Att lindra ångest

Jag tror inte ni förstår hur mycket det betyder för mig att ha hjälp av Stodona hemma nu. ❤️ När ångesten trycker på bröstet har jag inte varken någon lust eller ork till att grovstäda här hemma. Att få hjälp med det, tar bort mycket av ångesten faktiskt. // My Martens

Nu är det här inlägget av My Martens ett reklaminlägg, men jag känner inte att det spelar någon roll för det här inlägget. 
My gör reklam för städhjälp och skriver att det lindrar hennes ångest, att få hjälp med just den här biten av livet.
Själv använder jag just städning till att hantera stress och ångest, och skulle inte vilja få hjälp med det – ja, förutom kanske att skrubba duschen då… 😉
Jag blir lugn i min kaosiga insida av att skapa ordning på utsidan, men det får givetvis inte gå till överdrift, särskilt inte om man bor med andra människor. *note to self*

Jag kan tänka mig att det nästan finns lika många olika sätt att hantera ångest på, som det finns ångestdrabbade människor. 
Det som fungerar för en person, kanske inte funkar för nästa och även fast det finns en helt del standardsaker att ta till så finns det nog inget sätt som funkar för alla.
Sen får man ju skilja på vad som är vad, stress är inte ångest, men man kan säkert få ångest av stress och så länge man hittar sätt att må bättre på så är ju terminologin ganska ovidkommande.
Man ska inte slänga sig med diagnoser, men att hitta exakt rätt sätt att benämna någonting på har inte så mycket med själva dämpningen att göra, så länge det funkar.

Har du något knep för att lätta på stress, ångest eller någonting annat som riskerar att hämma dig i din vardag? 
Tänk om du sitter på lösningen till någon annans problematik?
Det som är självklart för en person är kanske inte lika självklart för någon annan.. 🙂

Barn på sociala medier del 952864

Bildkälla: Oliver Hunt Instastory

En kort sammanfattning:
Denise Desmond och Oliver Hunt har en dotter tillsammans.
Oliver blev nyligen tillsammans med influencern Antonija Mandir som har tre gånger så många följare på Instagram, än Denise och Oliver tillsammans. (O=60 000 D= 40 000 A= 355 000)
Det som tas upp i inlägget här ovan är att Denise inte vill att Antonija lägger upp bilder och filmer på dottern på sitt Instagramkonto, något som både Oliver och Antonija helt struntar i. Efter att ha fått massor av frågor gällande detta så publicerade Denise videon här ovan, vilket fick Oliver att publicera den här långa texten på sitt Instagramkonto.
Det är där vi är nu.

Oliver Hunt publicerar de här inläggen med mängder av text, som inte någonstans ens nuddar vid problematiken som Denise tar upp – alltså det olämpliga och problematiska i att Antonija publicerar bilder och filmer på en barn – någon annans barn och mot dennes vilja – för sina 355 000 följare på Instagram.
Det enda Oliver egentligen skriver om i sitt inlägg är hur han kände under sitt och Denise förhållande, hur illa han tycker att hon behandlade honom och hur mycket dottern älskar Antonija och hur nära de kommit varandra.
Det är ju så klart trevligt, men vad har det med saken att göra?

Allt det skriver han ju för att försöka såra barnets mamma, det skulle ju en treåring kunna räkna ut.
Som att barnets känslor inför pappans nya flickvän är det som avgör huruvida det är lämpligt eller inte att exponera barnet för 355 000 främlingar på Instagram?
Det känns både omoget, barnsligt och en smula hämndlystet.
På bekostnad av dottern.

Hur han mådde under och efter deras relation är helt irrelevant när det kommer till att exponera dottern.
Huruvida dottern trivs ihop med pappans nya tjejer har HELLER ingenting att göra med faktumet att det är extremt problematiskt att exponera ett barn på det här viset på sociala medier, särskilt av någon som inte är en förälder och extra särskilt när en förälder absolut inte vill det.
Jag tror barnets pappa behöver skilja på sina egna känslor från förhållandet och det faktum att mamman inte vill att barnet exponeras på det sätt som sker hos hans nya flickvän.
Jag kritiserade nyligen att Denise ville ha en frågestund där följarna fick ställa frågor till dottern, eftersom jag inte tycker att man ska skapa content/innehåll kring sina barn, men det här tar problematiken till en helt ny nivå.
Här skapas det content av barnet, som sedan används för att göra den biologiska mamman så illa som möjligt eftersom pappan vill ge igen för hur han anser sig ha blivit behandlad av mamman under deras förhållande.

Exploateringen av dottern, och oviljan att ta till sig att det faktiskt finns en problematik i det, verkar hamna på andraplats bakom pappans längtan efter att få trycka dit barnets mamma riktigt rejält med den nya flickvännens relation till barnet och genom att låta densamme fortsätta publicera bilder och filmer på barnet, MOT mammans vilja.
En ny lägstanivå helt enkelt.

Var går gränsen?

Hat på sociala medier är just nu en het potatis och någonting som ska tas på största allvar. Det är ett utbrett problem, men det som man bör vara försiktig med är att blanda ihop hat med kritik, men var går gränsen?
Är det så att ju mer offentlig du är, desto mer kritik ska du tåla? Kritik? Satir? Häckel? Humoristiska gliringar? Elaka gliringar?  Och från vem? Etablerad media? Privatpersoner? Semi-offentliga/privatpersoner?
En offentlig person till en annan eller en privatperson till en offentlig person? Eller en privatperson till en semi-offentlig person?
Jag skriver det här inlägget med det största av frågetecken och vill veta hur ni ser på saken.

Inlägget här uppe är skrivet av journalisten Johanna Bladh som även profilerat sig som en förespråkare för kvinnors rätt till sina egna kroppar, och i det inkluderas även aborträtten. 
Hon är även en kollega till mig och jag räknar henne även som min vän, vilket är varför jag vill be om er synvinkel här eftersom jag riskerar att inte vara helt objektiv här.

Så…
Johanna har publicerat många ”instagram vs reality” på sitt konto, där hon även normaliserat saker som kroppsbehåring, bröst, mens och hur det är okej att se alldeles ”vanlig” ut på sociala medier och att man inte alltid behöver välja den ”snyggaste” bilden på sig själv – för att dra ner utseendefixeringen en smula.
Detta har retat gallfeber på ett gäng kvinnor på Instagram som driver med, fördummar, häcklar och nedvärderar, i princip allt Johanna publicerar på sina sociala medier.
Dessa kvinnor kan väl räknas som smått semi-offentliga, efter de även har en podd som Johanna ofta omnämns i, på ungefär samma sätt som jag beskriver här ovan. Kan tilläggas att en av dem även själv publicerat liknande ”Instagram vs realityinlägg” med en kropp som nog skulle klassas precis lika normaliv som Johannas – vilket är vad mycket av deras kritik handlar om.

En av kvinnorna har skapat en höjdpunkt på sitt Instagramkonto där hon samlat många av sina allra bästa (enligt henne själv) inlägg om Johanna och det vill inte säga några. 
Det kan se ut så här, och då är det här ändå bara en bråkdel av inläggen:

Johanna och jag är som sagt vänner, men tycker inte alltid lika om saker och ting.
Jag kritiserade bland annat det inlägg som hon publicerat och som Ellos lyfte fram eftersom det framstod som en smula tondövt i mina öron.
Syftet var bra men hade kunnat göras på annat vis enligt mig, men där var ni MÅNGA som absolut inte höll med mig, så…

Här är jag dock intresserad av vad ni tycker och varför?
Hur resonerar ni?

Ärlighet vara längst?

Medan många influencers öser ut bilder och superlativ om sina kollegors kollektioner så fort budet närmar sig, och aldrig skulle skriva ett ärligt omdöme utan bara spottar ur sig floskler som ”queen” mm så gör faktiskt Sandra Beijer det motsatta – två inlägg i rad faktiskt.
Eftersom hon är en utgiven författare så har hon ju även författarkollegor, vid sidan av sina influencerkollegor och så här lät det inne på hennes blogg:

Inlägg 1 innehöll en recension av John Ajvide Lindqvists bok Vänligheten, som Sandra bara inte kunde skriva en positiv recension om efter att ha tagit sig igenom de 700 sidor som utgör det litterära verket.

Jag har läst Vänligheten av John Ajvide Lindqvist. Ajvide Lindqvist är en av Sveriges främsta skräckförfattare och det här blir min första bok jag läser av honom. En tjock historia på 700 sidor om en gul container som plötsligt dyker upp vid hamnen i Norrtälje.

Gräns och Låt den rätte komma in, baserade på hans tidigare verk, är två av mina favoritfilmer. Jag har stor respekt för honom och de universum han bygger upp. Men den här boken alltså.. jag kommer behöva såga den nu. Om han ser det här vill jag be om ursäkt redan nu. Men jag kan bara inte hitta på, det går inte! // Sandra Beijer

Inlägg två innehöll bland annat ett mascaratest, där Sandra sågar de mascaror från Caia Cosmetics som hon fick hem i bud, i alla fall på den typen av fransar som hon har.
Jag personligen älskar deras mascara ”Vanz Va Va Volume” men hade inga högre tankar om deras primer, som dock Sandra tyckte var bra.

Caias mascara som jag fick hem i ett bud var tyvärr katastrof. I alla fall om man har korta naturligt raka ögonfransar i alla fall. Fick fyra kladdiga strån. Deras primer var dock bra. // Sandra Beijer

Det är det här som gör att Sandra har högre trovärdighet än andra influencers som inte vågar ge ett ärligt omdöme om sina kollegors produkter.
Visst, det kanske reducerar mängden pressbud som hon får eftersom man riskerar att få sina produkter omskrivna med annat än ”Queeeeeeen” av henne, men samtidigt är ju ett positivt omdöme från henne värt mer än fem ”Queeeeens” från andra influencers.
Det kan ju vara så att influencerna som tillhör samma pressutskicks-klick kommit överens om att alltid lyfta varandras projekt och vara stolta över varandras framgång, så som jag tror att vi alla är när det kommer till vänner och familj.
Det man då får ha med sig är ju att man aldrig kan lita på en sådan ”kompishyllning” och inte bör ta den som en genuin rekommendation vad gäller vännens produkt, utan att man kort och gott är en stolt vän.

Hur ser ni på sådant på sociala medier?
Påverkas ni av att influencers lyfter varandras företag och hyllar produkter när de får pressbud, innan de ens hunnit öppna dem, eller tar ni det för vad det är?