Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Bianca Meyer: "Hon är rädd för sin expojkvän"

1 av 1

Nöje | 13/01/2013 19:34

Bianca Meyer om att polisen borde ta kvinnor som hotas på större allvar.

En väninna ringer till mig och gråter för att hon är rädd för sin expojkvän. Hon menar att han trakasserat henne under de sju månader de varit isär. Jag uppmanar henne att polisanmäla exet då han under en längre period psykiskt terrroriserat, hotat om våld och dykt upp på hennes och hennes pojkväns arbetsplats.

Min väninna är rädd för att göra en anmälan. Hon oroar sig för att det ska göra expojkvännen ännu argare. Att situationen ska eskalera. Efter det hon berättat för mig blir jag oroad över hennes säkerhet och övertalar henne att trots sin rädsla polisanmäla. 

Hon ringer och får prata med en kvinnlig polis som blir djupt oroad över situationen och undrar varför hon inte ringt tidigare. Min väninna får höra att hon måste ta ledigt från jobbet för att utfärda en polisanmälan på plats. Det går inte att göra via telefon. Hon tar ledigt. Tar sig dit. Hon får träffa en man som förklarar att detta inte är hans område, men att han måste ta det på grund av personalbrist. Min väninna berättar sin historia och han lyssnar avmätt. Hon frågar om han vill se sms:en hon fått skickade till sig där exet hotar om våld. 

Polisen vill inte se dem utan ber henne att istället läsa upp ett av dem medan han tittar på klockan. Hon läser. 

Han svarar med ett stenansikte: "Byt nummer. Skaffa hemlig adress."

Någon handläggare kommer att höra av sig när hen har tid. Hon byter nummer. En vecka senare ringer polisen. De säger att de inte har nog med underlag för att utföra ett besöksförbud. Min väninna påpekar att hennes ex blivit anmäld för misshandel ett tiotal gånger de tre senaste åren. Det räcker inte. Polisen säger att de talat med hennes ex-pojkvän och att han är bestört över besöksförbudet eftersom han enligt egen utsago inte vill ha något med min väninna att göra.

Vad som faktiskt, bevisligen står på pränt i form av sms och mail bryr sig ingen om. Polisen talar också om att exet säger att han går i terapi och frågar om min väninna visste om det. Som om det hade haft någon slags relevans. Det blev inget besöksförbud. Istället fick min väninna gå igenom en kränkande process där hon trots hot om våld blev ifrågasatt och ignorerad.

Än så länge har ingenting hänt. Men det kunde ha gjort det. Ett besöksförbud borde vara en självklarhet och inget en kvinna ska behöva förklara. Ett besöksförbud ger ingen prick i registret. Det ger inga påföljder så länge man inte överskrider det. Ett besöksförbud ska inte komma med några förbehåll. Så länge man inte har barn. Men det är en annan krönika.