Måns Zelmerlöw bemöter kritiken efter förlusten i Mello

Bildkälla: STELLA Pictures/Magnus Liljegren

Måns Zelmerlöw förlorade med några ynka poäng till humorgruppen KAJ i helgens Melodifestivalsfinal, och erkände att han sparkade på saker i ren frustration över att ha gått miste om vinsten.
Nu bemöter Måns kritiken om att vara en dålig förlorare på Instagram:

Att jag är besviken på resultatet är väl BARA ett sundhetstecken? Har ni någonsin sett en idrottare komma tvåa och säga att hen är jätteglad?
Jag ville vinna. Det måste väl vara okej? Det är ju en tävling! Jag är genuint SUPERGLAD för KAJs skull och vi har haft hur kul som helst tillsammans under denna resa. Jag har gratulerat dem personligen flera gånger. och har ALDRIG nedvärderat deras bidrag, tvärtom! De kommer göra oss stolta i Basel!
Men denna ofiltrerade vrede från er. Denna bisarra överreaktion. Att tycka det är okej att hata någon i kommentarer för att han ville vinna en tävling som vi alla älskar och för att jag högst av allt önskade att få representera Sverige igen i ESC? HUR kan det vara fel? Är det inte därför vi är här? Hur kan det göra mig till ett rövhål? Att jag grät när all press släppte, inte bara den jag upplevt i tävlingen, det måste väl få vara okej och gör mig väl inte till en dålig förlorare?
Åter igen. Ett ENORMT grattis till KAJ! Jag älskar Kevin, Axel och Jakob!
Och till alla er som INTE hatar – ett fenomenalt stort tack för alla röster och all support under denna resa! ❤️❤️❤️

Alltså, han har ju en poäng i det han skriver, det måste till och med jag erkänna. 
Det är en tävling och de flesta som ställer upp i tävlingar vill vinna.
Jag tänker att han förmodligen – i egenskap av Eurovisions lilla guldkalv – hajpats upp så mycket och att fallet därför blev så mycket högre när rösterna presenterades. Det gjorde ont att landa helt enkelt, och särskilt efter att bokstavligen snubblat på målsnöret.
Eller soptunnan, om du så vill. 🙂

Är det osvenskt att vilja vinna och öppet erkänna det?
Grundar sig kritiken i jantelagen, att ”inte ska väl jag” och att ödmjukt klappa tyst i händerna när någon annan än en själv vinner?
Ni vet, som i Vänner, när Rachel lär Joey hur man förlorar med värdighet?

Margaux Dietz är gravid

Bildkälla: Margaux Dietz Instagram/Snapchat

Stort grattis till Margaux Dietz som väntar sitt andra barn med en – fortfarande – anonym partner.
Hon är i vecka 22 enligt hennes Snapchat-inlägg.
Margaux har gått ifrån att exponera varenda skrymsle och vrå av sitt liv, till att hålla en betydligt längre profil där hon fortfarande inte offentliggjort sin partner.
Jag har redan kollat på MrKoll, men det är ingen mer än Margaux som är skriven på samma adress som henne… 🙂
Så mycket integritet som efterfrågades av Margaux när det begav sig så hoppas jag att hon nu får ha sin partner i fred, till hon själv väljer att avslöja vem det är.

Stort grattis till hela familjen!


Det kommer ytterligare ett inlägg senare ikväll, så ni vet!

Maktmissbruk och kränkningar inom barns idrottsföreningar

När vuxna, som borde vara förebilder, istället kränker och trycker ner? När en av de högst uppsatta i en ideell förening mobbar barn? Det är ofattbart – men det händer. Och det har hänt mig och mina barn. Och flera barn i föreningen.
[…]

Jag vet att jag inte är ensam om att ha sett och upplevt hur maktmissbruk och vuxnas dåliga beteenden förstör det som borde vara en trygg plats för barn.

Madeleine Ilmrud tar upp en otroligt viktig sak i sitt Instagraminlägg, nämligen vuxna som inte kan bete sig när det kommer till barn och idrott, och som kränker och skriver hatiska kommentarer om både barn och föräldrar. 
Jag är av den åsikten att jag inte ser några problem med elitsatsande ungdomar inom idrott (inom rimliga gränser så klart) – Gustavsbergs handbollslag har trots att spottat ur sig både en, två och tre handbollsspelare som gått vidare att spela –  eller har spelat –  i Sveriges landslaget,  men det här handlar ju om någonting helt annat.

Jag har suttit på mängder av läktare med föräldrar som fan inte kan bete sig när deras barn och ungar spelar match, som gormar och håller på till den milda grad att domaren fått ”utvisa” utvisa dem från publiken, ute ur själva hallen.
Fatta att vara en förälder till ett barn, och bete sig så illa från läktaren att du får ett rött kort. Vad är man för människa då?

Det Madelene skriver om är dock en annan sak, alltså där vuxna mobbar barn och föräldrar inom den egna föreningen:

De har satt djupa spår. Det här är inte vad idrott ska handla om. Och jag VÄGRAR låta det fortsätta i det tysta. Vi måste prata om det här. Vi måste stå upp för barnen. Magkänslan jag hade stämde och när jag fick det svart på vitt och faktiskt fick läsa vad hen skrivit om mina barn blev jag så ledsen.

Förlåt, men fy fan vad vidrigt!!!
Vi har varit med om att högt uppsatta i en idrottsförening begått grova brott så jag blir inte direkt förvånad över att läsa det här från Madeleine, men det är likväl tragiskt med barn som utsätts för vuxnas gränslöshet och kränkningar inom ideell idrott.
Jag undrar lite över var den här vuxna personen skrivit om Madeleine och hennes barn, men det kommer ju en del 2 enligt Madeleine,  men som inte publicerats än.

Sånt här gör mig rasande! ?

Småbarn som går på ”vuxendejt”?

Igår hade Todd en dejt med sin flickvän och vi startade med shopping, sedan köttbullar på Sturehof och avslutningsvis gick de och bowlade.
Han var en sådan gentleman, sättet han pratade med henne och höll henne i handen. Mitt hjärta smälte.

Så beskriver Lovisa ”Lojsan” Wallin den dejt som hennes son Todd – på dryga 7 år (född i slutet av 2018) – gick på tillsammans med sin ”flickvän”.
Visste ni förresten att Lojsans sambo Buster egentligen heter ”Todd-Buster”? Det lärde jag mig nu precis när jag försökte ta reda på hur gammal hennes son är.
Så Todd verkar vara 7 år gammal, medan pappa Todd-Buster är 33. Om någon för anteckningar menar jag.

Vad tycker ni om att en 7-åring går på en ”vuxendejt” på det här viset? Kan det vara så att ”Lojsan” lajvar den dejt som hon egentligen vill gå på själv med Todd-Buster, så att det här får bli ett substitut för det?
Är det gulligt? Lite märkligt?
Jag läste en del kommentarer om det här i mitt kommentarsfält, och där lät så här:

Anna ? / 2025-03-09 20:32

Är det bara jag som tycker det är ”obehagligt” att Lojsans typ 8-åriga (?) son tydligen hade en dejt på Sturehof och en riktig gentleman var han minsann enligt mamsen ? Pratade om livet gjorde dom också ? Hahaha fint ska de va.

Anonym / 2025-03-09 21:32
Ja, för mig blir det bara sjukt med tanke på att de är barn och jag tycker barn ska få vara barn! Herregud, uppmuntra till de att leka hemma istället för att låtsas vara vuxna på Sturehof… men allt för content ?

Anonym / 2025-03-09 21:38
Jag tänkte precis samma sak! Jag är ganska liberal av mig, men detta tyckte jag bara kändes obehagligt och inte alls gulligt. När jag var i den åldern (och något år äldre) kunde man få en lapp med ”får jag chans på dig?” och typ en puss på kinden – sen inget mer än det.

? / 2025-03-09 22:07
Han är dessutom 6, går i förskoleklass ☹️

? / 2025-03-09 22:09
Tyckte mest det var märkligt att mamman satt med och dokumenterade allt. Min 6-åring har tydligen också pojkvän. De brukar leka i sandlådan och bjuda varandra på frukt på fruktstunden. Men hade de velat gå till Ponchos, klart de fått det. Men min dotter hade dött om jag suttit vid deras bord och tagit bilder på dem. Speciellt om jag delat dem.

P / 2025-03-09 23:37
Varför självklart? Barn kan väl fika hemma tillsammans eller äta.