Det stora frågan är varför??


Inlägget:

Svaret från flickvännen:

Man borde bli avstängd från sociala medier om man postar sådana här meddelanden i grupper som man är med i.
Skönt ändå att kaka då sannerligen verkar ha både sökt och funnit maka, för de verkar vara lika grava hjärtemojimissbrukare, båda två.
Det här är inte gulligt, det här är….
Jag vet inte vad man ska kalla det…märkligt…

Fast å andra sidan är jag ju känd för att vara både empatilös och kall, med ett hjärta av sten så jag får väl slänga ut frågan till er.
Är det här gulligt och brukar ni skriva liknande meddelanden till personer ni varit tillsammans med i tre veckor? Eller tre livstider?
Skit samma hur länge, har ni NÅGONSIN kommunicerat så här offentligt på sociala medier?
Hur hade ni reagerat om ni tillägnats ett sådant här meddelande av er käresta?
Jag hade gjort slut.
”Det är inte jag, det är du! Bye…”

Inlägget kommer från Facebookgruppen Dr Status.

Bianca Ingrosso stänger av sina kommentarsfält

Bianca Ingrosso stänger av alla sina kommentarer ett tag, och jag har fått frågan om vad jag tycker om det.
Svinbra!
Är vad jag tycker om det! ????

Jag återkommer ganska ofta till det egna ansvaret, inte för vad andra människor skriver, tycker eller tänker om en, till en, men vad man själv kan göra för att vara så snäll som möjligt mot sig själv.
Bianca pallar uppenbarligen inte med vad folk skriver till henne, och av det jag snappat upp så är det ingenting hon heller borde palla med, utan jag tycker hon gör HELT rätt i att stänga av kommentarerna då.
Går man aktivt in och skriver hat hos någon så KAN den personen inte skärma av eller skona sig från det på något annat vis än att stänga av kommentarsfunktionen. Det är I eller PÅ ens egen plattform.
Som jag också sagt tidigare, det är skillnad på hat och kritik, men har man blivit utsatt för mängder av hat så är det inte så lätt att ens urskilja, än mindre ta till sig av vad som är konstruktiv kritik, när det dränks i en ocean av hat.

Det här är en punkt som jag backat på, sedan jag startade upp Bloggbevakning.
Då tyckte jag att det var fegt att radera kommentarer och/eller stänga av funktionen. Man kan fortfarande rikta kritik mot att någon hellre stänger av funktionen än bemöter kritik, men det är varje människas val. Jag tror många hellre tar kritik mot att ha stängt ett kommentarsfält än ett kommentarsfält med kilometervis av regelrätt hat.
Kanske är det en variant av att man får välja sina strider?

Så oavsett anledning till att Bianca stänger sina kommentarafält så stöttar jag det.
Alla frustrerade hatare som inte få spy ut sin galla hos Bianca kommer förmodligen göra det någon annanstans, men då kan hon i alla fall välja att inte läsa det, istället för att det trycks upp i ansiktet på henne på hennes egna plattformar.

Så resonerar jag. ?

Bättre eller sämre utan barn?

Margaux Dietz är den som fått agera ansiktet utåt för diskussionen vad gäller influencers och barn på sociala medier.
Pappan till det gemensamma barnet var nämligen extremt bestämd på den punkten, han ville att sonen skulle sluta förekomma på Margauxs sociala medier och efter många om och men så skedde detta, men intrycket jag fått av det är att hon är allt annat än nöjd med det.
Han förekommer fortfarande ska tilläggas, men man ser inte hans ansikte och han spelar en väldigt liten roll nu, jämfört med tidigare.

Upplever ni att Margauxs sociala medier blivit sämre efter att hon slutat exponera sonen, eller har de snarare blivit bättre?
Finns det någon annan influencers vars plattformar fått ett lyft av mindre ”barnexponering”.
Som influencer tror jag att man kanske är rädd för att inte kunna fylla ut sina plattformar med content om man plockar bort barnen, eftersom ett barn så klart är en så stor del av en förälders liv, men jag upplever det snarare som tvärtom.

Ta Paula Rosas som exempel.
Hon visar ofta upp sina barn och har med dem i sitt innehåll –  men ska jag utgår från mig själv som som ren content-konsument, och inte Bloggbevakare,  så skulle jag nog uppskatta hennes plattformar mer utan barnrelaterade inlägg. För någon annan är det så klart tvärt om, det beror nog på vart i livet man befinner sig, vad man identifierar sig med och uppskattar.
Det här är alltså ingenting negativt mot Paulas och Hugos barn, om någon ville få det till det, utan jag känner nog ungefär likadant inför alla barnexponerade influencers, men Paulas blogg var den jag senast besökte och därför har jag henne färskast i minne.
För min del hade jag föredragit dem alla utan barnexponering, helt enkelt för att jag inte har något utbyte av det.
Om man ska hårdra det så är jag ointresserad av det.
Hundar, katter och hästar däremot… – tryck in så många du bara kan, i ditt content!!!! ?????

Hur är det med er?

 

Fördomar kring att räkna kalorier (TW?)

Jag kan vara förste man i kö att säga att jag, under lång tid, helt klart tänkt ”banta” när jag hörde talas om att räkna kalorier. 
Att man räknade för att absolut inte få i sig för många av dessa små rackare, och det finns det så klart de som gör, men det finns ju faktiskt också en annan anledning till att räkna kalorier.
Helt enkelt där man räknar för att se till att man inte får i sig för få kalorier – exempelvis om man ”bulkar”, försöker gå upp i vikt, har en problematik med ”under eating” (vet inte om det finns ett bra uttryck för det på svenska) eller helt enkelt testar en ny typ av kosthållning.

Att man skulle äta så lite kalorier som möjligt bara för att man räknar kalorier är absolut inte sant. Att bara för att man räknar kalorier betyder de inte heller att man inte bryr sig om att få i sig näring.
[…]

Någon som känner igen sig ang. ”fördomarna” då man säger att man räknar kalorier? ? // Jelena Meacham

Vad tänker ni när ni hör uttrycket ”räkna kalorier”?
Har ni också fördomar?