Frågestund med Annica Englund

Bildkälla: Stella Pictures

Sedan Annica Englund flyttade till Nordamerika för att vara tillsammans med sin – numera – hockeyspelande make, har hon lämnat mycket av sin tidigare karriär bakom sig. De senaste åren har hon heller inte varit särskilt aktiv på sociala medier.
Men… det betyder inte att hon inte är värd att skriva om. Absolut inte…
Häromdagen snubblade jag över en frågestund på hennes Instastory och fastnade för flera av hennes svar.
Just eftersom hon lämnat mycket av det traditionella influencerlivet och i dag är tvåbarnsmamma – samtidigt som hon valt att sätta sig i skolbänken igen – kändes hennes inlägg extra intressanta.

Här har jag därför valt ut några av frågorna och hennes svar:

Fråga: Hur skulle du beskriva dig som mamma?
Annicas svar:
Jag är väldigt lekfull. Kryper gärna runt på golvet och busar. Noga med rutiner. Skulle aldrig skrika åt mina barn, ”ta dom i örat” eller ”skicka iväg dom till rummet” när de gjort fel då jag inte vill att dom kopplar sitt rum till något dåligt, utan gör dom något fel så är jag noga med att sätta mig ner på deras nivå och berätta vad man får göra och inte. Och sedan att de får be om ursäkt och att de får chansen att göra om och göra rätt.
Jag involverar dom i det mesta i hushållssysslor som tvätt, matlagning, städning och gör allt till något roligt. Jag är extremt kärleksfull och berättar säkert tusen gånger varje dag hur mycket jag älskar dom. Och jag sitter inte med mobilen när jag är med dom, utan är väldigt närvarande. Jag låter dom också lära sig mycket själva och blir det fel är det inget dåligt utan då testar vi igen tillsammans. Så försöker motivera dom att våga mycket själva och be om hjälp när det inte går. Och ramlar dom och gör sig illa säger jag inte ”upp igen, det gick bra” utan jag frågar mer hur det gick och låter dom få känna efter själva för att ge plats för deras känslor.
Sen! Jag gör också fel. Jag är inte fläckfri, men man lär sig något nytt varje dag som förälder och gör så gott man kan för sina egna barn och deras behov.

Fråga: Du har aldrig tänkt att stanna kvar i Sverige när han åker och spelar hockey? 🙂 vara nära familj & vänner
Annicas svar:
I år kommer jag åka senare än Elias just för att det finns mer saker för barnen att göra i Sverige än i Boston. Få mer tid med familj och vänner. Sedan funderar jag på att åka hem till Sverige under säsongen denna gång när Elias är på längre roadtrips.

Fråga: Så nyfiken på vad du läser! Vad är det för utbildning du går?
Annicas svar:
Jag pluggar Funktionsmedicin. På 100% distans och i egen takt med tillgång till lärare och föreläsningar. Det är en svensk utbildning som är privat och kostar från ca 80 000 kr+. Det tar olika lång tid beroende på hur mycket man pluggar men man har 5 år på sig att bli klar.

Fråga: Hur länge kämpa ni med att få barn och vad gjorde ni så de gick skulle du säga? (Anonym)
Annicas svar:
Från att vi började till att Levi kom tog det 3 år. Testade ALLT!!! Olika läkare, ivf, kostscheman, behandlingar alltså… det var så mycket. Men när jag kom i kontakt med Funktionsmedicin så tog det 3 månader innan jag var gravid och vi fick Levi.

Fråga: Vad har du för stil? Och vad skulle du inte kunna bära? Vad tycker du inte är snyggt?
Annicas svar:
Jag har verkligen inte haft någon stil förrän nu. Jag går 90% av tiden i träningskläder för att det är så jag. Men stil innan, not so much. Min kompis @mogeh är stylist/personal shopper och jag tog äntligen hjälp av henne för att hitta en stil nu efter att jag blivit tvåbarnsmamma. Hon fixade en helt ny capsule wardrobe till mig, hjälpte mig att hitta mer ”upcoming brands” och jag älskar det!
Jag älskar Hailey Biebers stil för den är väldigt enkel, stilren och går att kombinera mycket. Men annars har @mogeh satt ihop ett kollage till mig jag bara kollar i för att se vad jag kan ha på mig utifrån det som finns i min garderob!
Det jag inte tycker är så nice och inte skulle bära är den här ”nyrika” stilen. Alltså att det skriker märkesgrejer. Inte heller så färgglatt eller neon. Slitna jeans/plagg är inget som man hittar i min garderob och inte saker med stora loggor. Så ganska enkel skulle jag väl säga.

Fråga: Är du svartsjuk av dig?
Annicas svar:
Jag var absolut det förr men det visade sig vara pga dåliga relationer. Men idag – Nej. Alltså det finns ingen svartsjuka alls i vår relation och det är så jäkla skönt för det är så himla toxic. Vem mår bra av att gå runt och vara svartsjuk? Är man det bör man nog rannsaka sin relation och ifrågasätta varför det finns.
För mig ska en relation vara enkel, man ska kunna lita på varandra och låta varandra ha ett eget liv utanför relationen annars kväver man varandra. Men det är så jag ser det, alla tycker olika och alla ska göra det som fungerar bäst i sin relation!

Fråga: Vad tycker du är största skillnaden i influencer-världen idag och när du jobbade med SM?
Annicas svar:
Känns som att allt nu ska vara så perfekt och genomtänkt. Jag är inte perfekt och orkar inte behöva planera allt i flera steg. Så jag känner inte riktigt att SM är något som jag kommer bli framgångsrik i 😆

Ellinor Bjurström svarar på popcorn-kritiken

I slutet av juni postade Ellinor Bjurström en video där hon och barnen badade i 48 påsar popcorn – popcorn som sedan länge passerat bäst före-datum.
Reaktionerna i kommentarsfältet gick isär: vissa hyllade henne som en rolig och lekfull mamma, medan andra kallade det matslöseri och menade att popcornen kunnat göra större nytta hos familjer som har svårt att sätta mat på bordet.

Nu har Ellinor publicerat en ny video där hon bemöter delar av kritiken.
Hon tar avstånd från vissa formuleringar som hon inte känner igen sig i, men står fast vid att popcornen var gamla och därför inte lämpade sig att ge bort.

Kanske hade hon fått kritik även om hon försökt skänka bort gamla snacks?
Jag minns när jag kritiserade ett företag för att bjuda in influencers till att kasta tårtor på varandra – där handlade det om nyproducerade bakverk som gjorts enbart för att slängas, vilket inte riktigt går att jämföra med det här.

Så var går egentligen gränsen mellan oskyldig lek och onödigt matslöseri?

Fjolårets myggplåsterflopp upprepas – med nya lögner och gamla misstag

Minns ni Happy Patches från förra sommaren?
De där små klistermärkena som skulle skydda mot mygg och fästingar – och som precis alla influencers verkade göra reklam för? Det visade sig att det fanns ett stort problem: produkten var olaglig att sälja i Sverige och jag kunde då visa att över 20 svenska influencers marknadsfört dem på sina sociala medier.

Enligt Kemikalieinspektionen räknas myggplåster som biocidprodukter, vilket kräver godkännande, och det fanns – och finns fortfarande inte – några godkända sådana i Sverige.
Trots det så har flera svenska influencers gjort reklam för skiten även i år, där Lisa Maria Jönsson är en av dem. Visserligen är det ett annat företagsnamn i år, men produkten är densamma – ett myggplåster.
Inslaget på TV4 som hänvisas till i bilden är det här.
Lisa Maria har publicerat det här inlägget på sociala medier där hon visar upp ett mail från sin kontaktperson som hävdar att produkten de facto är tillåten att säljas i Sverige, vilket är rakt upp och ner en lögn.
Jag undrar vad hon gjorde för research innan hon accepterade uppdraget? En snabb googling hade räckt för att få upp mängder av artiklar om förra årets myggplåster-haveri, men det verkar hon inte ha gjort.

Så vem bar ansvaret då, och vem bär ansvaret nu?? 
Företaget? Influencern? Borde det delas 50/50 mellan dem eller borde influencers ta det större ansvaret nu när facit finns en ynka googling bort?

Livsfarliga Hanna Schönberg

TRIGGER WARNING – PRO ANAINNEHÅLL!

När blev det trendigt igen att se ut som att man inte mår bra?

Bildkälla: Hanna Schönberg Instagram

Hanna Schönberg är en av Sveriges mest framgångsrika influencers.
Hon har jobbat med några av världens största varumärken, har ett starkt personligt varumärke och är en stilikon för tiotusentals unga tjejer. Just därför blir det både smärtsamt och farligt när hennes kropp i dag ser ut som ett levande ideal från början av 2000-talet – där revben, benknotor och insjunkna ögon ses som ”aesthetic”, alltså det som idag kan kallas för ”rib cage bragging”

För några år sedan var Hanna en frisk, normalstor ung kvinna – fortfarande modeintresserad, fortfarande stylad, fortfarande lika relevant. Men i takt med att hennes kropp blivit allt smalare har också kameravinklarna ändrats: fokus på bröstkorgar som sticker fram genom transparenta tyger, kläder som glider av ett axelparti som inte längre har muskler att bära dem, lår som nästan försvinner i bild.
Och nej – det här handlar inte om att kommentera någons kropp. Det handlar om – för första och sista gången – ansvar.
För när någon med hennes inflytande väljer att gång på gång lyfta fram sin extremt smala kropp i bild – ofta helt utan kontext eller med någon form av reflektion – blir det ett budskap. Ett visuellt ideal. Något att jämföra sig med.

Och det är inte vem som helst som tittar. Det är 14-åriga tjejer som fortfarande inte har byggt en trygg självkänsla. Det är tonåringar som redan kämpar med mat, kropp, hunger och hat. Det är unga kvinnor som tror att lycka, pengar och kärlek finns i kläderna, livet och kroppen som visas upp.
När det enda som syns är ett liv där man glider runt i designerväskor och fashion weeks – men kroppen ser ut som om den inte får i sig näring – vad är det vi säger då? Att framgång kräver självförnekelse? Att det är värt att svälta sig för att få plats i det där livet?

Det är så tyst. Så kliniskt. Så vackert paketerat. Och just därför så mycket farligare.
Vi måste våga prata om det här, även när det gäller influencers som anses vara ”för snygga”, ”för lyckade” eller ”för coola” för att kritiseras.
Det är inte att shama någon – det är att säga ifrån när tusentals unga riskerar att gå samma väg.

För det börjar inte med att någon slutar äta.
Det börjar med att någon glorifierar ett benrangel på bild – och kallar det för inspiration.