Johanna Nordströms ”Ring polisen” till Netflix

Johanna Nordströms standup-turné ”Ring polisen” sålde slut över 50 städer och avslutades på två utsålda Avicii Arena i maj 2022.
Nu meddelar hon världen att showen kommer släppas på Netflix – översatt och allt.
Jag gillar verkligen Johannas stand up och ser fram emot att se den i mitt lilla soffhörn tillsammans med en trio svansbeklädda varelser i varienrande storlek.
I teasern här ovan nämner Johanna staden Borås och sin något knackiga relation till den.
Det var nämligen så att Johanna och hennes podd ”Ursäkta” som hon driver tillsammans med Edvin Törnblom pratade om Borås och Johanna kallade en skönhetssalong för ”bordell” och blev polisanmäld för förtal av ägaren.
Vill du veta mer om saken så kan du klicka HÄR.

Så Netflix för Johanna i egenskap av komiker och tv-sänd livepodd för ”Ursäkta-podden” alltså? 
Kan man säga att det går bra nu?

I en värld av Gina Tricot…

… är jag glad att det finns en Stina Wollter.

Missriktad välvilja synliggör samhällets ätstörningsnorm
En av nittiotalets största populärkulturella succéer var sjukt nog en slogan för margarin. Ackompanjerad av en reklamfilm där slanka modeller slängde sugande blickar in i kameran präntades parollen in i svenskarnas medvetande. ”Om du bestämt dig för att inte bli fet.” I så fall var det Lätta som gällde på mackan.

Tre decennier senare vet vi mycket mer om vad som orsakar övervikt. Något så enkelt som ett byte av smörgåsfett gör sällan susen för den som vill tappa extrakilon. Människan är en komplex konstruktion. Hur vi tar oss ut fysiskt är en konsekvens inte bara av viljestyrda val, utan också av sociala, kulturella och psykologiska omständigheter. Dessutom spelar informationen som finns inskriven i vårt dna en nyckelroll. // Sara Martinsson

Om du inte kan svajpa i Stina Wollters inlägg så hittar du hela texten här på Dagens Nyheter.

Kanelbullens dag

En dag som i mitt tycke borde vara en röd dag.
En röd dag, toppad med pärlsocker.
Hellre en röd kanelbullens dag än dagen då alla äter jävulens påfund – semlan.

Jag själv bakade kanelbullar fast utan kanel och med kardemumma istället – för sån är jag – och har inte kunnat undgå alla hyllningar till denna gluterallergikernas största fiende i snurrform.
Nej. lussekatter kommer fortfarande på plats 1 men därefter kommer nog en riktigt god kanelbulle eller längd.
Café Delselius i Gustavsberg (ej reklam) säljer fortfarande sin ”smörbulle” som vinner alla guldmedaljer som finns och jag funderar på att gå dit och lajva en praosökande 15 åring, bara för att kunna lägga vantarna på receptet.

Här är ett litet axplock av kanelbullens dag – influencer edition.

Johanna Tofybys bulle ser ut som en sån där uppblåsbar flytleksak till poolen.

Efter elchocken är varje kanelbulle värd sin vikt i guld.
Man får äta med andakt.

Kanelbullskladdkaka?
The best of both worlds eller varken kanel eller kladdkakebingo?

Camilla Hamid bjuder även på ett snabbis-bullrecept.
Bra bra för alla som inte vill, eller har tid att bråka med jäst.
Jag har lyckats döda min, mer än en gång. 🙂
Jästen alltså, inte gästen. De låser jag bara in i hönshuset om de är otrevliga.

Och så sist…
Fanny Svärd la upp den här på Instagram ungefär 18 timmar före Alexandra Nilsson postade sitt inlägg.
Kopia eller en kanelbulletrendsinlägg som går igen varje år?

Jane Marina har fått bokkontrakt

Jag vet att ni är ganska många som kritiserat ”Jane Marina” för att ha gjort sociala medierkarriär på sitt sjuka (nu friska) barn. 
Influencerföräldrar tenderar att bli en smula gränslösa, särskilt när de försöker finna tröst genom att dela det som sker på sina plattformar, och på den listan går det att skriva upp ganska många namn.
Det gäller alltså inte en enskild föräldrer, utan jag kom mest att tänka på det när jag såg det här inlägget på Instagram, i vilket Jane Marina nu offentliggör att hon fått ett bokkontrakt med bokförlaget Forum.
Hon beskriver boken så här:

Hösten 2023 kommer boken ut om när vårt liv tog en tvärnit. När livet fick ett före och ett efter.
Jag skriver om om hålet som blev.
Det som hittades.
Allt det som fastnade på tvären.
Och det som fick passera.
Fingeravtrycken, kantstötta kaffekoppar och korridorer utan slut. Möten i tortyrensväntrum och hoppet.
Det lilla stora hoppet❣️

Är det skillnad på att skriva böcker om barn som är sjuka och att publicera bilder och filmer om det och allt som sker runt omkring på sociala medier?