I dagens Aftonbladet sammanfattas en pod där Blondinbella berättar om sexuella övergrepp hon utsatts för som tonåring.
Jag trodde att det skulle handla om övergreppet hon utsattes för under en semesterresa till Italien när hon var i 19-års åldern men detta är något annat helt.

Hon får frågan i podcasten om hon själv varit med om sexuella övergrepp eller våldtäkt.
– Ja, inte våldtäkt men sexuella övergrepp absolut.
– Det är vardag. Inte för vuxna kvinnor kanske, men för tonåringar. Som på hemmafester när man vaknar upp och inser att saker har hänt som man inte var med på. Där och då såg man det ju inte som våldtäkter eller riktiga övergrepp. Men som vuxen och som mamma tänker man att vad fan var man med om?

– Det är hemskt, men jag tänker att de var ju också en del av sin tid. Det är överlag en ålder där man testar gränser. Ingen har hittat sig själv. Man försöker spela ball och passa in från båda håll och då gör man mer än vad man kanske vill för att vara någon. Och killar måste också göra vissa saker för att vara någon.

– Alltså jag sa ju aldrig nej eller sluta. Men om man sover och inte ens har möjlighet att säga ja eller nej. Då är det ju någon form av övergrepp såklart.//Blondinbella

Vad känner ni rent spontant när ni läser det här? Har detta hänt er??