Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Black Week börjar om

 
Dagar
 
Timmar
 
Minuter
 
Sekunder

Bianca Meyer: Vuxna måste växa upp

1 av 4

2 av 4

Claudio Bresciani / SCANPIX

3 av 4

Hasse Holmberg / SCANPIX

4 av 4

AP Photo/Ng Han Guan

Nöje | 05/02/2011 07:18

KRÖNIKA. Om åldersnojans och generationsklyftornas förlovade land.

Jag fyller snart 23 och det ser jag fram emot. Inte bara för att jag är en egocentrisk person som njuter av en dag med lite extra uppmärksamhet. Jag ser fram emot det för att jag längtar efter att fylla 40.

Jag var ute och tog ett glas vin med ett gäng i 30-årsåldern som började tala om åldersnoja. Jag förstår inte vad ni pratar om, sa jag. Jag längtar efter att bli äldre, äldre än ni. Tänk att vara 40, 50. Att ha lämnat den här kalviga, trevande ungdomen bakom sig. Att få känna sig och se ut som en riktig kvinna istället för en liten skör flicka.

– Hur gammal är hon? sa en av dem föraktfullt till en annan.

Jag vet inte varför hon sa sådär, kanske tyckte hon inte att jag var berättigad att tala om ålder. Kanske tyckte hon att jag var för ung för sällskapet.

Sverige är väl ändå åldersfixeringens och åldersnojans förlovade land. Inte bara är svensken mer rädd för att bli gammal än för att dö, det verkar också som att det är tabu att umgås över generationerna. Det är torftigt och trist att det är så. I alla fall för mig som hungrar efter människor med visdom, som blir rastlös och uttråkad i homogena sällskap.

Jag vill ha storasystrar och storebröder i er äldre medmänniskor. Jag vill inte att ni 30, 40-åriga kvinnor ska se på mig med avund och förakt. Jag vill inte att ni ska förminska er själva på det sättet.

Vad är det som är så åtråvärt med ungdom? Jag vet väl just ingenting om livet, om hur det är att vara människa. Jag har inga erfarenheter, inga kloka råd att komma med. Det är patetiskt att värdera mina fasta bröst framför den erfarenhet och kunskap som borde fördjupas i takt med era rynkor.

Jag vill inte att ni medelålders män ska vara intresserade av mig. I vilket fall inte av anledningen att jag är "ung och fräsch". Det gör mig uppgiven när ni är det.

Vuxna, varför växer ni aldrig upp? Jag är besviken på er. Varför är ni fortfarande lika bekräftelsetörstande, ogrundade, innehållslösa som jag. Varför statushetsar ni, varför inreder ni i era lägnheter men inte i era inre liv. Varför har ni fortfarande inga högre värden, inga livsåskådningar.

Jag vill att ni ska vara äldre än jag.

Jag vill att det ska kännas och synas att ni är äldre än jag.