Magdalena Graaf öppnar upp på sin blogg och berättar om några kommentarer hon fått, som sårade henne på djupet. De handlar om hennes hem och det ”liv” hon kan erbjuda sina fyra söner och lät så här:

”Skäms inte dina barn över att du bor i en liten lägenhet, över att du delar sovrum med ett av barnen.
Hur pinsamt är det inte för honom när han tar hem kompisar?”

”Deras pappa har 20 ferraris och flera stora hus i Sverige och utomlands
Vill dom ens vara med dig”

Magdalena skriver vidare på sin blogg att hon är stolt över sig själv och sitt liv som ensamstående mamma till fyra pojkar, och menar att kommentarer som dessa inte bara är sårande mot henne utan mot alla ensamstående mammor och pappor där ute som kämpar.
Hon berättar hur hon ensam ser till att räkningarna blir betalda, att det alltid finns mat på bordet och att barnen blir skjutsade, omhändertagna och uppmuntrade. Trots utmaningarna känner hon sig starkare än någonsin – både fysiskt och mentalt – och uppskattar sitt liv precis som det är, med sin gamla röda Volvo och campervan på Böda.

Hon beskriver hur hennes barn älskar deras hem och närheten de har till varandra, och hur hon själv är tacksam över det de har tillsammans. Magdalena poängterar att hon inte skäms för sitt liv, utan istället är stolt över vad hon åstadkommit på egen hand. Hon saknar inte män, förutom möjligen någon att kunna ringa när hon står ”med skit upp till knäna.” Hon avslutar med att betona hur lycklig och fri hon känner sig, och att hon inte skulle byta ut den känslan mot något i världen.

I kommentarsfältet möts hon av idel kärlek: 

Madde: ❤️ älskar att det finns fler av oss M ❤️🙏

Kicki: Så märkligt att det är vi kvinnor som är 50–60 år ish som uppför oss värst i kommentarsfälten har jag förstått, jag funderar på varför? Vi vet ju också att människor projicerar över sina egna svagheter, fel/brister på andra för att slippa ta ansvar för dem själva. Så det sitter ett gäng kvinnor i övre medelåldern runt om i landet som inte lyckades så bra med sina liv och vill att du/ni offentliga personer ska få känna på deras misslyckanden. Typiskt att det alltid ska vara någon annans fel, blir så trött!

Britt-Mari: Du är fantastisk!!!!! Jag blir ibland chockad över vilka ifrågasättande och fula kommentarer du får.

Camilla: Man blir inte lyckligare av ett stort hus och dyra bilar! 💕

Suss: Va stolt över vad du åstadkommit för dig och dina barn❤️

Sara: Ja det finns människor som är så fattiga att det enda dem har är pengar!

Anna: Den meningen kommer jag sprida vidare, och ta med mig! Så perfekt! Rätt!!

Annki: Finaste Magdalena ❤️ du är den coolaste mamman. Och ni har sånt fint och mysigt hem. Bästa bloggen ❤️

Biggan: Mina barn har aldrig varit utomlands, ägt märkeskläder eller ätit krabba. Det finns alltid någon som har det bättre. Det finns också alltid någon som har det sämre. Om mina barn skäms? Aldrig. De är väldigt glada och tacksamma när de väl får något. Man har olika förutsättningar och man gör så gott man bara kan. Du ger dina barn precis det de behöver. Kärlek. Allt annat är av underordnad betydelse. Är det någon som har ont av det så kan de ju gå en dag i dina skor ❤️

Cecilia: Var det ett DM eller? Jag ser ofta otroligt låga kommentarer på din blogg, men även de som liksom försvarar dig vilket är bra tycker jag. Det är ju bara skitsnack, förmodligen från någon som har ett skitliv själv och är avis. Du har ju även din tro vilket gör dig stark. Kram, tack för bra blogg.

Caroline: Du/ni har ju världens mysigaste hem!!!❤️ Kärlek mäts inte i antalet bilar eller stora hus! ”Hellre gröt tillsammans, än oxfilé ensam” ett citat att tänka på 😊 Heja Magdalena! Du är världens bästa mamma som gör allt för sina fina barn ❤️

Vidare så klappar Magdalena sig på axeln för att hon och Hannah vårat tacka ja till att medverka i turnén ”Vi som älskar nittiontalet” och skriver att det aldrig hade hänt för fem år sedan:

Jag tycker att det är modigt att jag och Hannah vågar tacka ja till -vi som älskar nittiotalet turnén
Det hade vi aldrig gjort för fem år sen
Dåliga självkänslor, -inte kan vi, vi skämmer ut oss….
Men idag har jag och Hanna lovat oss. Att ingen minns en fegis. Ingen kommer tacka oss på dödsbädden för att vi sa nej. Bloggtrollen kommer hata oss för allt vi gör ändå

Jag fotade av postern för turnén och skickade den här till min sambo i måndags, eftersom vi fått någon alldeles fantastiskt härlig hang up på just 90-talsmusik, och enbart lyssnar på radiokanalen HitMix 90’s när vi är ute och åker bil.
Det är samma 20 låtar som ständigt roterar men det väcker så många härliga minnen från när vi var tonåringar.
Jag har varit på en sån här konsert tidigare, då bland annat Vengaboys och Dr Alban uppträdde och det var supertrevligt rakt igenom, bortsett från när den gode doktorn gick upp på scen och betedde sig som ett as.
Och ja, jag hade faktiskt systrarna Graafs skiva, dock ett bränt exemplar, men jag gissar att det brottet är preskriberat nu. 😉

Och Da Buzz? Underbara minnen från en svunnen tid.. ❤️
Nostalgi på hög nivå.
Är det inte märkligt och härligt hur musik eller en doft kan kasta en rakt tillbaka i tiden till ett specifikt minne?