Samiska gudinnor intar Västanå: "Det är dags"

Den egyptiska solguden Ra är kanske inte helt obekant, inte heller den franske solkungen Louis XIV. Beijen Neita däremot, Solens dotter i den samiska mytologin, hur många har hört talas om henne?

— De flesta kommer att få möta en helt ny mytologi och sagohistoria. För mig är det inte så nytt, jag är same och uppvuxen med delar av de här berättelserna. Jag har hört min morfar och andra släktingar berätta, det är en del av släktens muntliga tradition, säger Leif Stinnerbom som burit på idén i decennier.

Hans nyskrivna föreställning bygger på "Solsönernas saga" (1909) – ett diktepos av Valdemar Lindholm som i sin tur hämtade material från den samiske prästen Anders Fjellner som i mitten av 1800-talet skrev ner sitt folks mytologiska berättelser.

— Hans material försvann, det vi har kvar kommer från andra personer som antingen skrivit av eller hört honom berätta. Jag har utgått från det som Valdemar Lindholm satte samman, jag skulle säga att det är utifrån Fjellners material men också Lindholms eget diktande. Han var en jättefin författare.

Får barn i olika tider

De kvinnliga gudarna är starka i den samiska mytologin, framhåller Leif Stinnerbom, i synnerhet Máttaráhkka, jordmodern, och hennes tre döttrar. De första samerna var dock två män, varav den ene får just Solens dotter till hustru.

— Det kommer plötsligt ett gudaväsen ner till samerna och lever med dem, hon får ett slags skyddande uppgift och ska värna samerna i svåra tider. Det sägs att hon med jämna mellanrum kommer ner till jorden och beblandar sig, ofta får hon barn med samerna, det finns många grenar på släktträdet.

TT: Vilken bister verklighet tacklar hon hos er?

— Det finns absolut saker som handlar om samtiden och som handlar om samernas kamp, det pratas om samehat och om hur man måste slåss mot Stallo – jättarna. Och så handlar det mycket om kulturen, om närheten till renen. Om hur samerna lärde sig tämja renen, säger Stinnerbom som beskriver föreställningen som en äventyrsberättelse.

Brände nåjderna

Varför är då den samiska mytologin så föga känd?

— Det handlar ju om att kristendomen och prästerna har gjort allt för att utrota den. Förtrycket har varit kolossalt. Man samlade in trummorna och brände dem, man brände till och med en del schamaner, nåjder, så som man brände häxor.

Stinnerboms egen morfar vägrade först berätta om den samiska mytologin, eller om hur han offrade på olika platser i naturen, av rädsla för att inte framstå som en god kristen.

— Man har haft det här för sig själv precis som jojken, den uppfattades också som hednisk. Det här sitter så djupt och skapar konflikter till och med bland samer.

Uppsättningen görs i samarbete med den samiska nationalteatern i Norge, Beaivvás, från Guovdageaidnu/Kautokeino där det just nu byggs ett nytt teaterhus, ritat av Snøhetta, för en halv miljard kronor, berättar Leif Stinnerbom.

— Jag tycker att det verkligen är på tiden att även Giron Sámi Teáhter får status som nationalscen, det skulle betyda så mycket för den samiska teatern och kulturen överhuvudtaget. Man skäms lite när man jämför Norge och Sveriges hållning till samer.