"Måste hinna få anorexia men det ser mörkt ut"

Jag kommer hem efter en lång arbetsdag.
Eller lång och lång. Det är ju inte så att jag direkt sliter i en gruva om dagarna. 
Nä, jag sitter med risig hållning framför datorn, slevar i mig nån onyttig sallad och croppar bilder på supermodeller och skriver spaltmeter om allt overkligt.

Så jag kommer hem till mitt smutsiga hem, gud vet när någon städade här, knäcker en iskall Sort Guld, värmer lite rester i en stekpanna, sminkar av mig, smetar in ansiktet med aspirinmasken, slår på lite musik och äter middag ensam vid ett nersläckt matbord. 

Det är konstigt hur det mesta är sig likt. Jag har slitit i flera år för att göra ordning livet, för att "Tragedy" med Hanoi Rocks inte längre ska vara min låt. 

Det är fredag, det är kväll, jag tror att året är 2009 eller 2010 men jag minns inte så mycket alls längre, sen jag började röka så här förfärliga mängder så minns jag faktiskt ingenting.
Jag är ensammare än någonsin och veckan har varit en veritabel katastrof. 

Måndag: Jag vaknar upp hos mitt ex mitt på dagen. Eller om det är eftermiddag? Vem bryr sig. Jag har ont överallt, kan inte gå, stå, sitta, ingenting. Jobbet är ju bara att glömma.
Har fått en finne på kinden och gått upp minst 5 kilo. Dunkar Jack Daniels och folköl i hela kroppen. Fått 3 sms från min chef som undrar var fan jag är. Det undrar jag med.

Googlar "Gå ner 10 kilo på 4 dagar".

En kompis vill debattera med feministeliten. Jag avråder honom starkt med motiveringen att dom aldrig glömmer, och att jag "som din vän och consigliere tycker jag att du ska fortsätta spela "sköna killen", retweeta shit om jämställdhet, hylla "unga starka kvinnor" och sen dra hem å förnedringsboka småtjejer, lära dom svanka, spritza jack, sats och laddish överallt, mindfucka härifrån till helvetet och sen får det vara bra med det". Han svarar inte. Jag måste hinna få anorexia tills på torsdag men det ser riktigt mörkt ut. 

Tisdag: Går åt helvete på jobbet. Får skäll av min chef. Är tre timmar sen och ska skriva manus och är faktiskt försenad med allt. Blir inkallad på möte, tror jag ska få sparken. Försöker äta kalvschnitzel på kvarterskrogen, får inte ner nånting, är för nervös. Servitrisen packar ner maten i en doggy bag. Dricker en svindyr jättestor mörk öl. Åker hem till mit ex med några bärs och ett paket cigg. Vill ligga men jag hinner somna.

Onsdag: Vaknar med grusiga ögon och dreggel i munnen. Hoppas han inte sett mig så här? Det tar emot att åka därifrån. Det är så varmt under täcket. Smyger iväg på morgonen. Tänker att vi förmodligen aldrig mer kommer att ses. Har 3 kronor på mitt saldo. Kommer aldrig mer tjäna några pengar. Lika bra. Jag är inte värd det ändå. Får en skriftlig varning på jobbet och alla bara tjatar. Jag har en pojkvän också men han verkar ha glömt bort mig också precis som alla andra. 

Torsdag: Har fortfarande inte hunnit få någon anorexia. Har istället fått detta: ölmage och pinnben. Håret är hekt hemskt, jag ser helt skallig ut. Tänk så har jag fått skörbjugg?

Ingen hör av sig. Startar om mobilen, tänker att det kanske är något fel på den. Får ett sms från ett ex som berättar att han fingerpullat en brud på en toalett.

Tänker att jag måste se underbar och lycklig ut eftersom jag kommer springa in i mitt andra ex och hans nya toppsnygga tjej i kväll på den här konserten. Och de är dödens lyckliga och jag är dödens ensam.

Försöker sota ögonen, resultatet blir ungefär att jag ser ut som jag åkt på världens blåtira. Går på konserten. Eller går och går. Kommer dit, får två drinkbiljetter och bryter ihop i tårar för det var en så fin gest. Sen kommer så klart mitt livs kärlek in på stället tillsammans med två svinsexiga blondiner. Jag stormar storgråtandes ut, haffar en taxi och snyftar fram "bara kör".

Fredag: Får recap av mina kompisar över gårdagen. Visar sig att mitt ena ex sträckt ut tungan bakom ryggen på mitt andra ex. Visar sig även att en annan kille jag är bedrövligt kär i har skaffat sig en älskarinna som är 62 år gammal.

Jag värmer nya rester och startar om mobilen.