År 1784 köper Sverige loss den pyttelilla karibiska ön Saint-Barthélemy från Frankrike.
Gustav III vill som varje europeisk kung med självaktning ha en exotisk koloni där han kan hissa sin flagga. Dessutom finns det stora pengar att tjäna på den transatlantiska slavhandeln.
Han låter slavar anlägga öns nya huvudstad Gustavia. Tack vare en skyddad och strategiskt välplacerad hamn utvecklas ön till en viktig knutpunkt för transithandel med slavar.
Ön, i dag en favoritdestination för kändisar och miljardärer, förblir en svensk koloni i nästan 100 år.
”Skämdes”
Om detta, och om de tusentals förslavade människor som med svensk medverkan transporterades från Afrikas kust till Karibien, visste Carina Bergfeldt ingenting förrän hon blev varse historien 2017.
— Först skämdes jag och sedan blev jag förbannad. Det var först för tio år sedan som man började skriva in det här i skolundervisningen, men det är fortfarande inte obligatoriskt, säger hon.
Okunskapen blev startskottet till den historiska romanen ”En dag ska vi återvända”.
— Jag övervägde en reportagebok, men de når en mindre publik. Jag vill att alla ska få veta att det här är en del av Sveriges historia. Och att vi varken har tagit ansvar eller bett om ursäkt. Allt som händer på ön är riktiga rättsfall som drabbat riktiga människor på svenska order, så jag tycker att jag har fått det bästa av två världar.
Boken skildrar fyra livsöden från Sverige och Ghana. Efter resor över Atlanten – två av dem i bojor, två inkvarterade i fartygets finaste hytt – flätas deras liv samman på den svenska slavön.
”Mitt land”
Får en vit författare berätta om svartas erfarenheter? Frågan väcktes i Carina Bergfeldt, som tog hjälp av Afrosvenskarnas riksorganisation för att få till rätt ton och gestaltning.
— Det var så nyttigt. De pekade ut kapitel med karaktärerna från nuvarande Ghana och sade att det märktes att de var skrivna av en svensk person. Det blev tydligt att det var mycket lättare för mig att göra kopplingar och pytsa in saker som gav de svenska karaktärerna kött och blod.
Att hon var rätt person att skriva boken har hon aldrig tvivlat på.
— För mig är detta Sveriges historia, som också är en del av svart historia. Det är mitt land som har förslavat människor och det tycker jag att jag kan berätta om.
