Hon beskriver “Solen skiner alltid på Tjurkö” som en relationsroman med inslag av mörk feelgood och diskbänksrealism: Farmor Mirijam har just dött och testamenterat stugan i Karlskrona skärgård till barnen och barnbarnen. Stugans öde ska nu avgöras under en midsommarhelg.
Historien är löst baserad på Emma Bouvins familjs historia, även om den inte var lika dramatisk.
— För oss slutade det bra, men jag insåg att arv om sommarstugor bidrar till många gräl och är en tacksam miljö för en roman om relationer, säger Emma Bouvin.
I boken utforskar hon föräldrarelationer ur olika perspektiv, både farmoderns relation till sina söner och sönernas relation till sina barn. Men på sätt och vis även sin egen relation till de två barnen.
Blir en krock
— När jag är och arbetar utomlands gör jag det intensivt och är trött när kommer hem. Samtidigt förväntar sig barnen att allt ska vara så härligt när jag är tillbaka. Då kan det bli en rejäl krock.
En vecka varje månad befinner hon sig i sitt andra hem i Jerusalem, där hon rapporterar om Gaza. Även Emma Bouvins föräldrar var utrikeskorrespondenter, pappa i Mellanöstern och mamma i Ryssland.
— Mina föräldrar sade ofta att jag inte förstod hur bra jag har det jämfört med barn i andra länder när jag var ledsen.
Nu får hon bita sig i tungan för att inte upprepa sina föräldrars misstag. Hur man är i sina relationer verkar alltså gå i arv på samma sätt som en stuga.
— Flera av karaktärerna i boken bygger faktiskt på mig, säger Emma Bouvin med ett skratt och konstaterar att hon nog är lite ”megaloman”.
Står på två ben
Skriver gör på sin mobil när hon sitter på flyget. Hon säger att hon söker, och behöver, kontraster.
— Jag tycker om att ha ett ben i Jerusalem och ett ben hemma hos familjen i Sverige, säger hon.
Det var också kontraster hon sökte när hon bestämde sig för att skriva ”Solen skiner alltid på Tjurkö”.
— En vanlig arbetsdag kan jag besöka platser där människor blir skjutna framför ögonen på mig. Då är jag så inne i att det skildra det som händer att känslorna inte hinner komma åt mig.
Det gör de däremot när hon är hemma i bostaden i Jerusalem.
Mörker och ljus
— Att gå in i ett påhittat romanprojekt var ett sätt att få utlopp för de jobbiga känslor och tankar jag tränger undan när jag är ute och jobbar.
Men hon upplever fina saker också, säger hon, som värmen människor emellan.
– Det finns både ljus och mörker samtidigt och det kan vara roligt även när det är hemskt, säger Emma Bouvin.
