Carl Norén: "Vi hade baseballträn vid förstärkarna"

Trots att Sugarplum Fairy turnerat världen runt, deltagit i japanska teveshower och fortfarande har en trogen skara fans i jordens alla hörn var det inget skivbolag som nappade när Carl Norén bestämde sig för att spela in en skiva solo.

– Jag spelade in den själv. När jag sen spelade upp den för skivbolag så var det en annan grej, då ville de plötsligt ha den.

Sedan sex år tillbaka bor han i Stockholm – i stadens östra delar, avslöjar han med ett skratt.

– När jag först kom hit tyckte jag att staden var kall. Det var svårt att få vänner och med de få man hade, handlade vänskapen bara om fester. Nu är det bättre, sedan jag började plugga och jobba, lite mer strukturerat.

I dag pluggar han litteraturvetenskap och rysk idéhistoria, om helgerna arbetar han som kock och kallskänka i Rosendals trädgård. Tillvaron är långt i från det galna turnerade och spelande han och de andra fyra medlemmarna i Sugarplum Fairy ägnade sig åt för några år sedan.

"Vi slogs med vår turnéledare"

– Vi slogs med vår turnéledare, reste runt i världen, blev förföljda av fans på gatorna i Japan och fick presenter i hundratal, umgicks med svenska diplomater i Ryssland. Det blev ofta en jävla kulturkrock. Jag är ju bara en vanlig grabb från Borlänge, säger Carl till Nyheter24.

Bandets fans var trogna, på gränsen till maniska. Under en turné i Tyskland hade bandet under en längre tid mottagit mordhot, både via mejl och brev. Inför en spelning i München fick de veta att det var dags – spelningen skulle bli deras sista.

– De kallade in massa östtyska muskelberg som strök runt i publiken och försökte hitta dem som skickat breven. Vi flyttade mickarna och instrumenten fyra meter bakåt och hade baseballträn vid förstärkarna. Till sist visade det sig att det var några fans som försökt sätta dit några andra fans av någon anledning. Men vi var skitnervösa.

Monica Zetterlund, rohypnol och 90-talets Borlänge

Carl Noréns musikaliska resa började i 90-talets Borlänge. Då var det hiphop som gällde.

– Mina föräldrar var proggare. Så det var mycket svenska vissångare: Cornelis Vreeswijk och Monica Zetterlund. De köpte sin sista skiva på 80-talet, det var Bob Marley om jag inte minns fel. Där stannade de, så det var sån musik jag växte upp till. Sen fann jag och Victor hiphoppen, ur den föddes Sugarplum Fairy.

Borlänge i slutet av 90-talet präglades av våld och droger. Medier och politiker förfasade sig över den lilla staden där gängen gjort gatorna och tidigare lugna bostadsområden till sin skådeplats. Och bilden som målades upp var enligt Carl Norén inte helt verklighetsfrämmande.

- Den sista månaden innan jag lämnade Borlänge blev tre personer mördade. Det är jävligt mycket för en så liten stad.

Mycket handlade om de gängbildningar och droger som började florera, berättar Carl.

– Vi tog ju det här med att bilda ”gäng” på skoj. Men andra 16-17 åringar tog det på blodigt allvar och började deala droger, beväpna sig och misshandla varandra. Det var mycket rohypnol och alkohol i kombination. Varför just Borlänge blev så hårt drabbat vet jag inte. Men det fanns många föräldralösa barnhemsbarn där och de sociala trygghetsnäten fallerade fullständigt.

Embryot till Owls, bland annat ledspåret Anger, skrevs när Carl hade feber. Texten är i stort sett identisk med den han spelade in under de värsta dimmorna. Hur skivan tas emot vet han inte, men han menar att skivan är det mest "äkta” han gjort.

– I dag är jag min egen och gör det jag vill. Det trivs jag med. Men när skivan släpps så börjar jag på något nytt. Jag måste det, jag är så rastlös, säger Carl Norén.