Ingen kärlek för nya filmen Kärlek Deluxe
Tanken är att det ska vara underhållande, romantiskt och gulligt, men nej, det här blir aldrig roligt. Det är inte heller fint utan är precis lika smörigt som vilken amerikansk romantisk komedi som helst, som filmen ogenerat verkar ha snott sin inspiration från.
En vacker dag, när jag ansöker om filmstöd hos Svenska Filminstitutet för att kunna göra film av mitt halvfärdiga filmmanus och blir nekad kommer jag vara bitter. Jag kommer inte vara det för att de nekar mig, nej, utan jag kommer snarare vara bitter över att de istället väljer att satsa sina pengar på svenska dussinfilmer. Så stereotypa, så klämkäcka och dumroliga att de gång på gång drar ned folks syn på svensk film.
Kärlek Deluxe är med andra ord ett typexempel på detta och varför svensk film aldrig kommer att bli tagen på allvar.
Vi får stifta bekantskap med författaren Selma Trastell, spelad av Moa Gammel, som är en bestseller för den breda massan. När hon släppt sin sjunde chic-lit känner hon sig splittrad och börjar drömma om att åstadkomma en roman som ger avtryck och inte bara går hem hos den breda massan, utan även hos de finkulturella kritikerna som gång på gång sågar henne. Där någonstans dyker plötslig hela underhållningsreserven upp i form av Martin Stenmarck och Sarah Dawn Finer och agerar skådespelare.
Att få ta del av Moa Gammels bokskapande är givetvis inte den huvudsakliga handlingen. Nej, Kärlek Deluxe handlar om det triangeldrama som uppstår när den stereotypa musikern, spelad av Martin Stenmarck, förälskar sig i henne samtidigt som hon blir uppvaktad av en annan stereotyp snubbe, i form av en poet med hipsterkläder. Moa gör också en tripp till Gotland för att hämta inspiration, perfekt för filmbolaget som i samma veva cashar in storkovan på produktplaceringen av den färjan som hon åker med.
Jag antar att det är en film som ska försöka nå ut till en bred massa, likt den som Selmas böcker når ut till. Jag personligen vill inte påstå mig vara förtjust i enbart finkultur, men herregud, jag kan verkligen inte fatta varför man vill se det här.
Det blir stundtals ironiskt i filmen, att se när Selma gång på gång kämpar för att ta sig ur sin bokgenre och att samtidigt höra de övriga karaktärernas hån och fördomar om chic lit-genren – när det är just den genren som filmen i sig befinner sig i.
Jag vill helt enkelt inte se sådana här svenska filmer. Eller jo, det enda jag vill se av dem är eftertexterna så jag kan få reda på vem som är ansvarig för detta berg av skit. Sedan vandrar jag vidare i livet medan jag kanske fortsätter skriva på mitt manus. När jag väl är färdig hoppas jag att Svenska Filminstitutet kommit till samma insikt som oss övriga, och slutar bekosta sådant här trams.
Skriven av: Linus Bjarnelo på Filmtipset.
Betyg: 
Se trailern här:
