Johanna Bladh bemöter domen och rykten

Bild 1:
“Vårt snabba, sociala-medier samhälle idag har utvecklats till att vi hela tiden matas med fragment av olika skeenden. Ögonblicksbilder, utvald information eller vinklade historier. Vi får sällan hela bilden av något, men tror ofta att vi ser hela sanningen.”

Bild 2:
“Jag får en del frågor om vad som egentligen hände i vår separation. Jag vill återigen påminna om att du inte har någon som helst aning om vad en person gått igenom förrän du gått i hennes skor. Du har ingen aning om vad som hänt bakom stängda dörrar i någon annans privatliv och det är fruktansvärt dumt att tro att man som utomstående kan få hela bilden utan att ha all information kring en privat situation.”

Bild 3:
“Det är tragiskt att en splittrad familj med ett litet barn blir föremål för spekulationer och rykten. Vi är mer vuxna än så. Jag har valt att inte kommentera vissa saker för att jag värnar om ett privatliv i ett sammanhang där det finns barn.

Mitt fokus är att läka från ett enormt mörkt år, bygga upp mitt liv igen och lita på att ni kloka, rationella människor där ute förstår att man inte kan veta hela bilden av något utan att ha alla fakta. ❤️

Igår skrev jag ett inlägg om Johanna Bladh och den dom och de rykten som cirkulerar, och nu har Johanna valt att kommentera det hela – om än en smula kryptiskt. 

Kanske är jag bara en dum och godtrogen person som fått sina brallor avlurade, men som någon som levt i en våldsam och destruktiv relation så backar jag hellre en kvinna för mycket än en för lite. Går jag i en fälla, samma fälla som jag klampat in i tidigare där jag vägrat tro att en kvinna kan ljuga om sånt här. Ta Isabellas ”hotlapp” exempelvis. Jag vägrade tro att hon iscensatte ett hot mot sig själv som en rökridå när jag avslöjade hennes statistiklögn, jag trodde helt enkelt inte att någon var kapabel till det och tog därför avstånd från det å det grövsta. Jag hade fel, men vill inte låta det diktera villkoren för resten av kvinnorna jag skriver om här inne. Och även utanför.
Kanske borde jag bli mer cynisk, kanske är det en svaghet hos mig, men jag kan helt enkelt inte vända ryggen åt en potentiellt utsatt kvinna, oavsett om det gäller en hotlapp eller en destruktiv relation – innan motsatsen bevisats, som i Isabellas fall.

Ni är några stycken som undrar över en viss profil som fick bli lite av en frontfigur för #metoo och som jag en gång i tiden backade på liknande vis och varför jag inte tillåter kommentarer om henne och svaret är enkelt. Hon är inte välkommen här inne, och det sista jag vill är att ha henne i mitt kommentarsfält. Hon har sina egna plattformar att göra vad hon vill med. Tack för att ni respekterar det. 

Att spå i kort?


Vad behövs för att spå i kort?
En kortlek? Kommer man bara på en dag att man vill bli spådam eller hur går detta till? Det är ju knappast så att det finns ett ”facit” eller ett rätt sätt att spå kort, eftersom mycket verkar handla om de egna tolkningarna av korten som dras. Så hur vet man om är bra eller inte?
Du kan ju heller knappast reklamera dina kort om det du tolkade in, inte faller ut som du hoppats.
Jag undrar genuint eftersom Anna verkade börja spå i kort under sin sjukskrivning, i alla fall mot betalning, och jag tycker det är SÅ märkligt, men så har jag heller inget tredje öga.
?️

Jessica Frej om kommentarerna kring sin kropp

Kocken och matkreatören – och dietisten in the making – Jessica Frej har skrivit ett långt inlägg på Instagram om de kommentarer hon får kring sin kropp och vill ta tillfället i akt att bemöta några av dem.
Hon skriver att hon vet att hon inte måste, men att hon också bara är människa, samt att det är ganska svårt när hon får saker skickade till sig – att inte öppna, läsa, lyssna.
Texten på bilderna lyder som följer:

Fattar inte att jag skriver detta men kokar inombords. För ett år sedan skrev jag ett inlägg för att bemöta alla frågor och spekulationer om min kropp. Jag märkte att många pratade om att den hade förändrats och jag var trött på att ständigt behöva svara på frågor om det. Så jag gjorde ett, enligt mig, väldigt tydligt inlägg där jag sammanfattade de hälsoförändringar jag genomfört under flera år.

Det handlade om att jag gått i terapi. Att jag hittat ett lugn i yoga. Att jag minskat på stressen som tidigare präglade mitt liv. Att jag börjat äta mer i linje med Livsmedelsverkets rekommendationer. Just den sista meningen verkar många ha hoppat över.

Nu hör jag att jag återigen diskuteras i poddar och på andra håll. Att det spekuleras i att jag sagt att jag ‘bara slutat stressa’ och därför gått ner i vikt. Och jag måste bara fråga: har ni ens läst vad jag skrev? För det är ju inte det jag har sagt.

Jag har gjort många förändringar, vilket ni såklart ser har haft effekten att jag minskat i storlek. Men jag har inte pratat om det här mer än vad jag redan sa för ett år sedan – för att jag inte tycker det är relevant att gå in på fler detaljer. Att prata om vikt och kropp online blir ofta stora, komplicerade diskussioner som jag inte vill ta i det formatet. Och dessutom – jag utbildar mig till dietist och vill inte kasta ur mig mina personliga val som om de vore råd.

Jag är en individ. Det jag gör går inte att kopiera rakt av till någon annan. Däremot finns det massor av bra information att ta del av, hos Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten, om man vill lära sig mer om kost och hälsa på ett hållbart och faktabaserat sätt.

Det pratas också mycket om en ny smalhetstrend som råder. Att smala kroppar är på väg tillbaka som ideal. Och jag vill bara vara väldigt tydlig: jag har inte gått flera år i terapi, lagt om hela mitt liv kring stress och mat för att passa in i något jävla ideal. Jag har gjort det för mig för att jag vill må bra. Psykiskt och fysiskt. Det är inte mitt ansvar att se ut på ett visst sätt för att balansera en smalhetstrend. Och det är inte ditt ansvar att se ut på ett visst sätt för att markera mot ett ideal. Din kropp är inte politik. Den är din du gör exakt vad du vill med den.

Men det verkar som att vissa provoceras av att jag inte berättar exakt hur jag har gjort eller varför min kropp ser ut som den gör idag. Till er vill jag bara säga: det problemet ligger hos er. Om ni blir triggade av att jag existerar i en kropp som är några storlekar mindre än för några år sedan – då behöver ni fundera på varför det påverkar er så mycket. Och om det känns svårt att hantera, då är det något man faktiskt kan och bör söka vård och stöd för.

Jag har redan varit transparent med att jag försöker leva enligt Livsmedelsverkets rekommendationer. I det så ligger det också i att man äter i förhållande till sitt energibehov. Men vad det betyder i praktiken är extremt individuellt, och det är inte något man ska experimentera med utifrån råd från någon på Instagram. Om man vill göra en förändring med sin hälsa och tycker att det känns svårt att veta hur – då ska man vända sig till vården eller söka information från betrodda källor.

Min kropp har alltid funnits, förändrats över tid, som den gör för de flesta människor. Och kommer fortsätta att göra så länge man lever. Jag har heller inte plötsligt börjat visa mig mer i bikini eller tajta kläder. Jag har alltid varit ganska bekväm i min kropp. Jag har gjort det i alla mina storlekar och eftersom jag varit offentlig i typ 15 år så finns allt en googling bort – det var inget statement då, och det är inget statement nu.

Jag är så trött på att känna mig missförstådd. Och jag blir arg över att det verkar finnas en idé om att jag går runt med någon hemlighet, något jag döljer, någon quick fix jag inte delar med mig av.
Det är inte svårare än vad jag sa för ett år sedan och hade ni läst vad jag skrev så hade ni förstått det.
Tack.

Tankar?
Mina tankar går direkt till Selena Gomez och sättet hennes kropp är satt under mikroskop när den går upp och ner i vikt beroende på hur statusen är på hennes kroniska sjukdom Lupus. Är man kroniskt sjuk så kan man växla upp och ner i vikt, särskilt när det kommer till kortisonbehandling, men det finns så klart mängder av olika orsaker till det.
Jag tycker Jessica beskriver det ganska bra faktiskt…

Det här har enligt mig ingenting med smalhetsen som vi ser på sociala medier att göra, men det tänker jag att ni också förstår.