— Vi lever i en annan värld, vår lilla undergroundvärld. Att komma med i samma gäng som Carola och Abba, vad fan, det är ju som att slängas ner i havet från en båt liksom, säger trummisen Charlie Claeson.
Anti Cimex fick sitt genomslag med sin andra ep ”Raped ass” (1983), som spelades in i ett hönshus på Västgötaslätten och blev stilbildande för den svenska kängpunken. Soundet spred sig sedan ut över Europa, till Brasilien och USA.
— Vi blev faktiskt väldigt glada allihop för detta. Det är liksom ett kvitto på att någonstans har vi gjort rätt, säger Claeson.

Hektisk vecka
Fyra dagar efter ceremonin vid Swedish Music Hall of Fame har även dokumentären ”Jawbreaker” om bandet premiär på Skövde filmfestival.
— Det blir en hektisk vecka, säger Charlie Claeson.
På frågan om bandets inflytande inom punk och metal svarar han att ”alla är i princip arvtagare” till Anti Cimex.
— Våra arvtagare har ju själva blivit legender. Om man får säga så, det kanske inte var så ödmjukt.
Alla är era barn?
— Inte alla men många är det i alla fall.

På den motsatta sidan av det musikaliska spektrat återfinns dansbandet Vikingarna som också väljs in i Swedish Music Hall of Fame.
”Stor ära”
De bildades i Arvika 1958 och har genom åren blivit ett av Sveriges folkligaste och mest framgångsrika dansband, med låtar som ”Leende guldbruna ögon” och ”Kan man älska nå’n på avstånd”.
— Det känns jättestort. Vikingarna har hållit på i så många decennier. Det är en stor ära för oss att väljas in i det fina sällskapet, säger Vikingarnas sångare Christer Sjögren som befinner sig på en soloturné.
— Jag firar bara med att göra det jag tycker så mycket om: att spela för en belåten publik.
Enligt juryns motivering gör Vikingarna ”musik byggd på enkelhet, igenkänning och ett känsloregister som rymmer både dansbanans glädje och vardagens vemod”.
Sjögren poängterar att även om dansbanden förändrats med tiderna så är genren fortfarande stor tack vare hängivna fans.
— Det är många som brinner för den här musikstilen, säger han.





