Prisad och kritiserad - Ruben Östlund: "Får gärna bli ännu mer debatt"

År 2009 blev Ruben Östlund nominerad för en Guldbagge för sin film "De ofrivilliga", och igår var det återigen dags för regissören. Hans senaste film, "Play", var nominerad i hela sju kategorier och vann pris i två, för Bästa regi och Bästa foto. Dock blev han snuvad på vinsten för Bästa film av Lisa Aschans "Apflickorna".

- Klart jag är besviken för det, men samtidigt är jag glad för Lisa och "Apflickorna"-gänget.

Hur lyckas du skildra dina filmer så verklighetstroget?

- Jag betraktar väldigt mycket av regin som en rekonstruktion. Om man ska göra en scen och jag har en idé om det som utspelar sig, så tänker jag "hade gått till på det här sättet eller hade det gått till på ett annorlunda sätt?". Så försöker jag hela tiden poängtera att "nej, du ska göra så" och "nu ska du göra så", till jag har nått "ja, nu är förloppet möjligt".

Söker olika egenskaper

När Ruben anlitar sina skådespelare är han noga med att de måste kunna skådespela, men att de inte måste besitta karaktärernas egenskaper i verkliga livet.

- Delvis måste det ju vara sådana som kan agera utan att förställa sig för mycket. Det är nog mest det jag går efter, det är absolut inte så att skådespelarna måste ha de egenskaperna som karaktärerna har.

"Får gärna bli ännu mer debatt"

"Play" väckte tidigt en hätsk debatt, efter att den promotades som "en film där svarta pojkar rånar vita barn". Men debatten tar Ruben enbart med ro.

- Jag tycker det är jättebra med mycket debatt, det får gärna bli ännu mer. Jag är heller inte bara negativ till de som blivit upprörda av filmen, för de har också provocerat igång en sida som har skrivit väldigt nyanserat om filmen, och det är jag jätteglad för.

Sverige kan bli ett mer framgångsrikt filmland

Ruben har starka åsikter om att Sverige är ett land som skulle kunna vara mer framgångsrikt inom film - om vi slutade ta efter andra länder så mycket.

- Jag tror alltid att det är när vi närmar oss någon sorts utveckling, att vi följer med den tiden som vi befinner oss i, som filmen blir mest intressant.

- Om vi vågar vara ett föregångsland i stället för att försöka härma andra framgångsrika länder, tror jag att det kan bli ännu mer intressant. Vi tar efter jättemycket, det gör vi, och så ser filmerna ut för de flesta länder - det är inget konstigt med det. Men om vi skulle vilja utmärka oss som land och försöka hitta något eget, då skulle vi bli ett mer framgångsrikt filmland.