Under detta inlägg dök det upp en låååååång kommentar om Sarah Tjulander och hennes sätt att uttrycka sig på sociala medier – om barn, föräldraskap och utmaningar som kan förknippas med det.

För den som inte är bekant med Sarah Tjulander, kan jag berätta att hon är en riktig veteran inom bloggvärlden. Sarah började blogga redan vid 12 års ålder och har idag, vid 29 års ålder, fortsatt sin karriär som influencer.
På senare tid har Sarah fått mest uppmärksamhet för beslutet hon och hennes sambo, Oskar Tornell, fattat kring att skaffa ett tredje barn. De hoppas nu på att få en flicka, eftersom de redan har två söner. För att uppnå detta har de vänt sig till en IVF-klinik på Cypern, där de kan välja könet på sitt tredje barn, något som inte är tillåtet i Sverige.

Sarah är även aktuell med podden ”Bubbel och barn”, som hon driver tillsammans med Jannice ”ByJannice” Stenberg.

Visa det här inlägget på Instagram

Men åter till ämnet…
Kommentaren om Sarah och som Sarah svarar på lyder som följer:

OT OT men blir så störd på detta…

Sarah Tjulanders senaste inlägg att hon är på date å ”är glad att vi från dag ett vågat ta hjälp med barnen” och att hon är tacksam att de har föräldrar på båda sidor som hjälper till å VILL hjälpa till

Det är SÅ många influencers likt Sarah som har hjälp av sina föräldrar/syskon hela tiden och att det möjliggör deras sätt att leva. Vilket såklart är TOPPEN! Men det finns liksom ingen insikt i att alla inte har det och att det är en jäkla fördel. Många influencers klagar hål i öronen på sina följare att de har det såååå jobbigt(host Forni) men sen har de hjälp av släktingar typ konstant eller så lever de väldigt härligt och får höra konstant att de är ”power moms” å ”huuur hinner du” och de tar gladeligen emot komplimanger å ger lite ”råd” till följarna meeen så egentligen har de hjälp med barnen varje dag och en kille som jobbar i tjejens influencerbusiness å kan schemalägga hela livet kring det-man är alltid typ 3vuxna med barnen.
Samtidigt kämpar följarna på med lågavlönade skiftjobb å sliter sitt hår för att få ihop det.

Jag tycker såklart det är toppen att man har hjälp. Det jag vänder mig mot är transparensen och icke-insikten. Tjulanders uttryck ”så glad att vi vågat”. Som att det är stort av henne att ta emot ovärderlig hjälp av sina föräldrar???? Eller som jag sett hela sommaren hos olika influencers ”är själv med barnen” i flera veckor-vilket inte betyder att de är själva utan att mannen är på jobbet eller bortrest och att de då istället hänger med sina föräldrar/syskon som hjälper dom varje dag men det är ”sååååå tufft” för de har aldrig någon varit själv med sina barn(och är det inte då heller men vill ha nån slags medalj). De frågar ”är det fler ensamstående här/ni som är ensamstående alltid hur gör ni xx och xx (fast att dom absolut inte är ensamstående och absolut inte varit själva med barnen, flertalet har bott tillsammans med föräldrarna i deras sommarhus eller haft barnflicka)

Nu blev det långt men jag blev galen, tänkt på detta tusen ggr sen jag själv blev förälder å det är så skevt, för många av de som följer är ju de där kämpande morsorna ute i landet som vänder å vrider på kronorna och lämnar tidigt och hämtar sent för det inte går på annat sätt.

Hon skriver att hon fick kommentaren skickad till sig och att hon vill svara på den, samtidigt som hon vet att hon inte behöver göra det.
Men det här gången ville hon det.
Eftersom Sarahs svar är minst lika långt som kommentaren hon svarar på, så även här kommer hela texten – transkriberad av AI:

Bild 2: Jag kan ha formulerat mig lite fel men det ligger ändå något i att ’våga’ ta hjälp, iallafall för mig. Oavsett vem som tar hand om barnet så lämnar du ifrån dig det absolut dyrbaraste du har. Ibland har vi känt ’äh vi behöver ingen dejt nu vi myser bara hemma familjen’ – men vi vill ju inte heller komma dit att det blir för sent för att dejta varandra och helt plötsligt har det gått några år och känslorna svalnar. Därför skrev jag så, men med ett förtydligande nu då att vi vågat ta tid att satsa på oss mitt i allt annat som händer i livet.

Bild 3: Något annat jag också vill belysa som gjorde mig lite upprörd var att – jag är också en kämpande morsa som försöker få ihop det? Jag tycker ändå att jag delar relativt ofta arbetet ’bakom’ alla fördelarna som kommer med detta jobb. Sedan förstår jag med att det är ett otroligt tacksamt jobb men det är inte så att det kom över en natt, jag började blogga 2008 och har hållit igång sedan dess.

Bild 4: Och det sista. Du som skrev kommentaren stör dig på att influencers kan uttrycka att det är jobbigt att vara själv med barnen. Det är väl jättebra att vi inte bara slätar över allt och låtsas som att allt är toppen om man inte känner det? Och det är inte så att det blir mindre jobbigt för att någon annan har det jobbigare? Man kan ju bara utgå från sig själv och vad man varit med om och inte. Tack för mig!

Vad tycker ni om kommentaren, Sarahs svar och resonemang?