Prisade filmen blev blodbad: Kul att överdriva
Tjugoåtta liter fejkat blod. Så mycket gick åt när Coralie Fargeat spelade in slutscenen till sin film ”The substance”. Tycker hon själv att det blev för mycket? Absolut inte, säger hon med ett skratt.
Gillar du artikeln?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få fler artiklar som denna direkt i din inkorg - helt kostnadsfritt.
Ålder: 48 år.
Bor: I Paris.
Yrke: Manusförfattare, regissör.
Tidigare film: "Revenge".
Aktuell: Med "The substance" som får svensk biopremiär 18/9.
— Jag skriver som jag filmar. Det är kul att överdriva, ett steg bort från verkligheten.
När TT möter henne i Cannes i maj är det dagen efter filmens galapremiär och Coralie Fargeat har ännu inte hämtat sig efter allt jubel och alla applåder.
— Att en genrefilm som den här blev inbjuden till en festival som Cannes, det är riskabelt, det kan gå bra, det kan gå dåligt. Jag var oerhört spänd, men när jag hörde applåderna på slutet var det bara "de är med på det".
Fargeat slog igenom för sju år sedan med sin blodiga och hyllade hämnarfilm "Revenge". Sen dess har hon jobbat med att få möjlighet göra "The substance".
Stjärna på fallrepet
I filmen spelar Demi Moore Elisabeth, en tv-stjärna på fallrepet. Hon erbjuds en väg tillbaka till ungdom och skönhet, genom att injicera en vätska, "the substance". När Elisabeth har tagit sprutan träder ett slags yngre version av henne fram ur hennes kropp. Den unga varianten kan bara vistas ute i världen i sju dagar, sedan krävs en ny injektion.
För Coralie Fargeat var Demi Moore ett självklart val för huvudrollen.
— Jag läste hennes självbiografi, som visade upp henne som en tuff, instinktiv och smart kvinna. Den fick mig att se henne på ett helt nytt sätt och jag kände att hon skulle vara perfekt. Hon gillade manuset, tros att det tvingade henne att blotta sig på alla sätt. Vi var tvungna att känna att vi litade på varandra.
Våg av kvinnlig skräck
Fargeat talar om hur hon har inspirerats av verk som "Dorian Grays porträtt" och "Frankenstein" och myten om Faust. Hon nämner också vågen av unga franska kvinnliga regissörer som gör genreöverskridande skräck, bland dem Noémie Merlant och Julia Ducournau.
— Fransk film idag ger oss möjlighet att göra filmer som tar risker och som låter oss berätta om sådant som vi har varit med om som kvinnor. Det är fortfarande den maskulina blicken som dominerar men det börjar ändra sig, säger hon.
— Vi ska slå sönder världen och sen sätta ihop bitarna igen.