Mads Mikkelsen har kommit till filmfestivalen i Venedig med ”Den siste vikingen”, den sjätte filmen den danske filmstjärnan gjort tillsammans med regissören Anders Thomas Jensen och skådespelaren Nikolaj Lie Kaas.
Det började för 25 år sedan med ”Blinkande lyktor” och har sedan fortsatt med ”De gröna slaktarna”, ”Adams äpplen, ”Män och höns”, ”Rättfärdighetens ryttare” och så nu ”Den siste vikingen”.
Gemensamt är att det är svarta komedier med halsbrytande humor och ofta chockerande inslag av blodigt våld.
— Men det får aldrig vara provokation som självändamål, lika lite som det får vara sentimentalitet som självändamål. Det är viktigt att ha en bra berättelse som ligger till grund, säger Mikkelsen.
Spelar bröder
I ”Den siste vikingen” spelar Mikkelsen och Kaas bröderna Manfred och Anker. Den sistnämnde har precis kommit ut ur fängelse efter ett långt straff för rån och mord. Nu vill han komma åt rånbytet som Manfred har gömt.
Kruxet är bara att under tiden Anker suttit i fängelse har brodern fått en knäpp. Han tror att han är John Lennon och vet inte var miljonerna är gömda. Sedan följer en typisk Anders Thomas Jensen-story med förvecklingar, humor och våld.
Mikkelsen har en minst sagt udda frisyr i filmen, det som föranleder kommentaren om permanent. Han hade en annan, ännu konstigare frisyr i ”De gröna slaktarna”
— Det är inte jag som tvingar honom. Det är Mads själv som kommer med idéerna, säger Anders Thomas Jensen.
I Danmark har filmerna blivit stora kritiker- och publiksuccéer. Så inte i Sverige, i alla fall inte publikmässigt. Mikkelsen har själv lagt fram teorin att filmerna varit alldeles för icke-politiskt korrekta.
— Det fanns en tid då ni i Sverige gjorde filmer som var ”larger than life”, filmer som ”Mitt liv som hund” och ”Den enfaldige mördaren”. Sen kom en period då ni inte gjorde sådana filmer längre. Men jag tror inte det är så längre. Ni har det i er, säger Mikkelsen.
