Lördag 8 Maj
Stockholm

Daniel Paris: Jag vet allt om Paow

1 av 4
2 av 4
3 av 4
4 av 4

Nyheter24 har träffat Ung och bortskämd-vinnaren Daniel Paris Afshinnejad om att vara bortskämd, hemlöshet, blogghysteri och storbloggerskan Paow.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Läs mer

Hur låg det egentligen till med pakterna inom Ung och bortskämd??

– Jag har frågat mamma och hon lovar in i det sista att hon inte varit med i någon pakt i alla fall.

Vad fick tittarna inte se i programmet?

– Jättemycket. Till exempel när vi delade ut mat till hemlösa på Sergels torg. Jag har inte haft kontakt med hemlösa tidigare och det var väldigt tillnyktrande att träffa dem och prata med dem. Det berörde mig jättemycket. För en gångs skull var jag tyst och lyssnade, jag tror att det var därför de inte hade med det i programmet, eftersom det inte var särskilt roligt på det sättet.

– En man berättade att han bara fick mat av volontärer, det var allt han åt om dagarna. Så ibland, när det inte stod några volontärer där åt han helt enkelt inte.

Kände du någon press från SVT:s sida att ”leverera”, verka dummare än vad du är?

– Nej, verkligen inte. Jag är mycket smartare än vad folk egentligen tror. Jag tycker om att skoja om att jag inte kan saker och ting. Ibland sa producenterna till mig att ta tag i mig själv och vara seriös, att jag skulle sluta skoja.

Var du nära att hoppa av programmet vid något tillfälle?

– När Ellinor åkte ut. Då ville jag åka hem eftersom det var så sorgligt. Det var riktigt jobbigt.

Störde du dig särskilt på någon eller något?

– Ja, det var jättejobbigt att vara utan vatten. De stängde av det i början eftersom vi använde för mycket. ”Det här är ingen Robinson-ö”, tänkte jag. Jag störde mig på Desizée i början, i dag har vi världens hatkärlek till varandra.

Tvekade du att ställa upp i programmet?

– Inte först när de mejlade, men sen när de ringde upp och sa att jag skulle vara med så bad jag om betänketid. Jag tvekade på om jag ville offentliggöra mitt liv på det sättet, men ändå ville jag verkligen ställa upp i ett seriöst forum. Inte Paradise Hotel eller Big Brother liksom, jag tycker att det är äckligt. Jag ville att det skulle ha ett klart syfte, och till sist tackade jag ja.

Vad sa dina föräldrar då?

– På det sättet är jag bortskämd, jag kan göra lite som jag vill. De sa att jag fick bestämma själv, men att jag skulle tänka igenom det. ”Ska du verkligen offra ditt liv för ett program”, frågade mamma. Och jag svarade ”Men mamma, tänk om jag vinner!”. Vi skojade om det. Gud, vad pinsamt det skulle ha varit att åka ut först.

Du ha vetat sedan i mars att du vunnit Ung och bortskämd. Har du kunnat hålla hemligheten?

– Ja, men det har varit jättejobbigt! Men till och med när jag har varit full så har jag kunnat hålla det för mig själv. Om någon frågat har jag sagt till dem att kolla på programmet.

Hur har du firat?

– I går tvingade jag Expressens fotograf att supa till med mig när de var hemma hos mig. Men jag har inte gått ut och firat än, jag har svarat på mejl och chattat med tittare. Men på juldagen ska jag gå ut och ta igen det!

Vad har du fått för reaktioner efter programmet?

– Jag var inställd på så mycket skit, men jag har nästan bara fått positiv respons. Mejl har jag fått varje dag. Men när Jean-Pierre åkte ut så fick jag brev från människor som kallade mig falsk. Och visst, jag var väl lite falsk men det var ett spel. I dag är jag jättebra kompis med Jean-Pierre, jag träffade honom i går faktiskt.

Vad vill du göra i framtiden?

– Jag kommer nog vara med i några teveprogram och saker som jag inte kan berätta om just nu, men snart ska jag berätta om det! Men jag skulle gärna vilja leda ett program själv, som programledare. Jag vill jobba inom media eller med kläder.

Men du pluggar ju till socionom?

– Ja, men det är för att jag vill hjälpa människor. Jag har alltid velat det. Så det kommer jag göra.

Hysterin kring bloggare

Vad tycker du om hela hajpen kring bloggare?

– Det är väldigt svenskt. I USA skrattar man åt bloggare, och i Norge, som ändå ligger så nära oss, finns det knappt bloggare. Förmodligen är det så stort här i Sverige för att vi svenskar är så reserverade. På tunnelbanan sitter vi och tittar rakt fram, undviker ögonkontakt, är städade. Men sen när alla går hem så kopplar man upp sig på internet och vill läsa allt om allas liv.

– Varje dag skriver någon i min bloggs kommentarsfält att de sett mig på stan, men att de inte vågat komma fram. Det tycker jag är tråkigt – jag vill att folk ska komma fram och prata med mig! Jag tycker bara det är roligt.

Du är väldigt bra vän med storbloggerskan Paow, hur lärde ni känna varandra egentligen?

– Jag spelade in videoklipp som jag la upp på Youtube, som hette Paows stalker. Och en dag ringde hon mig och undrade om vi skulle ta en fika. I dag vet jag allt om henne, vi berättar allt för varandra.

Hur blev hon Hugo Rosas ihop igen, efter hennes snedsteg med Nemo Hedén?

– För att kärleken övervinner allt!

Har hon någon kontakt med Nemo Hedén i dag?

– Nej, det har hon inte. Men jag har! Han är helt underbar.

Hur kommer det sig att han lyckas förföra så många kvinnor?

– Det får väl egentligen alla brudar han varit med svara på. Men han har något väldigt speciellt, han trollbinder sin omgivning. Dessutom är han väldigt snäll.

Ser du dig själv som en förebild för andra unga?

– Det kommer fram tjejer varje dag på stan till mig och säger att jag är deras idol och förebild. Killar brukar oftast mejla. Men jag vill liksom sätta mig ner med dem och prata med dem för att få dem att förstå att jag inte är någon förebild. För mig ska en förebild vara perfekt, det är någon man ser upp till och vill vara som. Jag kanske vill bli sedd som en inspiration som de kan lära sig av, men jag vill inte att de ska vilja vara precis som jag och göra mina misstag.

Var ska du resa för dina 50 000 kronor?

– Till Asien, och sen måste jag till New York också!

Hjälper du till hemma med disken nu då?

– Ja, vi har ju diskmaskin. Men jag plockar in disken i den ibland. Eller, ja, kanske inte alltför ofta.

Slutligen. När ska du flytta hemifrån?

– Målet är att flytta inom ett år, men jag vill inte bo i en etta och käka nudlar. Jag ska bo i en trea så att jag kan ta mamma med mig!

Kommentera
Kopiera länk
Dela