Med ljussättning i form av blinkande strobljus och starka spotlights,flytande mönster på backdropen och scenenendast upplyst längs konturerna, dök Mr Popular himself upp iskottsäker väst tillsammans med maskerade dansare som kunde varadirekt inlånade från Danny Saucedos Mello-nummer.
En koreografi så snarlik att det viskades om att det kanske rent av var samma som i "Amazing". Men hey,Dannys robotdans i rymddräkt funkade som arenashow. Svartkläddadansare med rånarhuva funkar också.
Tycka vadman vill om musiken, men Eric Saade är en entertainer. Han håller hakanhögt, spänner ut bröstet, flirtar med kameran och går medsjälvsäkra steg över scenen som att han är född för att göradet här. Det är tydligt att han gillar den ägiga känslan närtjejerna skriker. Och visst, man köper det.
Framträdandetvar inte perfekt. Men Saade kommer undan. Flåsigt, stundtals svajigtoch redan gjort vägs upp av kaxigt, snyggt och proffsigt. DetSaade har som X Factor-deltagarna hittills saknar ärsjälvförtroendet.
Saade vet hur han ska ta en arenapublik.Annexet kändes litet. Saade hör hemma i Globen. Eller FriendsArena. Eller var man nu uppträder nuförtiden. Med skottsäker västeller rymddräkt, Dannys dansare, feta ljusspel och allt showigtdärtill.
Autografer, förlåt jag menar backstagepass, lär Saade kunna ta betydligt mycket mer än 1495 kronor för i framtiden.