Petter intar Roskilde

Det är otroligt hett på Roskildefestivalen när vi träffar Petter, Sveriges eminenta rapstjärna, som under sin över tio år långa karriär uppbådat en stor skara fans i Skandinavien.

Också Petter känns het den här kvällen i Roskilde.

Vi sätter oss ner för intervjun bara ett par timmar innan Petter kliver ut på scen som den första artisten på scenen Orange i år, en ära som normalt tillfaller en dansk.

Du är först ut på den orangea scenen på Roskildefestivalen i år. Hur känns det?

– Det känns bra, det känns ju egentligen inte som att jag tänkte så mycket på det i början. Jag var mer fascinerad över att Roskilde överhuvud taget bokade mig, för att sen jag var här senast ‘99 så har jag velat komma tillbaka hit men alltid fått nobben av olika anledningar.

– Sen helt plötsligt så kommer de och säger “ja, vi vill att han ska öppna på orangea scenen”. Då trodde jag först att bokningsbolaget som jag låg på då, Luger, drev med mig men det visade sig att så var inte fallet.

– De sa att Roskilde är en sån festival som gör precis som de vill. De bryr sig inte, det går inte att påverka dem. Har de bestämt sig för att de tycker det är fett att ha dig på stora scenen, då känner jag att det är ett bra läge att spela i Danmark. Det är jävligt roligt att få spela på Roskildefestivalen för att det är en bra festival, så jag tackade ja till det.

– Sen så kan jag säga så här att under resans gång så har jag blivit mer och mer nervös då det har blivit så upphosat av mina danska kompisar, och att det minsann bara är danska artister som har öppnat förut. Det har varit lite diskussioner om det är korrekt att jag gör det för att jag är svensk, så det känns som att det ligger ännu mer prestige i det.

Vad betyder Roskildefestivalen för dig?

– Jag har aldrig varit här som besökare. Jag har haft som motto att aldrig gå på en festival om jag inte spelar på festivalen, men jag gick faktiskt på Hultsfred när Snoop var där. Inte mer än att det är en dansk festival, lerig och Tuborg, det luktar lite hasch här och där. Det är Danmark liksom.

Har du några egna festivalminnen att berätta om?

– Jag har ett starkt minne härifrån, dels från att jag spelade här ‘99, men sen också att jag fick sjunga Staten och Kapitalet med Thåström. Han tog upp mig på scenen samma dag som jag spelade, fast tidigare på dagen.

Nu för tiden har Petter med sig en basist och en trummis på scen utöver hans dj sedan länge DJ Sleepy. I dag ska han även ha gästartister från Danmark på scen, och även svenske Eye N’ I som han spelat med sedan länge. DJ Sleepy kommer in genom dörren och säger att det är dags för soundcheck snart.

Vad tycker du om den danska hiphopscenen?

– Mitt mål var ju att det skulle bli en stor scen i Sverige och den scenen jag tittade på som inspirationskälla var den danska hiphopscenen. Jag var väldigt inspirerad utav dom. Jag har småföljt scenen efter det. Det som har hänt nu är att de fick ett nedsving som vi fick också, sen har de fått ett uppsving. Det har de fått framför allt med han som jag drar ut på scen idag, LOC, är den största rapparen i Danmark genom tiderna. Han är den största artisten också, han är större än deras Carola och Tomas Ledin.

– Det tror jag är någonting som skulle behövas i Sverige. Timbuktu i all ära, han är en stjärna. Jag är också en stjärna men jag tror det skulle behövas en ung och ny som är en renodlad hiphopsnubbe eller tjej.

Vad brukar du göra timmen innan du går på scen?

– Inte intervjuer. Jag brukar ta det lugnt, försöka fokusera på det jag ska göra, gå igenom låtlistan lite i huvudet. Börjar man tänka för mycket så... Allting sitter ju där när jag är på plats. Det är bara att jag inte får tänka för mycket på det. Börjar man tänka får man en noja av ett slag.

Är du fortfarande nervös innan varje spelning?

– Som fan, alltid. Inte jättenervös inför alla spelningar men jag är alltid sunt nervös på det sättet att jag vet att måste bevisa för mig själv att jag kan göra det. Det här är nog årets jobbigaste spelning för mig.

Vad känner du att du har kvar att förverkliga som artist?

– Det finns andra jobb som jag skulle kunna ta i dag, som jag förmodligen skulle tjäna mer pengar på, och jag skulle också ha mer tid med min familj, men jag väljer att göra det här för jag är så jävla passionerad med det jag håller på med.

– Innan så har jag känt att “det var väl okej”, sen har jag tyckt att det varit dåligt efter någon månad och velat göra nytt. Nu kan jag känna så att jag kan gå in i studion och knocka ut flera låtar på en dag. Jag vet vad jag håller på med.

– Annars så kan jag väl känna att mitt mål som är kvar är att få den slutliga respekten från andra musikstilar. Att de någonstans ska acceptera det vi håller på med, att det är riktig musik. När vi träffar arrangörer så är det ofta som att de försöker sätta ett lägre gage för de tycker att “de här killarna rappar, det är inte riktig musik”.

Din senaste singel Slag under bältet känns mer rockig än det du gjort tidigare i mina öron.

– Det rockiga i den är nog att du tänker på att det låter som ett gammalt gitarriff som ligger under, och det är en gitarr som ligger där. Det nya soundet som jag håller på med nu låter typ så, som Slag under bältet, ganska hårt men ganska hiphop.

Skrivet av: