Bridgerton-smink, Bridgerton-skor, Bridgerton-te.
Julia Quinn räknar skämtsamt på fingrarna när hon berättar om alla prylar som säljs med utgångspunkt från hennes böcker och Netflixsuccén ”Bridgerton”.
— Stephen Colbert har dragit Bridgerton-skämt och ”Simpsons” gjorde en Bridgerton-parodi så det är liksom ”wow, jag har verkligen lyckats nu”, säger hon under Bokmässan i Göteborg där hon mött sina läsare och tilldelats ett hederspris av ljudboksförlaget Bookbeat.
Tas på allvar nu
2026 drar hajpen kring tv-serien i gång igen, när säsong fyra får premiär – den här gången med fokus på Askungesagan mellan Sophie Beckett och Benedict Bridgerton. Och Julia Quinn upplever att det har skett en förändring i attityden gentemot henne och andra romanceförfattare de senaste åren.
— Alla tar en på allvar när man har en Netflix-hit i ryggen, konstaterar hon.
När hon började skriva på 90-talet såg det annorlunda ut. De amerikanska medierna förlöjligade och förminskade romance – ”på ett sätt man aldrig skulle göra med en annan genre”. Kanske är det för att romanceförfattare är vana vid att ta strid som hon och hennes kollegor i så hög utsträckning nu är aktiva i kampen mot censur och bokförbud, resonerar hon.
— Många författare höjer sina röster, men jag tror att det finns en stark känsla hos oss att vi romance- och romantasyförfattare kan stå näst på tur. Flera av Sarah J Maas böcker har till exempel förbjudits i skolbibliotek.
Ӏr sorgligt"
Förr brukade hon samla sina framträdanden på temat bokförbud till Banned books week, men nu har hon tagit en årslång paus från skrivandet för att bland annat ägna sig åt välgörenhetsarbete och kampen mot censur.
— Jag upplever att jag pratar om förbjudna böcker året runt nu, fokus ligger inte på Banned books week längre. Det är sorgligt.
Åtta böcker har det blivit om familjen Bridgerton – eller åtta och en halv om man räknar den epilogbok hon också skrivit. Kanske kommer det fler – kanske inte – i serien.
— Jag funderar alltid på om jag ska återvända till Bridgertons. Men de skulle inte vara huvudpersoner då eftersom en uppföljare skulle betyda att något hade gått snett med konceptet ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Och romance bygger helt på det.
