Molly Rustas – En influencer i behov av rutiner

Har hennes pusspartner övergivit henne medan hon blundar och gör sig redo för en smällkyss? Det ser nästan ut som det… 😉

Tänk att det nästan exakt är 4 veckor kvar tills dess att vi får nycklarna och kan flytta in i våran alldeles egna lägenhet. Det är en sådan sjuk känsla och en sådan lättnad. Jag hade nog inte riktigt förstått förens ett par månader sedan tillbaks hur psykiskt och fysiskt påfrestande det är att känna att man inte har sin egen trygga punkt och sitt egna hem.
Även om “hem” har varit där Ross är, så är jag verkligen en person som måste ha struktur i mitt liv och kan känna att jag har koll på läget. När man bor i en resväska och på olika platser varje vecka och ibland var och varannan dag, som vi gjort under 1 års tid (det är ett lyx-problem), så blir det lätt att man kan känna sig lite vilsen och stressad inombords. Iallafall jag.
[…] ag är ju en person som älskar att resa, men det kan även bli för mycket av det goda. Det vill säga att det blir för mycket av korta intensiva resor, ingen tid att landa i sitt eget hem, få packa upp sin väska i sin egen garderob, sova i sin egen säng och att få känna lugnet. //Molly Rustas

Jag kan verkligen känna igen mig i det Molly Rustas skriver – jag är extremt beroende av två saker: rutiner och mitt ”safe space” som är vårt hem.
Skulle jag vara på resande fot så som Molly varit i nästan ett helt år så hade mina rutiner fallit som dominobrickor.
Det är nästintill omöjligt för mig att få in de vanliga aktiviteterna så som träning mm. Jag går runt och tänker på det hela tiden – att jag ska träna/göra sjukgymnastik men kommer aldrig till skott.
Jag gillar verkligen att Molly delar med sig av det här, då jag tror att den ”perfekta bild” hon oftast målar upp på sociala medier från sitt ”drömliv” kan få hennes unga följare att känna sig otillräckliga och tråkiga eftersom de inte reser konstant.
Tumme upp!
Och Molly – det är okej att bryta ihop ibland.
Du är mänsklig, jag är mänskliga, vi är mänskliga och mänskliga människor bryter ihop ibland. (Läs om det på Mollys blogg om du är nyfiken)

Hur är det med er?
Vissa trivs ju med att vara lite som ett blombland för vinden och åka dit ödet tar en, medan andra är som Molly och jag som behöver en smula struktur för att fungera i vardagen.

Excuse me, is this your crocodile?

Titta på det här klippet och se om du kan förstå varför jag blev så full i skratt av den här bilden på Anna Nyström att jag var tvungen att skicka den till M.
Vi har så sjukt många internskämt som vi tycker är det mest underhållande i världen nämligen, ofta kommer de från Stand up-shower och Netflix har ett helt gäng…. Delar ni vår humor eller är vi bara lite knäppa? Stolliga rentav? 😉

Jag kan VERKLIGEN rekommendera Chris D’elia – han är min nya favorit tillsammans med Jim Jefferies och Jimmy Carr.

Ps: Anna Nyström motbevisar tesen om att man inte kan vara utan byxor men med ett jobb. Take THAT Chris D’elia!

Jag får spunk av glas med gravyr

Jag vill be om ursäkt på förhand om jag sårar någon eller kliver någon på tårna med det här inlägget. Sånt här kan vara känsliga grejer…

Men alltså kolla vad Lunabelle fick för paket idag! SÅÅ fin ju!
När man döps så brukar man ju få någon liten ljusgrej i trä men när man har namngivelse så har man ju inte något speciellt ”diplom”, ljus eller så som man kan spara till minne av dagen utöver dom fina presenterna då. Och så har vi ju såklart sparat hennes fina krans!
Så detta var ju lite extra kul att få då där det är ingraverat osv.

Den kommer hon nog att uppskatta när hon blir äldre! //Jonna Lundell

Kanske är det för att jag vuxit upp i glasriket och matas med glas sedan jag var liten men det här är typ den värsta presenten jag skulle kunna få. Jag är ALLERGISK mot alla typer av glasprylar med gravyr – men även målade glas med Disneyfigurer av Lasse Åberg får det att klia under fotsulorna. De flesta av mina kompisar fick minst en uppsättning Lasse Åberg-glas när vi tog studenten, men jag hade på förhand meddelat mitt hat mot dem så jag slapp undan med blotta förskräckelsen.
Däremot fick jag en sked när jag döptes – jag har använt den 0 gånger. Den ligger i samma låda som den kom i och är med största sannolikhet någonstans i min klädkammare. SÅ värt liksom….

Förlåt Jonna, men risken att Lunabelle kommer hata den där ljusstaken skulle jag tro är ganska stor. Den kommer på sin höjd stå längst in i något skåp i köket eller vitrinskåpet, enbart för att det är lite jobbigt att slänga sådana personliga gåvor, även om man inte vill ha dem.
Och det – mina damer, herrar och ickebinära – är hur hoarding startar! 😉

Vad säger ni om det här?
Är detta något som borde upp på vår lista, eller är ni fänz av den här typen av presenter? Hur många av er har glas med personlig gravyr som ni använder och/eller har framme?

En sanning med modifikation

My Martens gör reklam på sin blogg för företaget Rosenserien och utlovar ett finfint erbjudande som HON har ordnat.
Använder du hennes kod så får du 15% rabatt på din order.
Finfint och bra, va?

Kruxet är bara att sidan redan erbjuder 15% i någon typ av sommarkampanj, så Mys rabattkod är totalt värdelös. Du får inte ytterligare 15% på den rabatt som Rosenserien utan den är 15% för ALLA, även utan kod.

Jag fattar att My med största sannolikhet får procent på det som säljs via hennes kod, men att kalla det för ”ett finfint erbjudande” är väl ändå att ta i?
Rosenserien har svarat på en kommentar på Mys blogg då hennes kod inte fungerade för en följare. och suddade ut alla eventuella frågetecken kring rabatten:

Du får 15% rabatt i vår webshop när du beställer nu, oavsett att ange kod.