Romanerna som Han Kang skriver är likt länkar i en kedja, där nya frågor ständigt uppstår som författaren tar sig an i sin nästa bok. Det förklarar den sydkoreanska författaren när hon framför sitt Nobeltal i Börshuset i Stockholm, med tyst, nästan viskande röst.
På fredagen höll hon presskonferens på samma plats, och berättade hur omskakad hon var av de politiska oroligheter som nu utspelar sig i hennes hemland Sydkorea. Under Nobelföreläsningen talar hon just om det våld – men också den kärlek – som människan är förmögen till, och som hon uppehåller sig vid, i bok efter bok.
I "Vegetarianen" började hon undersöka hur djupt avvisandet av våldet kan gå. Romanen "Ge dig av, det blåser upp" tar vid, med insikten om att vi inte kan förkasta världen bara för att vi vill avvisa våldet.
Tilltron krossades
Han Kang började fråga sig: är det inte genom att betrakta mänsklighetens ömmaste sidor som vi kan överleva? Men även om hon ville skriva i "riktning mot ljus och värme" var det något som hindrade henne.
Tolv år gammal såg hon en dokumentär fotografibok från Kwangju, hennes födelsestad. Knappt fyra månader efter det att hennes familj hade flyttat därifrån 1980 utspelade sig en massaker på studenter och civila i staden, under militärdiktaturen. Hon skildrade massakern i boken "Levande och döda", efter att ha tagit del av vittnesrapporter där hon konfronterades med människors mörkaste sidor.
Hennes tilltro till mänskligheten krossades – så hur skulle hon kunna omfamna världen? Det gick bara genom skrivandet, berättar Han Kang.
Kärleken viktigast
För bara ett par år sedan drabbades författaren av en ny insikt. Från sin första roman till sin sista har hon vänt sig mot kärleken. Redan i sin dagbok som barn skrev hon att kärleken är "den guldtråd som knyter samman våra hjärtan".
I goda stunder känner Han Kang att "språket är en tråd som förenar oss, att mina frågor är uppkopplade till denna tråd i vilken livets ljus och elektriska ström flyter."
Slutligen framför hon sin djupa tacksamhet.
— Till alla de personer som låtit sig förbindas med den tråden, och de som framöver kanske kommer att låta sig förbindas, säger hon och sänker rösten än mer, innan den dränks i varma applåder.
