Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Bianca: "Fattigdom kostar pengar"

1 av 1

Nöje | 09/12/2012 12:54

Bianca Meyer om hur barnfattigdom påverkar alla människor i samhället, även de rika.

”Jag umgås mest med en kompis som har det på samma sätt som jag. Hon har ju inte heller råd att göra saker som kostar pengar…” Flicka 14.

”Jag har sett att min son ljuger i uppsatser om vad vi gjort på loven för att han skäms.” Mamma till pojke i tredje klass.

På torsdagen kom Rädda Barnens rapport om barnfattigdom i Sverige 2012. Den visar att 242 000 barn, det vill säga 12, 7 procent av alla svenska barn lever i fattigdom idag.

Fattigdom kostar pengar. Fattigdom som inte bekämpas har en väldigt dyr slutnota. Fattigdom är en skuld vi rika har med en ränta som hela tiden höjs, och snart blir det utmätning. Vänta bara.
Har man inte vett att akut bekämpa barnfattigdom av moraliska och solidariska skäl så gör det av egen intresse. För fattiga barn växer upp och blir vuxna. De blir tyvärr oftast vuxna med sämre hälsa, utbildning och ekonomi än sina rika klasskompisar. De hamnar oftare i missbruk och kriminalitet. Och det kostar. Varje kriminell ungdom kostar Sverige cirka fyra miljoner kronor om året. De här barnen växer förmodligen upp med en känsla av att vara utanför och med en alldeles rättmätig ilska. Och tar de ut den ilskan på oss rika kan jag bara säga: ni har all jävla rätt. Vi fanns inte där när ni var små och hjälplösa, varför ska ni finnas där för oss nu?

Det talas ofta om barnfattigdom men sällan om hur man ska lösa den. När förslag läggs fram är de diffusa och allt för långsiktiga. Vi kan inte vänta på en konjunkturuppgång eller att fler jobb ska skapas så att föräldrarna kan få arbete. Våra barn har inte tid att vänta. De är barn nu. De ska ha ett bättre liv igår.
Det är ju såhär att i Sverige får även rika människor bidrag. Då menar jag inte rika som när jag benämnde mig själv som rik fast jag egentligen bara är ”inte fattig” utan riktigt rika. Miljonärer och miljardärer. Det får något som kallas barnbidrag. Ja det är sant, vi ger pengar till miljardärers barn. För det vore tydligen orättvist annars. Det här resonemanget är för mig helt overkligt. Det är en retorik som bara förs av äckliga syskonbarn. ”Men mamma, varför ska hon få om inte jag får, det är orättviiiiiiist!”. Kanske ska vi ge folk som arbetar a-kassa också eftersom de arbetslösa får det. Kanske ska vi bjuda familjerna Persson, Rausing och Kamprad på lite socialbidrag, lika för alla! Det känns väl rättvist?

Argument för generella barnbidrag som jag hittat på centerpartiets hemsida är att ”alla barn är lika mycket värda”. Jag skulle vilja höra dem förklara den logiken för en unge i Rosengård. Det andra argumentet är att ”behovspröva barnbidraget skulle vara kostsamt och leda till onödig byråkrati." Andra argument jag hört är att ”det ju redan finns behovsprövade bidrag” och ”vaddå ska skola och vård vara behovsprövat då också?!”.

Nej det tycker jag inte. Det räcker alldeles utmärkt med barnbidraget. Jag har räknat lite, och du som läser får ursäkta för jag hade IG i matte på gymnasiet så jag räknar säkert som en Sverigedemokrat med fyrahundramiljoner euro fel hit och dit, men det viktiga är att poängen kommer fram.
Som sagt, 242 000 svenska barn är fattiga, dvs ca 13 procent. Det betyder att det i Sverige måste finnas totalt cirka 1 861 538 barn. Med de siffrorna kan man räkna ut att det finns ca 1 619 538 barn som inte klassas som fattiga. Tar man alla dessa barns barnbidrag a´ 1050 kronor och ger till de fattiga barnen så skulle varje utsatt barn få 7026 kronor i månaden.

Nu var det där extremt hårddraget och jag tycker givetvis inte att bara de absolut fattigaste ska få barnbidrag. Det skulle skapa obalans om de fattiga familjerna fick så stora summor, det skulle påverka arbetsmarknaden och så vidare. Jag vill bara förenkla och visa att vi visst har råd att ta hand om våra barn och vi har råd att göra det idag.