Den svenske skådespelaren tillägger:
— Jag är glad att jag inte hann dö innan det var dags.
Årets jury leds av den sydkoreanske regissören Park Chan-Wook (mannen bakom filmer som ”Old boy” och ”Decision to leave”). I juryn återfinns, förutom Skarsgård, manusförfattaren Paul Laverty, skådespelarna Demi Moore, Ruth Negga och Isaach de Bankolé samt regissörerna Chloé Zhao, Laura Wandel och Diego Céspedes.
Tuffare att bli bedömd
De ska nu tillbringa nästan två veckor med att se och bedöma årets tävlingslångfilmer – och ska man döma av svaren vid den presskonferens där juryn mötte internationella press är det Skarsgård som kommer att svara för humorn.
På TT:s fråga om vad han känner inför det faktum att han, som tidigare åtskilliga gånger blivit bedömd här i Cannes, nu bytt sida och nu är den som ska bedöma, svarar han:
— Det är tuffare att bli bedömd än att döma, så jag är glad att jag slipper den pressen i år.
När någon undrar hur livet förändrats efter hans Oscarsnominering svarar han:
— Jag har haft en stroke, så det är tufft att gå upp för trappan till festivalpalatset.
Demi Moore säger att hjärtat slog ett extra slag när hon fick erbjudandet.
— Jag var här med ”The substance” för två år sedan. Innan dess hade jag bara varit här en gång, då som någons ”plus en”. Jag är djupt ärad och jag ser fram mot våra diskussioner inom juryn.
Film och politik
Mycket av presskonferensen handlar om film och politik. Park Chan-Wook säger:
— De ska inte skiljas åt, det finns ingen konflikt där. Men filmer som har ett politiskt innehåll ska också göras bra. Om inte blir det bara propaganda.
Han ser fram mot jobbet och kommenterar:
— När jag sitter och ser en film gör jag det med publikens öga. När vi sedan ska diskutera den byter jag och blir experten.
— Något av det viktigaste med vårt jobb är att sprida omdömen om filmerna vi ser. Det har ett stort värde, speciellt när det gäller vissa filmer, att vi sprider budskapet ”snälla, se den här”.
Paul Laverty, känd som Ken Loachs ständige manuspartner, säger:
— Att gå in ett mörkt rum med andra för att se film och att kunna göra detta med ett öppet hjärta, det är något vackert. Att se filmer som tar risker, och det kanske inte fungerar, men detta med att misslyckas är underskattat.
