Fredag 14 Maj
Stockholm

Steve Carell gör en makalös förvandling i FOXCATCHER

Filmen är baserad på verkliga händelser.
Filmen är baserad på verkliga händelser. Foto:

I Bennet Millers (Moneyball och Capote) nya psykologiska drama Foxcatcher, som är baserad på verkliga händelser, får vi se ett väldigt annorlunda skådespel av Steve Carell och Channing Tatum där de ingår i en mörk och minst sagt märklig relation på deras väg till de Olympiska Spelen i brottning.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Läs mer
Drömmer du om att bli filmrecensent?

 Läs mer på Filmtipset här!

Mark Schultz (Channing Tatum) och hans bror Dave Schultz (Mark Ruffalo) är båda tidigare guldmedaljörer i de Olympiska Spelen i brottning och vi får till en början följa Marks oglamorösa liv efter att ha vunnit den prestigefyllda medaljen. Han lever på nudlar och bor ensam i en liten lägenhet och spenderar sina kvällar med att träna brottning med sin bror. Han åker även omkring till skolor och håller föredrag för elever om hur det är att vara en OS-medaljör och tjänar $20 dollar per föreläsning. Allt detta ändras dock när Mark en dag blir uppringd av John Du Pont (Steve Carell) som vill erbjuda Mark möjligheten att komma och träna inför nästa OS på sin “bondgård” Foxcatcher Farms i Pennsylvania. 

John är en äldre patriot med en stor passion för brottning och som ärvt sin förmögenhet efter att familjen en gång i tiden öppnade ett av de största krutbruken i USA. Hans karaktär är till och från svår att läsa och mina känslor när det kom till honom var väldigt ambivalenta, jag kände att jag inte riktigt kunde bestämma mig om jag litade på honom eller inte. John vill att både Mark och hans bror kommer till farmen för att starta upp en ny OS-trupp som ska träna i hans nybyggda brottningsanläggning. Mark godtar erbjudandet och tar det lilla han har och flyttar till Pennsylvania medan Dave som känner sig stadgad inte vill flytta med fru (Sienna Miller) och barn. 

"Man glömmer väldigt lätt bort att det är Carell"

John och Mark bygger upp en relation som till en början känns som något likt en far och son relation. Dock visar sig denna relation vara destruktiv och Mark leds in på en väg av missbruk av alkohol och kokain som John mer än gärna delar med sig av. I scenen där Mark för första gången testar kokain får vi se den enda glimten av den typiska Steve Carell. Han gör en makalös förvandling till sin karaktär och är suverän som smått galen och underlig gammal farbror. Hans sätter verkligen prägel i filmen med sin sega röst, vaggande gång och smått snoffsiga attityd och man glömmer väldigt lätt bort att det är Carell. 

Även Channing gör ett fantastiskt jobb då hans känslor känns väldigt äkta och man känner ofta med honom. Han går konstant och buktar med sin haka utåt och har lagt på sig mycket i form av muskelmassa och ser verkligen ut som en riktig brottare. I början av filmen hade jag en känsla av att han var handikappad på något sätt men detta försvann allt med filmens gång när han blev mer självständig och började ta sina egna beslut. 

Efter att ha vunnit världsmästerskapen i brottning festar laget tillsammans i Johns troférum som egentligen är hans mammas (Vanessa Redgraves) troférum där hon vägrar låta John sätta upp brottningstroféer. Hon anser att brottning är en “låg” sport och håller sig till sina hästar vilket gör att vi ofta får se John och hans mammas stela och ansträngda relation. 

John håller ett tal till Mark och de andra i laget i troférummet om vikten av deras seger och vad den betyder för USA. John kallar sig själv för “The Eagle” och säger sig vara väldigt mån om framtiden för USA och dess ungdomar då han känner att allt är på väg åt fel håll. Efter talet börjar John att låtsasbrottas med killarna och det här tycker jag blev till en konstig scen som var lite jobbig att titta på. Det var också här som jag började ana mer oråd. 

Mörkt drama med mycket känsla och detaljer

Filmen känns i det stora hela väldigt mörk, den är nedtonad i belysningen, det är långa och utdragna scener och det spelas kuslig musik till och från. Man får en känsla av att filmen utspelar sig någon gång under 30-talet ibland fast att den utspelar sig under 80-talet. 

Den har också en del vändningar som kan kännas konstiga eftersom man inte riktigt får veta varför vissa saker händer. En av dem är att Dave helt plötsligt flyttar till Foxcatcher Farm med familjen efter att han redan tackat nej till att göra det. Men den största frågan som mot slutet av filmen och faktiskt efteråt också hänger i luften är vad som egentligen händer mellan Mark och John och deras tidigare så nära relation. Mark vägrar att prata med John och står inte ut med att vara i samma rum med honom och Dave får sköta all kommunikation dem emellan. I scen brottas John och Mark och man zoomar in på Marks ansikte som ser ansträngt ut medan John ligger över honom i ett brottargrepp. Här fick jag en liten känsla i magen av att det var någon sorts sexuell anspelning vilket skulle kunna ge klarhet i vad som händer men man får som tittare aldrig någon närmare förklaring. 

Jag tycker att filmen är väldigt bra gjord, det ligger mycket känsla och detaljer bakom. Allt från hur man uppmärksammar karaktärernas känslor i längre scener till detaljerna i karaktärernas kostymer. John Du Ponts näsa exempelvis hjälper verkligen till att dölja Steve Carell och hans annars så glada personlighet. Jag tycker dock att storyn tappar lite i och med att man inte riktigt får svar på allting som sker vilket gjorde att jag kände mig lite handfallen och förvirrad när jag gick ut från salongen. Filmens slut är ett sådant slut som gnager på en länge och man genast vill ut och söka fram mer information om varför den slutade som den gjorde; dunkelt, grymt och onödigt. 

Skrivet av: Raisa Lehkonen för Filmtipset.
Betyg: 3

Se trailern här:

Kommentera
Kopiera länk
Dela