"Han önskade att jag skulle ha varit ombord på Titanic"

Häromdagen var vi ett gäng som skulle se Özz Nujens show "Dålig stämning". Vi bestämde oss för att samlas på en restaurang innan för att äta mat. Inte helt oväntat var dock halva sällskapet sent. Jag stod utanför och väntade, det var jättekallt, så egentligen försökte jag bara att överleva. Gänget dök upp en efter en nästan alla med utmärkt genomtänkta bortförklaringar, min lillebror försökte inte ens med klassikern ”det var tuben”.

När vi gick in bad krögaren alla om legitimation, alla utom mig. Jag vet inte varför, men det kändes lite ”pedofiligt” att gå med ett gäng och inte bli ”leggad”, trots att flera var jämnåriga. Närmaste halvtimmen diskuterades det, som alltid, om det är en komplimang att bli leggad eller inte och det slutade, som vanligt, med att någon drog en anekdot från Systembolaget.

Vår servitör var en kille, men på hans namnbricka stod det med tydliga bokstäver Kajsa. Han kanske hade varit sen till jobbet, hittade inte sin namnbricka och chefen hetsade:

”jag skiter i din jävla namnbricka, ta någon bara, du måste ut! Det är fullt i restaurangen, ta någon bara. Här, ta Kajsas!”

Eller så kanske det var ett internskämt. Jag tänkte att det kanske var menat som en isbrytare så jag spelade med och påpekade något i stil med ”Kajsa, fint namn, det passar dig.” Han fnissade och sa ”ja, visst är det”. Jag förstod ingenting. Blev det inte mer än så här, kände jag, lite som millenniumskiftet, thats it, bara.

Vi åt och hade trevligt när hela personalstyrkan i led marscherade bort till en annan del av restaurangen. Därifrån hördes plötsligt ett vrål. Min första tanke var att det brinner. Vi måste utrymma! Nu! Jag har läst om tillfällen som det här och det finns tydligen sällan utrymme för att tveka. Men lugn nu, Farzad, kanske är det bara fotbollshuliganer. Jag insåg snabbt att det inte rådde panik, det var bara någon som fyllde år som personalen skulle sjunga för. Det lät inte som någon sång direkt, snarare som om Nazguls från Sagan om Ringen just hade hittat ringen där och var redo att attackera. Jag föreslog att vi skulle fejka en födelsedag, men inte många i mitt sällskap var sugna på den idén.

Slutligen kom notan och när jag lägger fram mitt kort för att betala säger servitören: "Farzad, fint namn, det passar dig”. Jag vet inte alls vad han menade med det, men det var nog inte menat som en isbrytare. Troligare var det snarare så att han ville att jag skulle ha varit ombord på isbrytaren Titanic.