Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli sattes på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

Hanna och Lojsans nya projekt?

Mondayattire verkar vara namnet på Hanna Friberg och Lojsan Wallins nya projekt där de släpper en parfym – Votum – och ett kortspel – Get laid or get lost.
Huruvida de båda produkterna är tänkta att köpas ihop, som ett kit, framgår inte.
Kanske ska man göra sig oemotståndlig med hjälp av parfymen, och när man väl rott i land ett lämpligt byte så plockar man fram kortspelet för att avsluta kvällen på bästa tänkbara sätt?
Vem vet?

Mycket parfymer på marknaden just nu, inför Alla Hjärtans Dag.
Hanna och Lojsan släpper en doft och Rebecca Stella likaså.
Även Sandra Beijer och hennes pojkvän har varit och tagit fram alldeles egna dofter hos Stora Skuggan, vars parfymflaska Caia Cosmetics inspirerats en smula av. 

Brukar ni göra något särskilt på Alla Hjärtans Dag eller är det bara en dag som alla andra?

 

Att lyfta problematik på ett respektfullt sätt

Monas Universum är volontär i Vid din sidas soppkök vid Centralstationen, ett projekt med syfte att hjälpa några av Sveriges hemlösa pensionärer.
Att lyfta den här problematiken och synliggöra bristerna i vår samhälle, som lett till att dessa människor står utan bostad, är jätteviktigt.
Genom sin blogg har Monas med största säkerhet sett till att kapaciteten för Vid din sidas hjälpinsats expanderat, men jag kan inte låta bli att reagera över hur vissa bilder och texter ligger på gränsen för vad jag tycker är respektfullt och värdigt.
Mona skriver ofta väldigt utlämnande om människorna som kommer till soppköket och illustrerar det hela med bilder som utlämnar dem ganska så mycket.

Bland annat har hon publicerat en bild där någons hand sträcker fram en kanelbulle till en man. 
Så här har Mona skrivit i texten under bilden:

Den här bilden säger så mycket tycker jag. Mannen fick en matlåda och vi frågade om han ville ha en nybakad kanelbulle.
Titta på blicken och vår utsträckta hand.

”Titta på blicken och vår utsträckta hand?” (och så en bild på personen)
Är det bara jag som får känslan av ”white savior complex”?
Eller i det här fallet kanske det är mer korrekt att kalla det för ”Rich savior complex”?

Oavsett vad man kallar det så finns det en problematik i den gränslöshet som Mona visar gentemot de människor som söker sig till Vid din sida.
Ungefär samma gränslöshet som hon visade när hon åkte med Synoptik till Peru för att dela ut glasögon, och ingående beskrev hur illa det luktade hemma hos en person som de var där för att hjälpa.
Deras utsatthet blir hennes content.

Vad skulle hända om Mona helt plötsligt inte längre fick dokumentera alla sina goda gärningar och publicera dem på sin blogg?
Skulle hon fortfarande göra goda gärningar då?
Kanske, kanske inte…

Gabriella Joss om sina läppfillers

– Ni som har frågat om jag har gjort mina läppar.. Ja, det har jag. Men jag har inte velat skriva ut det på bloggen då jag inte vill pusha för operationer och ingrepp. Jag tycker att det är upp till var och en att göra det dom själva vill med sin kropp och sitt utseende.

Vill man operera något – gör det!
Vill man göra botox eller fillers så ska man göra det..
Och vill man pierca sig, tatuera sig osv osv så ska man göra det.
Men ja, jag har gjort fillers i läpparna och jag hade inte tänkt skriva ut det men har fått så mycket frågor att jag nästan känner att jag måste.
Jag gjorde det första gången för nästan 1,5 år sedan så det är inget jättenytt.
Annars har jag inte gjort något annat med mitt utseende.

Men som sagt, jag tycker inte att någon ska springa och göra fillers bara för att jag har gjort det och det är inget jag pushar för att andra ska göra. Just därför har jag hållit tyst om det också – för jag vet att sociala medier påverkar en så mycket mer än man kanske egentligen vill. Men nu vet ni sanningen. // Gabriella Joss

Gabriella Joss svarar på frågor om sina läppar och huruvida hon ”gjort dem”, vilket hon har, och skriver om i det här inlägget.
Jag tycker det är ansvarsfullt när en influencer – som med största sannolikhet skulle kunna få dem gjorda som del av ett samarbete och kanske till och med tjäna pengar på det – väljer att göra det privat för att inte påverka sina följare åt än det ena, än det andra hållet.

För oavsett vad man intalar sig själv som influencer så är det här den bistra men också ack så enkla sanningen:
Gör du ett samarbete av något slag så är det enda syftet med det ,från företagets sida, att du ska försöka förmå så många som möjligt att göra eller köpa samma sak så att kostnaden för marknadsföringen inkasseras och sedan att företaget ska gå med vinst.
Sen kan man i all oändlighet försöka pipa fram något om att ”alla gör som man själv vill, och bara för att JAG gör detta så betyder ju inte det att jag försöker påverka någon annan att göra samma sak” som ett sätt att slå ifrån sig ansvaret, men sanningen är den att det bara finns ett enda syfte med ALL influencer marketing och det är att påverka människor.
Det är vad du får betalt för och ingenting annat.
Gör vilka samarbeten du vill, men står för att du gör dem och acceptera att din enda roll – ENDA roll –  i det hela är att, som en vandrande reklampelare, påverka andra människor att göra samma sak.