I författaren Lars Anderssons hyllade tegelstensbiografi "Göran Tunström – Försök med ett liv" återges möten med Leonard Cohen under flera decennier. De båda träffades i början av 1960-talet på den grekiska ön Hydra i det bohemiska konstnärskollektiv som skildras i dramaserien "So long, Marianne" (2024) som just nu visas på SVT Play.
På Hydra får Tunström låna den norske författaren Axels hus. "En kille från Canada" har nyckeln och lever med Axels tidigare fru, Marianne.
— Jag skulle tro att Göran Tunström försökte att inte förknippas för mycket med Leonard Cohen och den här Hydramytologin, men den var ändå viktig, säger Lars Andersson.
Förlorat fäder
Tunström och Cohen var båda kringflackande själar som tidigt förlorat sina fäder, framhåller han. Om – och i så fall på vilket sätt – de påverkade varandras skrivande är svårare att tydligt ringa in.
— De måste ha känt en kemi mellan sig. De hade på olika sätt något slags religiös - otydlig men ändock - resonans. Jag tror att det fanns ett ömsesidigt klangrum.
När Göran Tunström senare i livet besöker Cohen i USA efter att ha översatt dennes dikter fyller Tunström den egna anteckningsboken med idéer och infall till den Sunne-roman som Lars Anderssons håller som Tunströms allra bästa: "De heliga geograferna".
Stänga av
Men Cohen gör också Tunström irriterad. Under ett besök i New York har sångaren spelat upp inspelningen av vad som ska bli hans första skiva – Tunström ber honom stänga av oljudet: han vill prata.
— Det där som kallades popmusik hade gått honom totalt förbi, tror jag. Han tyckte nog att det där var något erbarmligt som malde och gick i bakgrunden.
I början av 90-talet ironiserar Tunström lätt över hur Cohen säger sig vara renlevnadsmänniska och nykterist – samtidigt som han fått dyr presentwhiskey av munkarna och gladeligen lägrar kvinnor. Men Tunström skriver ändå alltid med värme, enligt Andersson.
— Jag tror att de hade en särskild våglängd mellan sig.
