Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Chloë Moretz om Martin Scorsese: ”Är som en pappa”

1 av 5

Francois Mori/AP/SCANPIX

2 av 5

Dan Steinberg/AP/SCANPIX

3 av 5

Vince Bucci/AP/SCANPIX

4 av 5

Francois Mori/AP/SCANPIX

5 av 5

Scanpix/AP Photo/Richard Vogel

Nöje | 01/04/2012 12:04

Nyheter 24:s Ebba Lövenskiold träffade Chloë Moretz för att prata om fadersgestalter, första filmupplevelser och hur det är att arbeta med ”Marty” Scorsese.

Under sitt 14-åriga liv har Chloë Moretz redan haft en karriär som de flesta skådespelare skulle döda för. Hon har spelat superhjälte ("Kick-Ass"), stenhård affärskvinna (tv-serien "30 Rock"), och vampyr i Hollywood-versionen av ”Låt den rätte komma in”.

Nu är hon aktuell i Martin Scorseses 3D-film ”Hugo Cabret” som handlar om en föräldralös pojke som bor i en järnvägsstation i Paris och som blir vän med en flicka, spelad av Chloë. För Nyheter24 berättar den sprudlande skådespelerskan om hur det var att redan som tonåring få arbeta för den store Scorsese – eller, som hon själv kallar honom, ”Marty”.

– Innan jag träffade honom, medan jag fortfarande satt i rummet intill och väntade på att få provspela för rollen, så var jag verkligen skraj, säger hon med ett leende och fortsätter:

– Jag var verkligen skräckslagen helt tills dess att jag gick in. ”Trevligt att träffa dig, Mr. Scorsese”, sade jag. ”Kalla mig Marty”, svarade han och jag sade ”Okej, Marty!”. Och efter det var jag aldrig mer nervös omkring honom. Han är som en pappa. Han är som en bästa vän, och absolut den bästa regissören man någonsin kan ha.

"En aha-upplevelse"

I ”Hugo Cabret” hjälps en bruten gammal man tillbaka in i livet av ett barn. Denne man är i filmen Chloës gudfar som hon också bor hos, spelad av Ben Kingsley. Men också i verkligheten påverkade det Chloë starkt att se en fadersgestalt så nedslagen.

– Att inse att den som du alltid sett upp till också bara är en människa med sina problem och så vidare, är en märklig upplevelse. Man sätter alltid föräldrar på en piedestal, så när man får se dem gå igenom samma problem och svårigheter som man själv har, så blir det plötsligen en aha-upplevelse. Det är först då man inser att de inte bara är föräldrar utan också vanliga människor.

Filmen handlar också om att minnas sin första filmupplevelse. Berätta om en av dina första filmuplevelser?

– En av de första filmerna jag såg var ”Breakfast at Tiffany's”. Jag var förmodligen fem eller sex år så jag förstod inte allt. Men det jag kommer ihåg var att jag såg den här fantastiska kvinnan (Audrey Hepburn) på filmduken, som jag blev som betagen i. Jag förstod som sagt inte allt, men jag visste att jag typ ville göra och vara som henne.