Lisa Langseths nya film ”The dance club” är en samhällskritisk komedi om psykvården. En psykologpraktikant gör revolt mot det privata vårdbolag där han jobbar och vägrar att bara skriva ut mer och mer medicin – utan att få borra ner sig i orsakerna bakom patienternas dåliga psykiska hälsa.
I stället börjar han dansa med sina patienter för att de ska må bättre.
— Det som jag verkligen kritiserar är det att vi har en diagnosindustri finansierad med skattemedel där privata aktörer tjänar pengar på att människor mår dåligt. Det är min största kritik, säger Lisa Langseth.
Infekterad situation
Det är bland annat egna erfarenheter av psykvården som ligger bakom hennes engagemang.
— Jag har på olika sätt personliga erfarenheter, men jag känner inte att jag vill gå in på det, för då skulle det handla om mig. Jag är helt ointresserad av det. Jag vill prata om den här samhällssituationen, förklarar Lisa Langseth.
Frågan om psykvården och ökningen av olika diagnoser är infekterad. Lisa Langseth är noga med att påpeka att hon inte misstror diagnoserna utan det samhället ser som lösningen – samt framväxten av privata vårdbolag som sätter diagnoserna.
— Man måste ju titta på orsakerna. Hur kommer det sig att människor mår så här dåligt? Vad är orsakerna? Och det gör ju inte de här utredningsföretagen.
”Nödvändig att göra”
Om du brinner så för ämnet, varför gör du inte en dokumentär i stället för en spelfilm?
— Jag är filmregissör, det är mitt vapen. Jag har inte gjort någonting tidigare kring en sådan samhällsfråga som har engagerat mig så mycket.
Skådespelaren Alva Bratt gör en av huvudrollerna i ”The dance club”. Hon tycker att filmen är väldigt angelägen.
— Efter att ha läst manuset tycker jag att den här filmen var extremt nödvändig att göra, säger hon och fortsätter:
— Jag ska inte tala för alla, men jag tror att hela gänget kände som att det var allas inställning att det här är viktigt. Den sticker ut i sin relevans, tycker jag.
”The dance club” har biopremiär den 19 september.
