Transpan med Therese Lindgren

Jag har aldrig sett mer än en (1) trana åt gången och blir lite avundsjuk när jag ser hennes inlägg. Det kan eventuellt varit en annan fågel, men den såg tranlik ut i alla fall. Nere i Småland har vi någonting som heter ”tran-dan” då tranorna lämnar godis till barnen i en strumpa man hängt på sängen – på vägen till Hornborgasjön så maybe I know a good trana when I see it?
Så himla häftigt att få uppleva det här!
Anders och Therese tog med sig en av hundarna till trandansen, någonting som inte skulle vara aktuellt med vår fågelälskande unghund.
Han skulle vilja jaga ALLA tranor, och jag har en känsla av att det inte skulle vara så populärt… 😉

Är det en kul sak att ha på sin Bucket list – transpan – eller är det att sälja sig lite väl enkelt? Borde det kanske vara mer åt ”dyka med hajar i Sydafrika-hållet”?

Asymmetrifobi?

Är det bara jag som får panik av den här bilden? Assymetrin får min blindtarm att klia. Den är bortopererad sedan länge, men man ska aldrig underskatta kraften av fantomsmärtor. Eller i mitt fall – fibromyalgin.?

Men helt ärligt…. 
Är det bara jag? Varför protesterar min hjärna så högljutt på ett par tallrikar på min vägg? När jag googlade så fick jag faktiskt en träff på ”asymmetrifobi” men länken är död, så kanske får jag återvända in i det egna huvudet för svaret ändå?
?*host* kontrollbehov *host* ?

Eller!?
Eller är Pernilla bara artig? Skriker hennes insida egentligen lika mycket som min?  Och era?!!! Ja?! ?

ÄNTLIGEN!!!

Till slut lyckades Isbella Löwengrip ro iland ett samarbete med en tillräckligt lyxig säng i potten för att hon skulle nappa!
Äntligen slipper stackars Paul sova på en madrass på golvet, vilket är där han spenderat nätterna i Isabellas hus eftersom hennes förra spons-säng var på tok för mjuk för honom. Han fick ont i ryggen, och jag förstår honom. Mjuka sängar är jävulens påfund. Jag sover hellre direkt på golvet än i en mjuk säng, så jag förstår helt Pauls resonemang. 🙂
Nu kan han välkomnas upp i värmen! Han är fri att sova var han vill. Det är ju nästan så man skulle kunna tro att det ingick en liten ge bort-strumpa i den här sponsrade sovrumsdealen. ”Du är friiiiiii..att sova var du vill!!!”
Det fanns bara en säng i märket Boe så jag gissar att det är den här som Isabella fått levererad.

Inte så farligt dyr ändå. Annat var det när det vankades sängspons i den stora, opersonliga lyxvillan på Lidingö, ni vet då…innan kraschen…
Då var det en Skaftösäng från Carpe Diem som ställdes i sovrummet och de kostar från 150 000 kr och uppåt, så förmodligen gjorde hon en hacka på den när hon sålde den, om den inte står i någon gammalt gästrum och skräpar. Kanske en lite onödigt dyr säng för ett gästrum, men vad vet jag? Hon kanske också vill vara den perfekta värden, precis som Monica Geller, och då är det hotellstandrad deluxe som gäller. Jag undrar om man får en litenchokladbit på kudden i det Löwenripska gästrummet?

 

 

Caroline Engvall slår återigen ett slag för barnen

Grymma Caroline Engwall tar till Instagram för att återigen slå ett slag för barn och barns integritet på internet.
Hon vet om att hon riskerar att röra runt lite i grytan, eftersom hon tar upp och kritiserar exempel som många av oss kanske rent av följer.
Det är Instagramkontot @sverigesroligastebarn – ett konto där man gör underhållning på barn som ramlar, gråter och gör bort sig.
Det är Bingo Rimér och Julia Franzén och deras uttalande i Expressen om hur mycket pengar de kommer tjäna när de får barn.
Johan och John Valencia (@pappapappadotter) och Margaux Dietz och medgångssupportern Jacob Liebermann tillägnas det tredje inlägget och från det tänker jag bädda in hela Carolines text, för den är så himla bra och tänkvärd!

Mitt flöde bjuder på otaliga influencers som (i bästa fall) reklammärker inlägg där deras, ofta små, barn visar upp kläder och andra produkter (något som i Frankrike bedöms som att utnyttja barn i arbete och kan ge böter och fem års fängelse för den som lägger ut sådant material online).
Varje gång jag ser ett litet barn i sådana sammanhang får jag ont i magen. Inte bara för att barns rätt till privatliv (artikel 16 i Barnkonventionen) är lag i Sverige sedan 2020 – utan också av en mörk insikt som mitt jobb med barns utsatthet på nätet gett mig.
Idag vill jag därför, förutom frågan om att exponera barn i reklam online, lyfta ännu en potentiell konsekvens för barnen.
För om vi helst inte vill tänka på det finns det personer som trålar nätet efter bilder på barn. Korta kjolar. Blöjor. En pinnglass. Dessa personer läser in helt andra saker än du som vuxen tänkte när du tog den fina bilden och la ut på nätet.
Dessa oskyldiga bilder på barn kan därför hamna på sidor som är en vuxens värsta mardröm. Där, på den mörka delen av nätet, lever de kvar i all evighet. Bilderna kan, om barnet har otur, användas i utpressningssyfte och som hot (”jag såg den här bilden på den här sidan, jag ska ha 3000 kronor för att inte skicka den vidare till dina klasskompisar”).

Fick du en tankeställare av detta inlägg? Kan vi hjälpas åt att utbilda andra om risker med att exponera barn online?

Bild 1 är hämtad från ett svenskt konto med 130 000 följare, där två små flickor ofta gör reklam för olika produkter: i helgen för glass. De andra två bilderna är från konton med över 200 000 följare där barnen är objekt i betalda samarbeten.

Håll kommentarsfältet konstruktivt och framåtsträvande utan personliga påhopp på influencers eller andra. Tack. ?? // Caroline Engvall

Fick du en tankeställare av detta inlägg?