Kirchsteiger: "Djupet och mörkret finns i alla"

Han är känd med hela svenska folket som mysfarbrorn som är oändligt positiv och som råder bot på varje tråkigt torp. 2004 letade Ernst Kirchsteiger sig in i varje landställe, teve och familjehem då han var årets julvärd - och julen, det är en högtid som Kirchsteiger, kanske inte helt överraskande, håller kär. Något som inte minst blir övertydligt i "Jul med Ernst" som under onsdagskvällen sändes på TV4.

– Det vill jag bara vara helt ärligt med, jag gillar julen. Den är inte en konstruerad sak för mig som man måste genomlida. Det är därför jag kan bli lite upprörd ibland när man läser reklamkampanjer där det står ”fixa julen”. Det låter som att julen är ett stort problem som man ska lösa. Då kan jag tänka att det är så mycket bättre att behovsanpassa julen. Att göra julen till den jul man själv orkar med, säger Ernst och fortsätter:

– Det behöver inte vara den där ”wooow”, jättehöga nivån hela tiden. Något år är man kanske lite vissen och har haft influensa och mycket på jobbet och så. Då kanske man kan gå ner lite. Det är klart, har man barn så vill de en massa saker - men även då försöka behovsanpassa den lite.

"Jag vill kladda, fixa, skölja"

Men det är inte bara fröjden med att sätta ljusslingor i gransris, inreda och möblera som lockar.

– För mig är det liksom helheten och livet som pågår i det här huset, lägenheten eller vad det är. Om jag bara skulle göra inredning så tror jag nog att jag skulle tycka att det kändes lite tomt. Jag vill hålla på med det där att kladda, fixa, skölja, diska i det där som jag nyss kanske gestaltat i det där rummet, det tycker jag är kul.

Du kan se något positivt i att tappa och spilla?

– Ja, herregud. Ja, ja, ja absolut.

Har du alltid varit så positiv eller är det något du bestämt att du ska vara?

– Nej, faktiskt inte. Det är ingen medvetenhet alls egentligen. Jag bara lever på. Det är inte så att jag kan sitta och räkna ut att ”nu ska jag ska jag vara lite den här typen och sen ska jag vara lite så". Aldrig. Jag vaknar på morgnarna sedan duschar jag, byter kallingar, släpper ut katten, dricker mitt kaffe och så rullar dagen igång och sedan blir den som den blir på något sätt.

Men ibland måste det väl ändå vara så att man måste koppla på en fasad? Att livet är inte alltid är så positivt så att man alltid kan komma in framför kameran och vara så glad?

– Absolut inte, och om folk tror att jag på något sätt är aningslös i den bemärkelsen att jag lever ett ytligt och glatt liv, att jag inte har koll på djupet och mörkret som faktiskt finns i alla människor och i samhället, så tror dem ju helt fel. Jag tror att jag har en tendens att om det bara finns ett litet halmstrå att dra i som är positivt, då försöker jag hitta det.

Har du haft någon kolsvart jul själv?

– Nej, det har jag faktiskt inte. Däremot har jag haft omtumlande jular. Eller jo, det finns ju sådana jular. Jag kommer ihåg när jag var liten. Mina föräldrar har alltid jobbat, och mamma jobbade serviceyrken - på café och servicekiosk och så. Och någon jul vet jag att hon skulle jobba. Från någon gång på förmiddagen till en bra bit in på kvällen, det minns jag som en väldigt tråkig jul.

Julvärdskapet, är det något som du skulle kunna tänka dig att göra om?

– Absolut, det är faktiskt väldigt, väldigt kul.

Dina söner var lite oroliga om du skulle klara att tända det där ljuset...

– Ja, de var väldigt, väldigt nyfikna på det alltså. ”Åh, shit ska du vara julvärd. Tänk om du tappar tändstickan”. De sa precis det där du inte ska säga till en blivande julvärd. Då var jag lite orolig för hur det skulle gå. Och Arne Weise var så rolig, så rolig. Han ringde till mig och så sa han, en egentligen helt onödig kommentar, till mig: ”Ernst, du kommer att göra det här jättebra, grabben”.