Ni är SÅ många som skickat mig Tomas Kayas senaste utspel om abort – den här gången på hans Instagramstory.
Jag har tidigare skrivit om honom, bland annat om hur han coachar blivande förskollärare trots att han själv saknar legitimation. Men nu har han verkligen stuckit ut hakan.
I två inlägg (som ni kan se här nedan) jämför han bland annat abort med förintelsen, ifrågasätter hela det svenska rättssystemet kring könsbekräftande vård – och förklarar att Jesus har en plan för ditt liv om du bara låter bli att gå till läkaren.

För den som inte orkar zooma in på stories har jag transkriberat texten nedan.
Det hela är… ja, låt oss säga häpnadsväckande – för att uttrycka sig väldigt milt.

VAD ÄR DET HÄR FÖR VÄRLD 🌍

Som barnrättskämpe observerar jag och ser hur barn idag växer upp i det mest förvirrade Sverige som någonsin existerat. Ingen vågar sätta ord på vad en biologisk kvinna eller man är längre.

Du måste vara 20 år för att få köpa alkohol på Systembolaget och 18 år för att ta körkort för bil i Sverige. Men trots att hjärnan inte är färdigutvecklad förrän 25–30 år kan du idag ändå ansöka om att ändra juridiskt kön från 16 års ålder och få könsbekräftande operation från 18 års ålder. Ingen säger att du duger utan influera dig till att gå till ett kirurgiskt ingrepp för det verkar vara det alternativet eller suicid??!!! Nej Jesus älskar dig och han har en plan för ditt liv. Du duger i den kropp du är! JAG LOVAR! 😔💜🙏

Att beröva ett barn livet utanför kvinnokroppen kallas för mord, men att ta livet av barnet inuti magen kallas för abort??!! 🤯😤

MEN DET FINNS HOPP! Det växer en rörelse av konservativa i Sverige som är trötta på relativism och ”gör vad du känner, du är fri”. Det är det absolut mest ansvarslösa man kan säga till någon. Älskar du någon så ljuger du inte dem till döden, du säger sanningen även om den är jobbig att höra.

Att kalla ett befruktat ägg (med DNA, en arvsmassa, cytoplasma, mitokondrier, cellmembran, signalsubstanser) för en fettklump är det mest skrämmande jag någonsin har hört. Så lite väger ett liv i samhället! JAG BLIR ILLAMÅENDE! 🤮

Som barnrättskämpe står jag upp för alla barns rätt, inklusive de OFÖDDA!! Jag anser inte att man kan välja och vraka kring vilka barn som anses vara ett liv och inte. Det är lätt att tala i sådana termer från vuxna som redan fötts och har fått livet som gåva. Den med liv verkar avgöra vem som får leva och inte! 🤔🤔🤔

Jag är en barnrättskämpe och kommer aktivt att ta ställning till kontroversiella ämnen. Om du inte klarar av det, avfölj !!!!!!!!

Visa det här inlägget på Instagram

Kontot @tnkvrt har redan bemött Tomas inlägg – och gjort det på ett betydligt lugnare och mer sakligt sätt än jag själv någonsin skulle klara av. Jag vet liksom inte var jag ska börja…så därför lämnar jag helt enkelt över mikrofonen till personen bakom tangentbordet, som formulerat det så här:

Först vill jag säga: Tomas, det är verkligen beundransvärt att du kämpar för barns rättigheter. Barn världen över utsätts dagligen för orättvisor, våld, fattigdom och brist på trygghet. Att stå upp för dem som inte kan stå upp för sig själva är väldigt viktigt, och jag vill lyfta fram det engagemanget som en fin sida i ditt arbete.

Men: jag håller inte med om det du skriver om aborter och om könsbekräftande vård. Då du har en stor plattform så tycker jag det är extra viktigt att vi lyfter fler perspektiv och inte följer blint på vad abortmotståndare (och konservativa anti-hbtq) tycker och tänker, och lindar in det som att de kämpar för barns rättigheter. För deras engagemang för ’barnets liv’ tar ofta slut i samma sekund som barnet föds, t ex när barnet växer upp i utsatthet, eller när barnet flytt från krig. Det handlar om kontroll över kvinnokroppen.

Vi måste skilja på ett barn och ett embryo. Ett embryo är inte samma sak som ett barn som redan lever, andas och finns utanför livmodern. Att kalla abort för mord osynliggör dessutom kvinnan: hon som bär fostret, hon som riskerar sin hälsa, sitt liv, sin framtid. Ska hon inte ha rätt att bestämma över sin egen kropp? Ska staten, kyrkan eller andra människor bestämma åt henne vad som är rätt eller fel i dessa beslut?

Att du sedan jämför rätten till abort med Förintelsen (som du gjorde genom att reposta ett klipp från ’liberal snowflakes’) är skrämmande. Förintelsen var ett systematiskt folkmord där miljontals människor mördades pga sin etnicitet, sin religion, sin funktionsnedsättning, sin identitet, och även sin sexualitet. Att likställa detta med en kvinnas rätt att bestämma över sin kropp är inte bara respektlöst mot alla som dog i Förintelsen, utan också mot alla kvinnor som i svåra situationer tvingats fatta beslut om abort.

Vi kan kämpa för barns rättigheter, och samtidigt försvara kvinnors rätt att själva välja över sina kroppar. Det är inte motsatser. Tvärtom. Att stå upp för mänskliga rättigheter innebär att se helheten: barn, kvinnor, män, alla.

Att kämpa för liv betyder också att kämpa för kvinnors liv. Och ibland innebär det att en abort är det mest livräddande beslutet som kan tas.

Vad tänker ni om allt det här?