https://www.youtube.com/watch?v=oNPI1Zbd-nk&t=212s

Igår dök det upp en par riktigt osympatiska människor bland kommentarerna på det här inlägget om transpersoner.
Bara för att man själv kanske inte förstår en viss sak så betyder det inte att man kan vara hur respektlös som helst, särskilt inte på bekostnad av andra människor och det var exakt vad som hände här igår.

Jag har svårt att identifiera mig med den smärta som ofrivillig barnlöshet kan orsaka hos den vars högsta dröm är att bli förälder eftersom jag själv inte vill ha egna barn.
Betyder det då att det är fritt fram för mig att vara totalt respektlös och raljera kring, förlöjliga och förminska dessa människors känslor eftersom jag själv inte kan förstå dem?

Jag fick ett tips om ett dejtingprogram som spelades in i början av 2000-talet – ”There’s something about Miriam” – där ett gäng killar tävlar om 10 000 pounds och att stå som det slutgiltiga valet för denna Miriam.
När vinnaren väl korats så avslöjar Miriam att hon är en transkvinna och reaktionerna? Tja, de kan ni se i klippet här ovan.
Hennes och andra transkvinnors könsidentiteter används alltså för att driva och chocka människor med.

Det hela slutade i en stämning där deltagarna fick en massa pengar som kompensation för allt de varit med om under inspelningen.
Bland annat så ville de ha ersättning för personskada i form av psykisk och känslomässig skada men den eventuella psykiska och känslomässiga skada programmet kan ha orsakat alla transpersoner som sett programmet la man ingen vikt vid.

Och ja, man beslutade sig för att visa programmet ändå och av klippet från ”You are the one” att döma så har vi inte kommit många meter sedan 2003 utan det verkar fortfarande vara okej att kränka, stigmatisera och skratta åt transpersoner så länge ingen klagar.

Visst känns det fräscht?

När jag sedan kom in igen redigerade jag den på en gång och la ut på min officiella Facebook sida. 1 timma senare hade den 35 000 visningar.
Och nu, inte ens ett dygn senare, så har den 1,4 miljoner visningar. HAHAHA! Jag skrattade så jag nästan inte kunde prata när jag igår ringde mamma efter att jag hade lagt ut den och såg att den delades så fort. Det kunde jag aldrig ana.//Jonna

Jonna Jinton har spelat in ett helt underbar video som representerar den svenska våren på ett utomordentligt sätt.
Även fast hon driver här så är sanningen inte allt för långt bort.
Svenskar är som solrosor som vänder sina ansikten mot varje liten strimma sol som kan anas på himlen efter den långa, mörka vintern.
Och hittar man ingen sol att tillbe så kan man alltid åka och sätta sig på Fältöversten vid Karlaplan där de satt upp stolar och sollampor till besökarna.
Jag ser dem varje dag när jag går till och från redaktionen men har ännu inte testat dem själv, men hur fel kan det egentligen gå med stolar och lampor?

Tack för tips, Sofie!

https://www.youtube.com/watch?v=bglCpcwNPGo

Carl Déman, Lucas Simonsson och Jonas Fagerström är personerna bakom Youtubekontot JLC och beskriver sig själva som en humorgrupp.
Deras senaste video har dock en del att önska om syftet är att få mig att dra i smilbanden för jag uppskattar den inte det minsta och många av deras följare har lämnat kommentarer som säger detsamma.

I den här videon testar de olika metoder för att slippa betala för snabbmat – de gör allt från att klaga upprepade gånger på maten för att få ny, att ta maten och springa (en springnota) och de avbryter till och med sin order medan de står i drive-through’n för att sedan ta någon annans beställning.

Jag tyckte att gränsen var nådd när det laddades upp filmer på människor som gömt sig kvar inne i butiker eller på det här nya fenomenet ”Ortens Batong” eller ”the cucumber hitting challenge” som handlar om att slå en gurka i huvudet på någon som inte är förberedd – så hårt att gurkan går av – och samtidigt filma händelsen och lägga ut det på sociala medier, men det här är nästan ännu värre.
Som tur väl är så verkar inte JLCs följare uppskatta den här videon utan kritiken är svidande, något som inger mig lite hopp om att det faktiskt fortfarande finns ett litet uns av kritiskt tänkande.

Vad tycker ni om det här?