Fredrik Reinfeldt och Anders Borg - alliansens perfekta äktenskap?
Regeringens svar på Keith Richards och Mick Jagger är en effektiv powerduo. Musikhistorien och politiken visar oss dock hur bräckliga dessa relationer kan vara.
Svenska powerduos:
I svensk politisk historia finns fler exempel på politiska demonduos. Och det är alltid statsministern och finansministern som går hand i hand: Ernst Wigforss-Per-Albin Hansson, Tage Erlander-Gunnar Sträng, Olof Palme-Kjell-Olof Feldt.
Den duo vi minns närmast - och som sprack - är Göran Persson-Erik Åsbrink efter att finansministern inte kunde ställa upp på de skattereformer som Persson öpnnade för.
– Åsbrink och Persson var kanske lite väl lika varandra medan Persson och Nuder kompletterade varandra bättre. Nuder var kunnig och kompetent och Persson fick spela ut statsmannarollen, därför var Nuder aldrig ett hot, säger statsvetaren Jenny Madestam.
– Mona Sahlins svaghet verkar vara att hon för är mycket kompismamma och för lite hövding. Hon verkade inte våga säga att hon bara ville regera med mp utan gav efter för v.
Utländska powerduos:
Tony Blair (premiärminister) och Gordon Brown (finansminister) var 1997-2007 de drivande krafterna i brittiska New Labour som reformerade och moderniserade Storbritannien när John Major och Tories stod lamslaget. Tony stod för karisman och Gordon för räkenskaperna.
Richard Nixon (president) och Henry Kissinger (utrikespolitisk rådgivare/utrikesminister) var 1969-1974 de centrala aktörerna i efterkrigstidens utrikespolitik med sitt strategiska alliansbygge.
Bill Clinton och Al Gore var demokraternas radarpar i åtta år. Efteråt var det tänkt att Al Gore skulle ta över, men han förlorade mot George W Bush.
Alfonso Guerra och Felipe González var de spanska sossarnas radarpar när de regerade Spanien under 16 år. Privat kom de aldrig väl överens.
Fidel Castro och Ernesto "Che" Guevara var den kubanska revolutionens radarpar. Båda var karismatiska reklamansikten för det nya kommunistiska Kuba vars dragningskraft håller än i dag trots diktatur och förtryck.
Vem kan på allvar säga att att John Lennons och Paul McCartneys soloskivor är något att ha? Och vad var Black Sabbath utan Tony Iommi och Ozzy Osbourne?
Oasis storhet kunde överleva bara på villkor att Noel och Liam klarade av att hålla nerverna och tjafset på en hanterlig nivå.
När dessa kreativa konstellationer går skilda vägar vattnas kvarlevorna ofta ut till halvdana "hellre än bra"-variationer - som på sin höjd får starka tvåor i betyg.
I politiken översätts detta närmast till "avgång", eller "bortröstad".
Djuping och mediesnygging
När Nyheter24 rapporterade om väljarnas starka förtroende för statsminister Fredrik Reinfeldt gentemot Mona Sahlin och Maria Wetterstrand förbisåg man nog en central del av statsministerns förtroendekapital: finansminister Anders Borg.
Trots den globala finanskrisen och svaga opinionssiffror har Borg med lika delar teknokrati och pedagogik skapat stabil auktoritet bakom Reinfeldts mjuka ledarstil.
Nyheter24 har pratat med statsvetaren Jenny Madestam som forskar om politiskt ledarskap:
- Inom svenska partier är föreställningen om den ideale partiledaren mycket motsägelsefull. Man vill dels ha en intellektuell djuping, dels en mediesnygging. Eller så vill man ha kompispappa/-mamma som är en i gänget, men också en hövding som pekar med hela handen.
– Det avgörande är att hitta en balans mellan dessa kvaliteter.
Och även om alla människor är mångbottnade underlätter det i - den inte så mångbottnade - mediedramaturgin att låta två personer dela på den balansen.
– Slutsaten är att det krävs två personer som kompletterar varandra. Reinfeldt passar väl in på den ledare som svensken vill ha: Han är man, har en sansad ton och är lågmäld. Detta skapar förtroende, säger Jenny Madestam.
Reinfeldt har blivit hövding
Men hon anar samtidigt en skiftning i den image Fredrik Reinfeldt vill utstråla.
– Nu har Reinfeldt dock blivit mer av en hövdingledare till skillnad från tidigare. Han styr mer auktoritärt, vilket kanske är något som krävs och folk till och med uppskattar.
Finansministern tillför ett annat djup i tandemrelationen:
– Borg är den intellektuelle forskaren. Men sen är han feminist. Han pratar om sina barn, har ring i örat och hästsvans. Han är en lite udda fågel men uppfattas som väldigt kompetent.
Delad ära = konkurrens
Men allt är inte frid och fröjd. Det kan uppstå konkurrenssituationer mellan två ledare. En politiker kan känna sig hotad av popularitet, politiska skillnader och konfliktfylld historia. Från tiden i ungdomsförbunden finns ofta många gamla konflikter och maktstrider som ligger och gror.
– Under finanskrisen när Borg var särskilt omskriven var det flera som tyckte att han skulle vara partiledare. Nu verkar man dock ha hittat sina roller, vilket är viktigt, samt att alla är trygga i sina roller.
– Partisekreterare Per Schlingmann spelar en viktig roll här som det tillgängliga ansiktet utåt som ska ge en schysst framtoning av moderaterna i kombination med den karismatiske men kompetente forskaren Borg och statsmannen Reinfeldt, säger Jenny Madestam till Nyheter24.
