
Öppet Spår

Patricia Vide Lindh går emot strömmen och tar ut sina bröstimplantat, samtidigt som fler och fler av hennes influencerkollegor stoppar in dem – på tal om den där manliga bekräftelse som jag skrev HÄR!
Hon skriver så här:
12 år har gått ganska precis sedan jag satte in 450CC i vardera bröst på proforma i Stockholm. Idag så var jag på min konsultation för att få bort dom! Jag var idag lika lycklig som jag var för 12 år sedan, men av två helt motsatta anledningar. Jag har senaste 4-5 åren inte alls identifierat mig med brösten & har länge velat ta ur dom. Jag har i de stora hela alltid varit nöjd med mina implantat, har inte haft några vidare komplikationer förutom att min vänstra bröst är mer stramt än de högra och har gjort att jag haft svårt att ligga på mage/sida. Jag har haft 4 amningsresor efter jag gjorde min operation & de har inte påverkat min amning alls vilket jag är så tacksam för.
Men jag är inte på samma plats i livet som jag var då, jag känner bara att jag vill få bort dom. Helst igår, och det ska bli en sån otrolig befrielse. Idag så träffade jag min kirurg som fotade brösten, kände på dom och gjorde en upp en kommande plan. Mina kapslar är så pass mjuka och fina så man väljer att bara ta bort implantatet och låta kroppen bryta ner kapseln. (Mindre trauma för kroppen och snällare OP). Jag frågade även om ett lyft skulle vara aktuellt men det trodde han inte, så han vill att jag ska ge det 6 månader för att se hur brösten drar ihop sig efter. Förstå ändå att jag snart slipper 1 kilo tuttar i bröstkorgen och jag längtar tills jag vaknar upp från uppvaket och tar mitt första andetag.
Fick en fråga igår på min frågestund om jag inte är rädd för hur dom ser ut efter att ha tagit ut dom, jag svarade då att självkänslan inte sitter i pattarna. Jag längtar tills jag är lika ”platt” som bilderna precis före min OP och efter att ha ammat mina 2 första barn. Känner bara JA tack, så jävla befriande och sexigt. Så! I slutet av mars så kommer jag utföra min OP och kommer självklart dela den här resan. För jag vet att vi är SÅ många kvinnor som önskar att ta ur våra gamla implantat men som inte vågar av många anledningar.
Nu har ju inte jag haft implantat men jag känner ändå igen mig i det Patricia skriver.
Jag tog bort nästan 1 kg från varje bröst när jag förminskade dem och önskar nästan att jag tagit bort mer, för min livskvalitet förbättrades med 100% trots att läkningsprocessen inte var klockren.
Jag kunde andas igen. Röra mig mer obehindrat och ryggskotten var ett minne blott (nästan i alla fall). Tidigare fick jag ungefär två i månaden, bara av att leva mitt liv. Av att typ ta en långpromenad och ingen sjukgymnastik i världen kunde åstadkomma samma effekt som en bröstförminskning gjorde för mig.
Be gone boob and the boob was gone.
Poddtjejerna i ”Det skaver” tar upp en sak som jag tror drabbat de flesta av oss – och känner du inte igen dig här så är väl en gratulation på sin plats tänker jag – men för oss andra, som kan känna igen oss i det som tas upp – välkomna till dagens diskussionsforum. 🙂
Det handlar nämligen om någonting som sannerligen kan skava – och det är ”male validation” – alltså ”manlig bekräftelse.
På sitt Instagramkonto har poddarna slängt ut frågan om huruvida vi är hjärntvättade av ”male validation” utan att ens märka det. Här kommer ett urval av de svar som kom in, och jag måste varna er. De är en bit nedslående, men föga överraskande. I alla fall inte för mig som i unga år kunde gå över lik för lite manlig bekräftelse. Fy fan vad jag bränt relationer, om än så ytliga, när jag var i 20-årsåldern i jakten på manlig uppmärksamhet. Det får mig även att reflektera över hur skönt det är att inte känna och hålla på så idag. Även om jag blev singel nu så tillhör jakten på manlig uppmärksamhet det förflutna, eller det är i alla fall så jag känner när jag skriver det här. (peppar, peppar ta i trä) Jag tror dagens Camilla är på tok för trött för att ens orka ut och jaga manliga blickar och uppmärksamhet. 🙂
Hur är det med er?
För mig har det till stor del handlat om att sluta klä mig för män
Alla innan 00-talet är 100% aktivt måste jobba för att inte ”trilla dit” like a drug
Träffa rätt kille så bryr man sig inte längre om vad någon man tycker 🙂
Ja! Man märker inte att man är beroende av bekräftelse från män tills att man kommit ur det. Jag kom ur det tankesättet/behovet när jag började bygga på min självkärlek och inse mitt värde ?
Måste bli uppraggad för att en utekväll ska vara lyckad 🙂 hatar det
Ja så in i helvete!! Allt jag och mina vänner pratar om ?
Fundera över varför du söker manlig bekräftelse – vad är det du egentligen behöver? Påminn dig själv om att om detta tar upp så mycket av ditt fokus, kanske du har för mycket tid över. Lägg den istället på något som ger dig glädje! Skaffa en hobby, gör saker för din egen skull – naglar, smink, hår, outfit – allt det där ska handla om dig, inte om någon annans godkännande.
Förstå att deras bekräftelse är lätt att få, men det betyder inte att den har något verkligt värde. Ge dem varken makten eller möjligheten att påverka ditt egenvärde. Det du söker från honom är något du redan kan ge dig själv. Bekräfta dig själv!! Validera dig själv!!Jag tror att många av oss, utan att märka det, formas av en kultur där kvinnlig vänskap ofta byggs på delad smärta och gemensam jakt på manlig bekräftelse. Vi bondar över hjärtesorg och drama – men det skapar ofta trauma-baserade relationer snarare än genuina vänskaper. När en av oss börjar fokusera på personlig utveckling istället för att jaga bekräftelse, märker man ibland hur dynamiken skiftar – och vilka som egentligen var där för dig. Sann vänskap bygger inte på gemensam struggle, utan på gemensam växt (även om den såklart kan börja från delad trauma).
Sara ”Songbird” Linderholm har spenderat några härliga veckor i Thailand, men verkar ha drabbats av något mindre härligt på flyget hem – nämligen en blodpropp i benet.
Sara har uppdatera följarna om utvecklingen, och på sin story skriver hon att hon inte ens kan stå på sitt ben eftersom det känns som att det ska pulsera sönder. Nästa bild föreställer Saras ben med en kompressionsstrumpa på, och text om att hon kryper på väggarna av att inte ens kunna ta sig ut ur sin lägenhet.
Bil- och flygresor längre än 4 timmar och som innebär en längre tids
Stillasittande kan öka risken för blodpropp. Risken ökar med resans längd.
Flera resor tätt inpå varandra medför ytterligare risk, till exempel flygresor med mellanlandningar.
Så här skriver Region Stockholm om risken för blodproppar. Jag hade ingen aning om att det var så här vanligt med blodproppar på flygresor. Nu har jag ju inga resor inplanerade (Ett ”Greta Thunbergskt poäng” till mig), men nästa gången det ska bege sig upp i luften så är det jag som kommer ”kittad” med kompressionsstrumpor och trampövningar att göra på planet.
Krya på benet, Sara!!!