1976 gjorde AC/DC sin första spelning utanför Australien – på dansbanan Cortina i Vinberg, Halland. Många i publiken höll för öronen och gick hem. Men trots en mindre lyckad premiär blev AC/DC en succé i Sverige kort efteråt.
— Sverige var redan i mitten på 70-talet väldigt hårdrockvänligt, säger författaren och musikjournalisten Anders Tengner, som minns att Deep Purple, Black Sabbath och Led Zeppelin också gjorde tidiga spelningar i Sverige.
Tengner jobbade på musiktidningen Okej under 80-talet fram till 2005. Han har intervjuat AC/DC ett tiotal gånger och sett bandet live vid fler tillfällen än han kan räkna.
Går inte att härma
Han tycker att AC/DC karvade ut en egen nisch inom hårdrocken lika musikaliskt distinkt som Angus Youngs ”duckwalk”.
— Det går helt enkelt inte att härma de här taktfasta riffen, flinka solona, catchiga refrängerna och en intensiv, nästan lite skitig sång på gränsen till att spricka. Alla försök gör att man omedelbart tänker att det är AC/DC-kopior, säger Anders Tengner.
AC/DC återvänder till Ullevi för första gången sedan 2009 efter ett hårt decennium. 2014 drabbades kompgitarristen Malcolm Young av demens och avled 2017. 2016 fick sångaren Brian Johnson hörselproblem och ersattes tillfälligt av Axl Rose. Samtidigt gick basisten Cliff Williams i pension.
Comebackplattan ”Power up” (2020), inkluderade både Williams och trummisen Phil Rudd, som 2015 dömdes till husarrest för mordhot och narkotikainnehav. Men varken Williams eller Rudd kunde medverka på turnén. Angus Young är nu den enda originalmedlemmen kvar på scen. Den förste sångaren Bon Scott dog 1980 och ersattes av engelsmannen Brian Johnson.
70-åring i skoluniform
De börjar bli lite till åren, hur länge kan de fortsätta?
— Det är något väldigt konstigt med hårdrocken som under så många år var ungdomens musik. Hela den generation som var med och skapade och sen förvaltade hårdrockens arv, de är ju nu mellan 75 och 80 år. Angus Young är 70 år och studsar omkring i skoluniform, säger Anders Tengner.
Ändå framhåller han att AC/DC fortfarande är vitala.
— Det är för att de hela tiden har behållit sitt koncept. Jag har ingen aning om var Angus får alla riff ifrån. Egentligen är det ju samma låt 500 gånger.
Tror du att det här kan vara sista chansen man får se dem i Sverige?
— Jag brukar säga att när det gäller de här farbröderna så vet man aldrig.
