Under gårdagen skrev flera medier om att det cirkulerar en film på sociala medier, som sägs förställa mordet på fjortonåriga Emilia, som förra veckan hittades död i Landskrona.
En 13- och en 15-årig flicka misstänks för mordet, som ska ha skett på grund av ett bråk mellan dem och en tredje person är misstänkt för grovt skyddande av brottsling

Nu skriver Expressen att delar av förloppet filmats, och enligt uppgifter till tidningen har den äldre av de misstänkta flickorna medgett att det är hon som har filmat – och sedan skickat klippen till sina vänner, vilket lett till att klippen fått spridning på sociala medier.
Oroliga föräldrar som sett olika klipp föreställande detta har nu hört av sig till polisen.

– Vi får nog flera samtal per dag vill jag påstå, säger polisens utredare Kenth Pehrsson till P4 Malmöhus.

Enligt honom är det svårt att kontrollera sina barns internetaktivitet, och han uppmanar föräldrar och andra vuxna att prata med sina barn om detta samt vad de ska göra om de påträffar skrämmande eller obehagliga videor. Men hur gör man det? Det är inte det enklaste, men här är några råd från experter på området.

Enligt en artikel i DN mår barn ofta dåligt av att se skrämmande och obehagliga videor på sociala medier. Hur länge dessa känslor sitter i varierar, men vissa grupper är särskilt känsliga, enligt överläkare Emma Claesdotter-Knutsson.

Forskaren Carolina Martinez, lektor i barn- och ungdomsvetenskap och docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö Universitet, säger i samma artikel att ett barn är mer utsatt om det inte har engagerade föräldrar att prata med om sina upplevelser. Effekterna blir betydligt värre för ett barn som har sämre stöd hemifrån eller föräldrar som inte är insatta i barnets medieanvändning.

Att bara dra ur sladden är inte lösningen, enligt Emma Claesdotter-Knutsson. Hon uppmanar istället föräldrar att visa intresse för vad barnen gör på skärmen. ”Tiden då vi kunde blocka skärmarna är förbi. Det är bättre att bjuda in barnen till diskussion. Berätta vad du själv tittar på, titta på saker tillsammans,” säger Emma Claesdotter-Knutsson, och fortsätter med ett exempel:

Jag tänker att man som förälder kan ställa en fråga på kvällen: vad har du tittat på idag? Var det något som var kul, var det något som var läskigt?

Jag ställde frågan till Mårten Schultz, professor och docent i civilrätt, om huruvida man kan göra sig skyldig till något brott genom att sprida den här typen av klipp vidare. 

Enligt honom kan det vara brottsligt att sprida bilder på någon som utsätts för brott. Lagen om olaga integritetsintrång förbjuder att sprida bilder och ibland annan information (som ljud) som visar någon i en särskilt integritetskänslig situation, till exempel någon som har sex, blir misshandlad eller är akut sjuk. Men den här lagen gäller bara levande personer. Om offret inte längre lever när bilderna eller filmerna sprids, kan inte lagen användas.
Det är annorlunda jämfört med förtalsreglerna som skyddar både levande och döda, och så här ser han på den existerande lagstiftningen:

Det har förekommit en diskussion om inte regel om olaga integritetsintrång borde göras om, särskilt när det gäller spridandet av filmer som skildrar själva dödandet och jag anser själv att lagstiftningen i detta avseende bör ändras.

I vissa fall kan filmer av det här slaget falla under andra regler. Skildringar av utdraget våld – tortyrskildringar och liknande – kan utgöra olaga våldsskildring. Det har mig veterligen inte förekommit några fällande domar för det i situationer som påminner om den du beskriver.

Mårten länkar också till den här artikeln i DN som han är medförfattare till, i vilken han och jurist Ängla Eklund anser att spridandet av bilder på döda människor borde vara brottsligt om det inte finns något som gör att det är försvarligt. De säger så här om den förändring i yttrandefrihetsgrundlagen som de vill se:

Spridande av bilder på en död människa borde kriminaliseras och kunna ge två års fängelse.

TILLÄGG:

Jag ställde frågan till Mårten om det är brottsligt att sprida en video på en nu avliden person, om personen fortfarande är vid liv i klippet?
Hans svar:

Det är spridningen som avgör – inte bildupptagningen. Om någon filmar en misshandel av en person och sprider filmen efter att offret avlidit så leder inte spridningen till ansvar för olaga integritetsintrång. 

Hur ser ni på allt det här?
Filmer som sprids och hur den existerande lagstiftningen är en smula…tandlös?