Anjo gör dokumentär om Anna Books son

”ag är galet stolt över att äntligen kunna dela med mig av vad min nästa dokumentär kommer att handla om.

ANTONIO
NÄR RÄTTVISAN BLIR ORÄTTVIS

Jag har lagt ner ca två år på att belysa ett av Sveriges mest kontroversiella rättsfall.

I dokumentären dyker jag djupt ner i det åtta år gamla våldtäktsmålet mot Antonio, son till artisten Anna Book. Genom exklusiva intervjuer och aldrig tidigare hörda vittnesmål avslöjar vi hur vårt rättssystem kan svikta och leda till fällande domar under märkliga och diffusa omständigheter.

Denna film handlar inte om att fastställa Antonios skuld eller oskuld, utan om att granska hur rättsprocessen hanterades. Jag lyfter fram brister i rättssystemet, där avgörande bevis och vittnesmål ignorerades, och hur detta påverkade alla inblandade.

Jag har haft tillgång till att tala med personer nära fallet, inklusive Antonio själv, som delat med sig av sina upplevelser efter domen – från psykiska påfrestningar till beroendeproblematik. Vi får också höra från familjemedlemmar och andra berörda som ger sin syn på händelserna.

Mitt mål med denna dokumentär är att väcka debatt och få oss alla att reflektera över hur rättvisa skipas i vårt samhälle. Hur säkra kan vi vara på vårt rättssystem när bevisen inte håller måttet?

Ute inom kort, håll utkik!

Jag var nog inte ensam om att sätta i halsen när jag såg Pontus ”Anjo” Björlunds inlägg om den dokumentär han menar att han arbetat på i två år. 
Sveriges mest kontroversiella rättsfall? Vem är det som fått hybris här? Antonios fällande dom har väl på sin höjd diskuterats på Flashback?
Det här känns ju som SVTs smått kontroversiella dokumentär ”Kan vi förlåta Margaux” – fast från Wish.

Det börjar kännas som en trend nu – kontroversiella rättsfall som plockas upp av youtubers och influencers, där rättvisan ifrågasätts på ett sätt som snarare påminner om en PR-kampanj än seriös granskning. Pontus Bjorlund är den senaste att hoppa på tåget, och hans nya dokumentär om Antonio, son till Anna Book, verkar vara precis det – en partsinlaga där den dömde får fritt spelrum att måla upp sig själv som ett offer för rättssystemet.

Eller så här…
En dokumentär som ska “granska” en rättsprocess kan absolut vara intressant och viktig – men när fokus enbart ligger på den dömde och hans familjs perspektiv, blir det mer ett försvarstalän en objektiv granskning.
Om målsäganden kommer få komma till tals låter jag vara osagt, men det låter inte direkt som att Anjo varit intresserad av det, baserat på text och bild i hans inlägg. Det jag däremot vet är att Anjo och hans fru b blivit vänner med Anna och hennes familj och redan där lägger man ribban för hur objektiv och saklig den här dokumentären kommer vara.

Det jag tänker har även skrivit i kommentarsfältet och här kommer ett utdrag:

Flera kommentatorer menar att Pontus Björlund har en personlig relation till Anna Book och hennes familj, vilket gör det svårt att se dokumentären som objektiv.
Det spekuleras i att Pontus ”springer ärenden” åt familjen, snarare än att granska fallet sakligt.

En användare reagerar starkt på att Pontus verkar försvara en dömd gärningsman och ställer en hypotetisk fråga om hur han hade reagerat om det var hans egna döttrar som blivit utsatta.
Pontus själv svarar och undrar varför hans döttrar ens dras in i diskussionen.

Gudars skymning, mycket ska man behöva se innan ögon ramlar ur sina hålor.
Vad är era tankar kring allt det här?
Jag menar, nu MÅSTE man ju få diskutera det, med tanke på att förövaren och hans familj gått med på att fronta den här dokumentären, eller hur?
Man kan fortfarande hålla en god ton, men diskutera alltsammans går fint nu.

 

Isabella Löwengrip till akuten med blodfylld cysta

Bildkälla: Stella Pictures

Vid midnatt när jag låg i sängen small det till. Smärtan var så intensiv att jag knappt var närvarande enligt Paul. Paul ringde 112. Ambulansen kom snabbt, och jag fick morfin innan de lyfte mig på en bår och körde mig till Danderyds sjukhus.

Väl på gyn-akuten upptäckte man att en blodfylld cysta hade spruckit på min ena äggstock. // Isabella Löwengrip.

Isabella Löwengrip skriver på sin blogg att hon fått åka ambulans till akuten med smärtor i buken.
Väl på plats visade det sig att hon haft en blodfylld cysta som spruckit. Nu är hon hemma igen och passar på att tacka alla inblandande för omhändertagandet och bemöter samtidigt kritik om hur hon kan posta den här typen av innehåll efter det som hänt i Örebro. Hon svarar så här, vilket jag tycker känns fullt rimligt:

Det är fruktansvärt det som hände i Örebro men det var inte det jag valde att skriva om i detta inlägg efter mitt sjukhusbesök, man har rätt att må dåligt trots hemskheter i världen.

Krya på dig, Isabella! 

Triss i Instagram

God morgon!
Det känns lite märkligt att sätta sig vid datorn för att skriva inlägg samtidigt som nyheterna rullar på min tv, med minst 11 döda efter gårdagens skjutning i Örebro. Dock tror jag att det kanske behövs en plats dit man kan gå för att läsa lite ”lättare” innehåll eftersom all media så klart svämmar över av artiklar, bilder och videos om gårdagens tragedi så därför kommer jag posta den typen av inlägg här inne. Om någon undrar….



Emelie Feola – Bianca Ingrossos assistent – ska bli mamma.
Hon postade det här inlägget där hon poserar med sin sambo och visar upp sin mage.
STORT grattis till hela den lilla familjen!

Therese Lindgren har postat ett inlägg om Sveriges djurskydd, i vilket hon pratar om bristerna som finns.
Ingen överraskning direkt, eller vad säger ni?

Anna Toledano Book om att vakna till snö igen. 
Jag vill gärna har flera plusgrader, men kan uppskatta kylan då det innebär att Sauron inte behöver kliva in i duschen efter varje promenad.
Han har förresten fått ett klobrott och jag undrar om det är för att sympatisera med sin krockskadade matte?

Anna har fått den här kommentaren:

Kommentar: Varför härda ut? Är det inte bättre att bli vän med skiten? ? Ungefär som ”vänd andra kinden till” ?

Annas svar: Nä, jag konstaterar bara att jag tycker inte om januari februari och mars. Det är verkligen årets tristaste månader så jag härdar ut för 54e året i mitt liv ? Har ju liksom inget val, men man får vara snävare med sin smak och tycke. Står dock för att årets första kvartal är fruktansvärt trista månader och det märks inte bara på naturen, mänskligheten är inte heller den samma ?

Jag är Team Anna här, for the record, men det visste nog de flesta av er redan? 🙂