Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Femme Fatale: Britneys bästa album någonsin

Camilla Gervide.
1 av 4

Camilla Gervide.

2 av 4

AP Photo/Chris Pizzello

3 av 4

AP Photo/Val Horvath

4 av 4

AP Photo/Jive

Nöje | 23/03/2011 09:22

RECENSION. Camilla Gervide recenserar Britney Spears nya platta Femme Fatale.

Även när Britney Spears var mitt uppe i sin Charlie Sheen-mentala kollaps så levererade hon ändå hits som fick dansgolv över hela världen att vibrera.

Förväntningarna är med andra ord skyhöga inför vad Britney kan prestera när hon lägger mer fokus på musiken och mindre på att raka av sig håret och hänga på sunkiga toaletter tillhörande Los Angeles mest nedgångna bensinstationer.

Femme Fatale kan nog vara Britney’s bästa album.  Det är med största säkerhet även hennes konstigaste.

Max Martin och Dr Luke, två av världens absolut största hitmakare är ansvariga för sju av de tolv spåren och genom hela skivan går en röd tråd av sexighet och undangömd sorgsenhet.

Stora melodier och eurotechno genomsyrar innehållet på ett väldigt typiskt Britney-vis så när Bloodshy & Avant kliver in med den knasigt vackra technolåten ”How I roll” så är det en ordentlig omskakning.

I ”Big Fat Bass” gör Will.i.am Britney som besatt av de lägre frekvenserna. (The bass is getting bigger, som Britney flämtande upprepar gång på gång kan man ju få tolka som man vill).

Den enda låten där Britneys röst lämnats ren och klar är på bonus-spåret ”He about to lose me”, som endast kommer finnas tillgänglig på Deluxe-versionen av Femme fatale och som är producerad av Rodney ”Dark Child” Jerkins.

På övriga spår är Britneys röst manipulerad, modifierad, omgjord och digitaliserad till oigenkännlighet men vi vet ju att Britney, mest av alla popsångerskor faktiskt, är den som är mest fokuserad på att leverera.

Leverera bra popmusik som får oss att dansa. Och det. Det gör hon väldigt, väldigt bra!

Britney försvarar sin plats på topplistorna och i musikhimlen med detta, sitt sjunde album.

 

Bäst: Titelspåret “Hold it against me och” How I roll”.

Sämst: Om jag måste välja något på en skiva som håller en väldigt jämn nivå så får det bli låten ”Trouble for me” som känns lite som ett utfyllnadsspår i en annars så klockren lineup.

 

Betyg: 4 av 5