ibland kan de nästan trolla med knäna, våra influencers!
Har du stött på någon influencerreklam som du tyckt ha varit extra smart eller påhittig?