Alexander Skarsgård spelar huvudrollen i serien som bygger på romansviten ”The murderbot diaries” av Martha Wells.
— Jag förväntade mig lite av en arketypisk tuffingroll, adrenalinfylld, självsäker. Absolut inte den karaktär som man möter när man läser boken eller manuskriptet, säger Alexander Skarsgård.
Galaxen är en farlig plats i serien och säkerhetsvakter är a och o. De består av visst "mänskligt material" men är artificiella intelligenser, både robot och människa. När Skarsgårds rollfigur, vakten med det anonyma namnet Sec unit, lyckas hacka sitt eget system och får en fri vilja har den först stora, revanschlystna planer. Den börjar med att ge sig själv ett namn – Murderbot.
— I sin inre monolog pratar den väldigt mycket om äventyren som den ska sticka i väg på – den ska till galaxer långt borta och skjuta ihjäl alla människor som har behandlat den illa, säger Alexander Skarsgård.

Fastnar i såpor
Men i samma veva har Murderbot också lyckats hacka satellitsystemen – och har nu oändlig tillgång till galaxens såpoperor, som den fastnar i.
Så får Murderbot i uppdrag att försvara en annorlunda grupp forskare.
— De är rymdhippies kan man säga, som försöker bjuda in Murderbot i gemenskapen. Långsamt börjar ett emotionellt band byggas till de här individerna. Han börjar väl undersöka sin egen mänsklighet.
Den lite dråpliga serien berör ämnen som artificiell intelligens och huruvida tekniken skulle kunna bli farlig för människan.
— Jag har inte så mycket erfarenhet av AI personligen. Men jag har väl ganska blandade känslor. En bra dag tänker jag på möjligheterna, säger Alexander Skarsgård.
"Är superinspirerande"
Han berättar om en kompis utanför filmbranschen, som ville sätta ihop en "lookbook" med text och bilder för att sälja in en filmidé för finansiärer.
— Tidigare kostade det ganska mycket att sätta ihop en sådan, men han kunde göra det hemifrån med AI-bilder för inga pengar alls. Det är ju superinspirerande tycker jag, för det gör ju också att det blir mer demokratiskt.
Han ser också baksidan – inte minst att folk i branschen riskerar att förlora sina jobb.
— De är inte unika i det de gör längre, det är jättesvårt. Jag kan en bra dag se jättemånga möjligheter, men om utvecklingen fortsätter så här snabbt – om ett år kommer den vara på en helt annan nivå. Det är där riskerna kommer in, om man inte reglerar över huvud taget. Jag kan svänga mellan optimism och domedagskänsla.
