Under ett år har Ranin Odeh från Frihetsteatern i Jenin på Västbanken planerat för det kulturella utbytet. Men helgens samtal på Bokmässan måste hållas på länk, sedan hon nekats visum till Sverige.
— Alla på Frihetsteatern undrar, varför? Varför tänker de så illa om mig och palestinska konstnärer? säger Ranin Odeh.
Frihetsteatern har sedan 2006 fungerat som ett kulturhus i flyktinglägret i Jenin, med aktiviteter för barn och unga. Nyligen intogs teatern av israelisk militär och tvingades stänga. Ändå försöker kulturarbetarna skapa en ny scen i en liten lokal.
— Det är en så svår situation. Men vi kämpar genom allt för att få ut vår konst och vårt budskap. Vi vill ha fantasi och frihet. Vi vill arbeta med barn för de mår inte bra här, säger Ranin Odeh.
Förändra tankar
Den senaste tiden har tiotusentals civila tvingats bort av israelisk militär från sina bostäder i Jenins flyktingläger. Ranin Odeh berättar att många kontaktar henne för att hon ska hjälpa deras barn – det arbetet är ”hennes livsverk”.
— Barnen ser varje dag vad som händer i Gaza, och på Västbanken är det också illa. Vi kan inte ta oss någonstans, det är som ett fängelse, säger hon.
Odeh har just skrivit en pjäs om hur ett barn upplever mammans situation på flykt. Hon är övertygad om att kulturen hjälper.
— Vi pratar om vår historia och våra liv och skapar föreställningar om det. Vi vill förändra hur barnen tänker och få dem att fokusera på något annat. Vi vill att de ska växa upp och fundera på vad de vill och vad de behöver i livet, se möjligheterna.
En minut
För ett så isolerat folk är det kulturella utbytet en efterlängtad dröm, enligt Ranin Odeh. Men hon förstår inte omvärldens reaktioner.
— Varför fortsätter man att döda palestinier? Det här är mitt land, och Israel har tagit det. Jag förstår inte varför världen är tyst om Gaza och om Västbanken. Så många har dödats. Många barn, det är så hemskt.
Ranin Odeh riktar en uppmaning till den svenska publik hon nu inte får träffa:
— Kan du ägna en minut åt att tänka på oss – och våra barn?
